tagen med storm
seriöst
jag får rysningar bara jag tänker på den...
vill läsa boken nu
vill se filmen nu
villvillvill
förklaring?
natten till igår
när jag inte kunde sova
så såg jag på tv
zappade lite
muttrade för mig själv vad mycket skit det är på tv vid fyra-tiden på morgonen
men så till sist
en intervju
alltid trevligt
och tjejen var helt fantastisk
ursäkta vad jag nu kommer säga
(om ni känner behovet över att vara extremt politiskt korrekta, men det gör inte jag)
hon var sådär underbart sprudlande
som bara tjocka människor är
det är någon speciell extra happy-gen dom har
och hon smittade av sig något otroligt
jag blev lite kär i henne
denna no-name skådespelerska
som gjort entré i usa nu
med en film baserad på Sapphires bok "Push"
jag blev intrigued
hon var så underbar
så glad
men så hör man att filmen ska vara sorlig
hemsk
fruktansvärd
ska handla om en tonårstjej
som blir våldtagen av sin pappa
föder hans barn
blir misshandlad av sin mamma gång på gång
och mobbad i skolan
det ska handla om en stackars flicka som kallas Precious
och vid dethär laget
så börjar gåshuden
det låter så starkt
och sedan kom filmklippet, trailern, and here it is:
boken är beställd
och filmen har premiär på bio i januari
men seriöst
ge tjejen en oscar bara baserat på trailern
o-m-g
jag får rysningar bara jag tänker på den...
vill läsa boken nu
vill se filmen nu
villvillvill
förklaring?
natten till igår
när jag inte kunde sova
så såg jag på tv
zappade lite
muttrade för mig själv vad mycket skit det är på tv vid fyra-tiden på morgonen
men så till sist
en intervju
alltid trevligt
och tjejen var helt fantastisk
ursäkta vad jag nu kommer säga
(om ni känner behovet över att vara extremt politiskt korrekta, men det gör inte jag)
hon var sådär underbart sprudlande
som bara tjocka människor är
det är någon speciell extra happy-gen dom har
och hon smittade av sig något otroligt
jag blev lite kär i henne
denna no-name skådespelerska
som gjort entré i usa nu
med en film baserad på Sapphires bok "Push"
jag blev intrigued
hon var så underbar
så glad
men så hör man att filmen ska vara sorlig
hemsk
fruktansvärd
ska handla om en tonårstjej
som blir våldtagen av sin pappa
föder hans barn
blir misshandlad av sin mamma gång på gång
och mobbad i skolan
det ska handla om en stackars flicka som kallas Precious
och vid dethär laget
så börjar gåshuden
det låter så starkt
och sedan kom filmklippet, trailern, and here it is:
boken är beställd
och filmen har premiär på bio i januari
men seriöst
ge tjejen en oscar bara baserat på trailern
o-m-g
lägenhetskärlek
när jag flyttade in i min första lägenhet
stora nygatan 63
så älskade jag det
älskade varenda sekund
älskade allt
men när det gått ett tag
när några månader passerat
då
då kunde jag sakna saker med huset hemma
lukten
känslan
allt
likadant när jag sedan flyttade till lägenhet 2
krutmeijersgatan 5
det var fantastiskt
allt var underbart
loving it all the way
men sedan
när det gått ett tag
kunde jag sakna sena kvällar vid brasan på stora nygatan
kunde sakna lukten där
sakna känslan när man gick i i trapphuset
allt
varför tänker jag på detta nu?
well
såg how I met your mother nu
och de hade flyttångesten arne
jag hade aldrig det
ej heller när jag flyttade hit
till göteborg
jag packade lådorna med glädje
kände inte en enda dust av sorg
men nu
när det gått ett år
så kan jag få riktiga stygn av saknad efter min gamla lägenhet ibland
speciellt nu
när julen har börjat göra intrång
jag kan sakna lukten där
känslan där
när jag tassade ut mitt i natten
och satte mig med mitt duntäcke på balkongen
och tittade på åskan ibland
för man såg alltid åskan från min balkong
och fastän jag är rädd
så kände jag mig alltid trygg där
jag antar att det kommer vara likadant den dagen jag och mattias flyttar ifrån denna lägenheten
nej
jag vet att det kommer vara det
inte precis då
när man flyttar
men sedan
när man bott in sig på sitt nya ställe
så saknar man de små sakerna
i sitt gamla bo
som det nya saknar
det är så
och på ett sätt
så antar jag att man ska vara glad för det
för det betyder
att vart man än har bott
så har man älskat det där
och skapat minnen
for life
Topp 5 sakna-lista
1. Brasan på stora nygatan - jag och kisarna som låg i en hög i skenet från elden alldeles varma på fårfällen en sen kväll lyssnandes på håkan
2. Känslan av att vakna upp i mitt gamla rum på af-gatan av att höra mamma och pappa försöka tassa försiktigt ner för trappan men misslyckas brutalt - det var något särskilt med att vakna på det sättet
3. Kvällarna på balkongen på krutmeijersgatan när sommarreget föll utanför men jag ändå satt under tak med mitt glas rosé och unge werthers lidande
4. Den lilla stunden av äckligt sump-kaffe och akward diskussion på engelska jag hade med ägaren på det libanesiska stället när jag sena kvällar på stora nygatan ibland inte orkade laga mat. Både min lägenhet och hans restaurang ägs av någon annan nu... men det var tider det - och att sedan sitta i pyjamas i soffan och äta tapas och bli rörd av att se att han skickat med efterrätt.
5. Kvällarna med sara på krutmeijersgatan - våra mys- och sunkkvällar... det är sånt vi kommer säga till varandra när vi är 80 "kommer du ihåg kvällarna på krutmeijersgatan?" "oh yeah baby, oh yeah" och så kommer vi skåla i våra mediciner
stora nygatan 63
så älskade jag det
älskade varenda sekund
älskade allt
men när det gått ett tag
när några månader passerat
då
då kunde jag sakna saker med huset hemma
lukten
känslan
allt
likadant när jag sedan flyttade till lägenhet 2
krutmeijersgatan 5
det var fantastiskt
allt var underbart
loving it all the way
men sedan
när det gått ett tag
kunde jag sakna sena kvällar vid brasan på stora nygatan
kunde sakna lukten där
sakna känslan när man gick i i trapphuset
allt
varför tänker jag på detta nu?
well
såg how I met your mother nu
och de hade flyttångesten arne
jag hade aldrig det
ej heller när jag flyttade hit
till göteborg
jag packade lådorna med glädje
kände inte en enda dust av sorg
men nu
när det gått ett år
så kan jag få riktiga stygn av saknad efter min gamla lägenhet ibland
speciellt nu
när julen har börjat göra intrång
jag kan sakna lukten där
känslan där
när jag tassade ut mitt i natten
och satte mig med mitt duntäcke på balkongen
och tittade på åskan ibland
för man såg alltid åskan från min balkong
och fastän jag är rädd
så kände jag mig alltid trygg där
jag antar att det kommer vara likadant den dagen jag och mattias flyttar ifrån denna lägenheten
nej
jag vet att det kommer vara det
inte precis då
när man flyttar
men sedan
när man bott in sig på sitt nya ställe
så saknar man de små sakerna
i sitt gamla bo
som det nya saknar
det är så
och på ett sätt
så antar jag att man ska vara glad för det
för det betyder
att vart man än har bott
så har man älskat det där
och skapat minnen
for life
Topp 5 sakna-lista
1. Brasan på stora nygatan - jag och kisarna som låg i en hög i skenet från elden alldeles varma på fårfällen en sen kväll lyssnandes på håkan
2. Känslan av att vakna upp i mitt gamla rum på af-gatan av att höra mamma och pappa försöka tassa försiktigt ner för trappan men misslyckas brutalt - det var något särskilt med att vakna på det sättet
3. Kvällarna på balkongen på krutmeijersgatan när sommarreget föll utanför men jag ändå satt under tak med mitt glas rosé och unge werthers lidande
4. Den lilla stunden av äckligt sump-kaffe och akward diskussion på engelska jag hade med ägaren på det libanesiska stället när jag sena kvällar på stora nygatan ibland inte orkade laga mat. Både min lägenhet och hans restaurang ägs av någon annan nu... men det var tider det - och att sedan sitta i pyjamas i soffan och äta tapas och bli rörd av att se att han skickat med efterrätt.
5. Kvällarna med sara på krutmeijersgatan - våra mys- och sunkkvällar... det är sånt vi kommer säga till varandra när vi är 80 "kommer du ihåg kvällarna på krutmeijersgatan?" "oh yeah baby, oh yeah" och så kommer vi skåla i våra mediciner
föräldramys
det är något speciellt
med de helger när mamma och pappa kommer hit
jag älskar de helgerna
det är något nästan lite magiskt över dem
att få lov att ha mamma och pappa här
i mitt hem
eller ja
vårt hem
sand-strand
få bjuda dem på middag
få gå ut och mysa med dem här
i göteborg
med allt vad denna staden har att erbjuda
idag blir det lunch på stan
sedan lite julshopping till hästtjejerna
ikväll blir det trerätters i lägenheten
i morgon på dagen blir det julmarknad
sedan blir det middag på soho på kvällen
och söndag
well
då blir det nog hotellfrukost ihop
innan mams och paps tar sig ner mot malmö igen
jag tycker om att ha dem här
tiden står still på något sätt
det är som att leva i en underbar bubbla
att få ha mina älskade föräldrar här
hos oss
med oss
nästan
som om vi bodde i samma stad
med de helger när mamma och pappa kommer hit
jag älskar de helgerna
det är något nästan lite magiskt över dem
att få lov att ha mamma och pappa här
i mitt hem
eller ja
vårt hem
sand-strand
få bjuda dem på middag
få gå ut och mysa med dem här
i göteborg
med allt vad denna staden har att erbjuda
idag blir det lunch på stan
sedan lite julshopping till hästtjejerna
ikväll blir det trerätters i lägenheten
i morgon på dagen blir det julmarknad
sedan blir det middag på soho på kvällen
och söndag
well
då blir det nog hotellfrukost ihop
innan mams och paps tar sig ner mot malmö igen
jag tycker om att ha dem här
tiden står still på något sätt
det är som att leva i en underbar bubbla
att få ha mina älskade föräldrar här
hos oss
med oss
nästan
som om vi bodde i samma stad
dagens bild
jag kom att tänka på denhär bilden idag:
jag tog den med mobilen min och mattias första sommar
i malmö
i min säng
på krutmeijersgatan
jag älskar den bilden
älskar känslan jag får när jag ser på den
samma känsla
som jag hade då när jag tog den
av hur det känns
som att jag har hittat hem
jag tog den med mobilen min och mattias första sommar
i malmö
i min säng
på krutmeijersgatan
jag älskar den bilden
älskar känslan jag får när jag ser på den
samma känsla
som jag hade då när jag tog den
av hur det känns
som att jag har hittat hem
farmor
det är underligt det där
hur man kan få en känsla ibland
en känsla av att veta något
utan att man egentligen har någon aning
igår
när jag satt och sorterade pärlor och bönor på förskolan
(som barnen hade spillt ut över hela golvet)
så fick jag en känsla
av att det var något med farmor
fick en känsla av att hon nog inte fanns mer
jag vet inte varför
det var inte så att jag tänkt speciellt på det precis innan
jag hade pärlorna på golvet att fokusera på
men det slog mig bara
en känsla i magen
och när jag sedan ringde mamma
och det inte var ngt svar
men kommer upp i lägenheten
och ser att hon ringt
well
då visste jag
for sure
jag är bara så oerhört tacksam
att jag fick lov att säga hejdå
fick lov att hålla hennes hand de där sista två dagarna
se henne igen
se att hon var lugn
att hon hade det så bra hon kunde
se att dom tog väl hand om henne
vissa saker måste vara inplanerade från ovan
och vår malmöresa just denna helgen
måste ha varit en sådan sak
det känns däremot så overkligt på något sätt
farmor
hon som alltid har varit den starka
men som försvagats så de sista två åren
hon som var med i alla föreningar
åkte på massa utflykter
gick på små fester och andra sammankomster
och sedan bara låg i sängen och försvann
för hennes del är det väl bäst såhär
att äntligen få vila
för det livet hon levde den sista tiden
det var inget liv
inget riktigt
och nu
kan hon få vara med farfar igen
mitt kanske allra största minne av farmor
och kanske mina finaste
är dom eftermiddagarna jag spenderade där hemma hos henne
själv
på gymnasiet
jag skulle skriva en släktberättelse
och valde att skriva om farmor och hennes mor
vi satt där i uterummet
drack äckligt kaffe (för farmor var faktiskt sämst på kaffe, den underbara kvinnan)
åt mazariner
och tittade på en massa foton
och pratade om hennes liv
hon hade så mycket att berätta farmor
både om sitt eget liv
och om sin mammas
och om hur det var att leva i andra världskrigets tider
och hon älskade att berätta, lilla farmor
man kunde riktigt se hur det lyste i hennes ögon
när hon fick delge sin historia
och efter det
så ringde hon mig ibland
bara för att säga
att hon tyckte det var så roligt
dom där eftermiddagarna
när vi drack kaffe
åt mazariner
och pratade med varann
det känns så overkligt
att ännu en har försvunnit
ännu en plats kommer att stå tom när familjen Sand träffas
ännu en kommer att fattas
överkörd
det är väl ungefär så jag känner mig
för kroppen känns aldrig så märklig
så osammanhängande
som i sorgens tider
och pappa
jag kan inte sluta tänka på pappa
vi är allt han har nu
hela hans familj
båda hans föräldrar är borta nu
och den känslan
det kan vara den jag fasar för mest i hela livet
jag hoppas att farmor har det bra nu
att hon sitter uppe i himlen med farfar
och äter mazariner
och berättar för alla andra däruppe
att räkor, det kan hon minsann inte äta, för hon är allergisk
hur man kan få en känsla ibland
en känsla av att veta något
utan att man egentligen har någon aning
igår
när jag satt och sorterade pärlor och bönor på förskolan
(som barnen hade spillt ut över hela golvet)
så fick jag en känsla
av att det var något med farmor
fick en känsla av att hon nog inte fanns mer
jag vet inte varför
det var inte så att jag tänkt speciellt på det precis innan
jag hade pärlorna på golvet att fokusera på
men det slog mig bara
en känsla i magen
och när jag sedan ringde mamma
och det inte var ngt svar
men kommer upp i lägenheten
och ser att hon ringt
well
då visste jag
for sure
jag är bara så oerhört tacksam
att jag fick lov att säga hejdå
fick lov att hålla hennes hand de där sista två dagarna
se henne igen
se att hon var lugn
att hon hade det så bra hon kunde
se att dom tog väl hand om henne
vissa saker måste vara inplanerade från ovan
och vår malmöresa just denna helgen
måste ha varit en sådan sak
det känns däremot så overkligt på något sätt
farmor
hon som alltid har varit den starka
men som försvagats så de sista två åren
hon som var med i alla föreningar
åkte på massa utflykter
gick på små fester och andra sammankomster
och sedan bara låg i sängen och försvann
för hennes del är det väl bäst såhär
att äntligen få vila
för det livet hon levde den sista tiden
det var inget liv
inget riktigt
och nu
kan hon få vara med farfar igen
mitt kanske allra största minne av farmor
och kanske mina finaste
är dom eftermiddagarna jag spenderade där hemma hos henne
själv
på gymnasiet
jag skulle skriva en släktberättelse
och valde att skriva om farmor och hennes mor
vi satt där i uterummet
drack äckligt kaffe (för farmor var faktiskt sämst på kaffe, den underbara kvinnan)
åt mazariner
och tittade på en massa foton
och pratade om hennes liv
hon hade så mycket att berätta farmor
både om sitt eget liv
och om sin mammas
och om hur det var att leva i andra världskrigets tider
och hon älskade att berätta, lilla farmor
man kunde riktigt se hur det lyste i hennes ögon
när hon fick delge sin historia
och efter det
så ringde hon mig ibland
bara för att säga
att hon tyckte det var så roligt
dom där eftermiddagarna
när vi drack kaffe
åt mazariner
och pratade med varann
det känns så overkligt
att ännu en har försvunnit
ännu en plats kommer att stå tom när familjen Sand träffas
ännu en kommer att fattas
överkörd
det är väl ungefär så jag känner mig
för kroppen känns aldrig så märklig
så osammanhängande
som i sorgens tider
och pappa
jag kan inte sluta tänka på pappa
vi är allt han har nu
hela hans familj
båda hans föräldrar är borta nu
och den känslan
det kan vara den jag fasar för mest i hela livet
jag hoppas att farmor har det bra nu
att hon sitter uppe i himlen med farfar
och äter mazariner
och berättar för alla andra däruppe
att räkor, det kan hon minsann inte äta, för hon är allergisk
tankar kring sex och savage love
jag har en ny favoritsida på internet:
http://www.thestranger.com/seattle/SavageLove?archives=all
okla skickade den till mig igår
och jag kan inte sluta fascineras över den
framför allt
över hur lite kontroll folk verkar ha över sina egna sexliv
jag förstår inte
I seriously don't
gifta män och kvinnor skriver in
och outar sina sexuella önskemål inför främlingar
men sitter fast i att de inte vågar berätta för sin partner
och jag förstår det verkligen inte
varför kan man inte berätta det för sin parnter?
ska man inte kunna berätta allt för varandra?
men kanske framför allt:
vad är det som är så jäkla svårt?
jag kommer aldrig riktigt att förstå det
det där med att sex skulle vara något hysch hysch
det ska vara roligt att ligga
allting behöver inte vara så satans seriöst hela tiden
det är ju det som är så underbart med sex
att man kan få lov att släppa loss på något sätt
sättas fri från hämningar
göra det man känner för
utforska alla sina vrår
och skulle man komma in på något man upptäcker att man inte gillar
så är det väl bara att sluta med det
svårare än så är det inte
för mig är det inte svårare än att prova en ny outfit
kommer du på att den inte passar just dig
så får man väl rycka på axlarna och prova något nytt
jag tror att människor begränsar sig alldeles för mycket
och jag tror att det skadar dom i längden
det är en kvinna
som skriver in för att hon är lite bestört
över det faktum att hennes senaste dejt klatschade till henne lite på rumpan mid-hångel
hon undrar vad han menar
vill han fortsätta med lite light spanking
eller vill han gå all in for the ass och köra analt
oavsett var hon inte så sugen
och därmed var hon rädd
vad skulle hon göra?
ursäkta mig
men är det så svårt?
fråga honom!
varför pratar inte folk mer om sex?
det finns väl ingen annan människa i världen som kan veta vad han vill
mer än han själv
han kanske klatschade till henne
för han trodde att hon signalerade att hon ville det?
möjligheterna är många
men seriöst
om de inte ens kan prata med varandra om en sådan sak
hur ska de kunna ha ett förhållande då?
jag vet inte
men ibland känns det som att folk lägger sitt sexliv alldeles för mycket i andras händer
och jag förstår inte varför
varför tycker folk fortfarande att det är tabu?
varför kan inte folk ha roligare med varandra?
jag håller med okla litegrann
när han säger
"sex är ett nöje
ungefär som att kolla på tv eller spela tv-spel
fast mer kroppsligt"
det är ju så
så varför finns det folk som fortfarande inte kan slappna av i det läget?
http://www.thestranger.com/seattle/SavageLove?archives=all
okla skickade den till mig igår
och jag kan inte sluta fascineras över den
framför allt
över hur lite kontroll folk verkar ha över sina egna sexliv
jag förstår inte
I seriously don't
gifta män och kvinnor skriver in
och outar sina sexuella önskemål inför främlingar
men sitter fast i att de inte vågar berätta för sin partner
och jag förstår det verkligen inte
varför kan man inte berätta det för sin parnter?
ska man inte kunna berätta allt för varandra?
men kanske framför allt:
vad är det som är så jäkla svårt?
jag kommer aldrig riktigt att förstå det
det där med att sex skulle vara något hysch hysch
det ska vara roligt att ligga
allting behöver inte vara så satans seriöst hela tiden
det är ju det som är så underbart med sex
att man kan få lov att släppa loss på något sätt
sättas fri från hämningar
göra det man känner för
utforska alla sina vrår
och skulle man komma in på något man upptäcker att man inte gillar
så är det väl bara att sluta med det
svårare än så är det inte
för mig är det inte svårare än att prova en ny outfit
kommer du på att den inte passar just dig
så får man väl rycka på axlarna och prova något nytt
jag tror att människor begränsar sig alldeles för mycket
och jag tror att det skadar dom i längden
det är en kvinna
som skriver in för att hon är lite bestört
över det faktum att hennes senaste dejt klatschade till henne lite på rumpan mid-hångel
hon undrar vad han menar
vill han fortsätta med lite light spanking
eller vill han gå all in for the ass och köra analt
oavsett var hon inte så sugen
och därmed var hon rädd
vad skulle hon göra?
ursäkta mig
men är det så svårt?
fråga honom!
varför pratar inte folk mer om sex?
det finns väl ingen annan människa i världen som kan veta vad han vill
mer än han själv
han kanske klatschade till henne
för han trodde att hon signalerade att hon ville det?
möjligheterna är många
men seriöst
om de inte ens kan prata med varandra om en sådan sak
hur ska de kunna ha ett förhållande då?
jag vet inte
men ibland känns det som att folk lägger sitt sexliv alldeles för mycket i andras händer
och jag förstår inte varför
varför tycker folk fortfarande att det är tabu?
varför kan inte folk ha roligare med varandra?
jag håller med okla litegrann
när han säger
"sex är ett nöje
ungefär som att kolla på tv eller spela tv-spel
fast mer kroppsligt"
det är ju så
så varför finns det folk som fortfarande inte kan slappna av i det läget?
vuxen
jag har nog aldrig känt mig så vuxen
som jag gjorde igår
när jag tog min bil
och körde iväg för att jobba
och sedan går hem när det är mörkt
för att jag har fått jobba över tre timmar
all I can say is
jag hoppas att det blir fler sådana dagar
för att vara där
var helt fantastiskt
barnen var så otroligt fina hela högen
och mitt hjärta smälte flera gånger
kanske mest för hugo s
när han kommer fram till mig
drar lite i min jacka och säger
"får jag sitta i ditt knä, jag saknar min mamma"
och så satt han där
när vi var ute
och dom andra barnen lekte
och sedan somnade han där i min famn
och jag fick bära in honom
och bädda ner honom i soffan
och ringa efter hans pappa
eftersom det lilla livet nästan brann upp i feber
fast först smälte nog hjärtat för morris
som under sångstunden reser sig upp
och går genom ringen
och kramar mig
till "lilla singel kom till mig"
och sedan går tillbaka och sätter sig igen
sötnosar hela bunten!
jag hoppas jag får komma dit igen
som jag gjorde igår
när jag tog min bil
och körde iväg för att jobba
och sedan går hem när det är mörkt
för att jag har fått jobba över tre timmar
all I can say is
jag hoppas att det blir fler sådana dagar
för att vara där
var helt fantastiskt
barnen var så otroligt fina hela högen
och mitt hjärta smälte flera gånger
kanske mest för hugo s
när han kommer fram till mig
drar lite i min jacka och säger
"får jag sitta i ditt knä, jag saknar min mamma"
och så satt han där
när vi var ute
och dom andra barnen lekte
och sedan somnade han där i min famn
och jag fick bära in honom
och bädda ner honom i soffan
och ringa efter hans pappa
eftersom det lilla livet nästan brann upp i feber
fast först smälte nog hjärtat för morris
som under sångstunden reser sig upp
och går genom ringen
och kramar mig
till "lilla singel kom till mig"
och sedan går tillbaka och sätter sig igen
sötnosar hela bunten!
jag hoppas jag får komma dit igen
drömmen om en föreläsning
just nu
så hade jag velat sitta på malmö högskola
imer-huset
blickandes ut över kanalen
och lyssnandes på en föreläsning av magnus
vissa dagar får jag sådana oerhörda cravings efter hans föreläsningar
det var sådana guld-timmar
att suga in hans visdom
diskutera med honom som ledare
se saker ur hans perspektiv
bli introducerad till nya rum inom litteraturen
hade han bara haft mer än de två kurser jag läste med honom
så hade jag nog aldrig slutat läsa på mah
jag vill läsa om litteratursociologi och diskutera hermeneutik
jag vill sitta i heta bokdebatter och slåss för min ståndpunkt
jag vill lära mig nya aspekter och vändningar
heck
jag hade till och med kunnat tänka mig en Baudelaire-diskussion
jag är så avundsjuk på de nya litteraturstudenterna
de som kommit en bit in på första terminen nu
och de som just nu sitter med grammatiken
språkstudenterna
som får diskutera lingvistik hela dagen lång
jag vill också sitta på magnus föreläsningar igen
det var en bra tid de
hans föreläsningar
jag hade velat ha en sån idag
och varför tänker jag på detta?
jo
för jag såg två av mina proffessorer på babel igår
när jag väntade att mattias skulle komma hem
åååååh
jag vill också litteraturdiskutera!
så hade jag velat sitta på malmö högskola
imer-huset
blickandes ut över kanalen
och lyssnandes på en föreläsning av magnus
vissa dagar får jag sådana oerhörda cravings efter hans föreläsningar
det var sådana guld-timmar
att suga in hans visdom
diskutera med honom som ledare
se saker ur hans perspektiv
bli introducerad till nya rum inom litteraturen
hade han bara haft mer än de två kurser jag läste med honom
så hade jag nog aldrig slutat läsa på mah
jag vill läsa om litteratursociologi och diskutera hermeneutik
jag vill sitta i heta bokdebatter och slåss för min ståndpunkt
jag vill lära mig nya aspekter och vändningar
heck
jag hade till och med kunnat tänka mig en Baudelaire-diskussion
jag är så avundsjuk på de nya litteraturstudenterna
de som kommit en bit in på första terminen nu
och de som just nu sitter med grammatiken
språkstudenterna
som får diskutera lingvistik hela dagen lång
jag vill också sitta på magnus föreläsningar igen
det var en bra tid de
hans föreläsningar
jag hade velat ha en sån idag
och varför tänker jag på detta?
jo
för jag såg två av mina proffessorer på babel igår
när jag väntade att mattias skulle komma hem
åååååh
jag vill också litteraturdiskutera!
idag
ibland är man bara arbetslös
och älsklingen är på sitt jobb
det är kallt och grått ute
och man önskar
att det kunde hända något
som får en att känna sig mer som en miljon kronor
och mindre ensam
och älsklingen är på sitt jobb
det är kallt och grått ute
och man önskar
att det kunde hända något
som får en att känna sig mer som en miljon kronor
och mindre ensam
storheten i winnerbäck
jag kan inte riktigt komma över dethär
med att det finns folk som tycker att lars winnerbäck är dålig
inte bara det
att de tycker att han är sådär
inget de väljer i första hand
men verkligen att de tycker att han är dålig
vilka perfekta liv de människorna måste ha haft
liv utan törnar och mörka gränder
liv där allting går som de vill
hela tiden
för jag tror
att de som någon gång haft de svårt
tvivlat på någonting
på sig själv
någon gång känt sig utanför
orolig
eller rädd
de har ett speciellt band till winnerbäck
vår kung av de vacklandes armé
igår kände jag igenom honom igen
när han stod där med sina smala ben
uppkavlade byxor
och sitt långa hår
det var den winnerbäck jag lärde känna
den winnerbäck som introducerade en helt ny värld för mig
för mig är det så
att allting i mitt liv
är knutet till musik'
var period har sin trubadur
varje händelse sin låt
och winnerbäck
han är en röst som funnits med i många år nu
och många av mina minnen
har honom som soundtrack
jag har legat i parken och lyssnat på tvivel
suttit vid kanalen i mörkret och hört dunkla rum
gått genom ett nattsvart malmö till hjärter dams sista sång
dansat full till solen i ögonen
suttit vid stranden framför elden med vänner och sjungit kom
sakta men säkert hittat tillbaka till mig själv med kom ihåg mig
hatat världen till du gamla fria nord
gråtit och skakat till varning för ras
älskat mig blodig till kom änglar
drömt om kärleken till timglas
känt smärtan i bröstet med tidvis
känt mig överlägsen till idiot
drömt mig bort med hugger i sten
rannsakat mig själv till elegi
känt kärlekens första berusning till jag vill gå hem med dig
lärt känna mig själv med där elden falnar med fortfarande glöder
sprungit runt glädjeberusad till pollenchock och stjärnfall
funderat över livet till att fånga en fjäril
drömt om kärlek så som den ska vara med för dig
det finns så många mer minnen
och nya skapas varje dag
han är min lilla huspoet
den som förstår hur det känns inuti
och så har det varit alltid
ibland undrar jag
om jag och miguel hade klarat den där vintern
utan winnerbäck
eller om vi hade fortsatt vara två vilsna själar
som till sist hade gått under
de som tycker att winnerbäck kan jämföras med tomas ledin
har aldrig någonsin känt hur det är att känna på riktigt
winnerbäck är inte breda ben i läderbrallor och låtar om dansbandskärlek
winnerbäck är en resa i sig själv
med sig själv
till alla de där rummen
som man inte alltid vet om man vill besöka
men som han guidar en igenom
och står där på andra sidan
och kramar om en
och konserten igår
lovely
det går nog inte
att säga mer än så
med att det finns folk som tycker att lars winnerbäck är dålig
inte bara det
att de tycker att han är sådär
inget de väljer i första hand
men verkligen att de tycker att han är dålig
vilka perfekta liv de människorna måste ha haft
liv utan törnar och mörka gränder
liv där allting går som de vill
hela tiden
för jag tror
att de som någon gång haft de svårt
tvivlat på någonting
på sig själv
någon gång känt sig utanför
orolig
eller rädd
de har ett speciellt band till winnerbäck
vår kung av de vacklandes armé
igår kände jag igenom honom igen
när han stod där med sina smala ben
uppkavlade byxor
och sitt långa hår
det var den winnerbäck jag lärde känna
den winnerbäck som introducerade en helt ny värld för mig
för mig är det så
att allting i mitt liv
är knutet till musik'
var period har sin trubadur
varje händelse sin låt
och winnerbäck
han är en röst som funnits med i många år nu
och många av mina minnen
har honom som soundtrack
jag har legat i parken och lyssnat på tvivel
suttit vid kanalen i mörkret och hört dunkla rum
gått genom ett nattsvart malmö till hjärter dams sista sång
dansat full till solen i ögonen
suttit vid stranden framför elden med vänner och sjungit kom
sakta men säkert hittat tillbaka till mig själv med kom ihåg mig
hatat världen till du gamla fria nord
gråtit och skakat till varning för ras
älskat mig blodig till kom änglar
drömt om kärleken till timglas
känt smärtan i bröstet med tidvis
känt mig överlägsen till idiot
drömt mig bort med hugger i sten
rannsakat mig själv till elegi
känt kärlekens första berusning till jag vill gå hem med dig
lärt känna mig själv med där elden falnar med fortfarande glöder
sprungit runt glädjeberusad till pollenchock och stjärnfall
funderat över livet till att fånga en fjäril
drömt om kärlek så som den ska vara med för dig
det finns så många mer minnen
och nya skapas varje dag
han är min lilla huspoet
den som förstår hur det känns inuti
och så har det varit alltid
ibland undrar jag
om jag och miguel hade klarat den där vintern
utan winnerbäck
eller om vi hade fortsatt vara två vilsna själar
som till sist hade gått under
de som tycker att winnerbäck kan jämföras med tomas ledin
har aldrig någonsin känt hur det är att känna på riktigt
winnerbäck är inte breda ben i läderbrallor och låtar om dansbandskärlek
winnerbäck är en resa i sig själv
med sig själv
till alla de där rummen
som man inte alltid vet om man vill besöka
men som han guidar en igenom
och står där på andra sidan
och kramar om en
och konserten igår
lovely
det går nog inte
att säga mer än så
besvikelsernas besvikelse
jag är en såndär
som fullkomligt h-a-t-a-r sience fiction
jag tycker inte att det är roligt med aliens
tänder inte alls på rymdskepp
och vill kräkas vid synen av intergalaktiska vapen
it has been done
det är old news
och seriöst
är det ens underhållning?
det är därför jag får panik av star wars
vill klösa sönder mig själv av star trek
inte alls fann världarnas krig som något nöje
och nu
känner ett starkt behov
av att läxa upp nicholas cage
han har varit min homeboy länge nu
älskar hans filmer
älskar hans talang
och igår
satte jag mig i soffan
med otroliga förväntningar
över "knowing"
och den var bra
absolut
fram tills det hade gått en och en halv timme in i filmen
och allt det mystiska spännande
helt plötsligt förklaras av ett rymdskepp
aliens
som vill skapa liv på en ny planet
p-a-n-i-k
DÅLIGT
wtf?
vad hände där liksom?
tog idéerna slut?
blev det helt plötsligt mass-inkompetens på filmbolaget?
dog manusförfattaren och dom satte en daggmask på att avsluta manuset?
jag vill ha mina hyrfilmspengar tillbaka
den står som action/thriller
då förväntar jag mig en action/thriller
och inte en damn science fiction movie
sedan är jag ingen fin-films människa
jag älskar mina zombiemassakrar
men
när det kommer till rymdskepp
och läskigt vita människor med vitt akrylhår och konstiga ögon
då vill jag hugga mig själv i benet med en gaffel
för seriöst
var är inovationen?
det är ungefär lika orginellt
som att avsluta ett förhållande med
"det är inte dig det är fel på, det är mig"
man är värd mycket mer än så
som fullkomligt h-a-t-a-r sience fiction
jag tycker inte att det är roligt med aliens
tänder inte alls på rymdskepp
och vill kräkas vid synen av intergalaktiska vapen
it has been done
det är old news
och seriöst
är det ens underhållning?
det är därför jag får panik av star wars
vill klösa sönder mig själv av star trek
inte alls fann världarnas krig som något nöje
och nu
känner ett starkt behov
av att läxa upp nicholas cage
han har varit min homeboy länge nu
älskar hans filmer
älskar hans talang
och igår
satte jag mig i soffan
med otroliga förväntningar
över "knowing"
och den var bra
absolut
fram tills det hade gått en och en halv timme in i filmen
och allt det mystiska spännande
helt plötsligt förklaras av ett rymdskepp
aliens
som vill skapa liv på en ny planet
p-a-n-i-k
DÅLIGT
wtf?
vad hände där liksom?
tog idéerna slut?
blev det helt plötsligt mass-inkompetens på filmbolaget?
dog manusförfattaren och dom satte en daggmask på att avsluta manuset?
jag vill ha mina hyrfilmspengar tillbaka
den står som action/thriller
då förväntar jag mig en action/thriller
och inte en damn science fiction movie
sedan är jag ingen fin-films människa
jag älskar mina zombiemassakrar
men
när det kommer till rymdskepp
och läskigt vita människor med vitt akrylhår och konstiga ögon
då vill jag hugga mig själv i benet med en gaffel
för seriöst
var är inovationen?
det är ungefär lika orginellt
som att avsluta ett förhållande med
"det är inte dig det är fel på, det är mig"
man är värd mycket mer än så
en tanke
idag tänker jag på stefan
det där med begravningar
kan vara det värsta som finns
på riktigt
vad kan vara värre
än att begrava någon man älskar?
jag tror aldrig att jag kommer kunna se en kista
och på något sätt kunna "hålla minen"
för mig brister det alltid där
vid synen av kistan
det är så slutgiltigt
no turning back
och allt man vill
är att kasta sig i famnen på den personen
en sista gång
men man vet
att det inte går
man vet
att man aldrig någonsin kommer att göra det igen
kvar finns bara en kista
och den står där framme vid altaret
och på något sätt hånler åt en
så känns det
för mig
jag hoppas att han har det bra
efter omständigheterna
min vän
och att det blir en fin ceremoni
där han kan säga hejdå till sin mormor
själv har jag inte kunnat säga hejdå till morfar än
det har gått 7 år nu
men jag kan fortfarande börja gråta
när jag hör en låt
som påminner om honom
fortfarande leta efter honom i stallet
fortfarande höra hans röst när jag rider
hur han coachar mig från läktaren
fastän han inte visste någonting om ridning alls
jag kan fortfarande se honom framför mig
när han står där
med världens smutsigaste glasögon
kan fortfarande sakna lukten av honom när man la huvudet mot hans axel
usch
jag undrar
kommer jag någonsin kunna säga hejdå?
dödsfall sliter en isär
och blir till sår
som inte ens tiden läker
man kan lära sig att hantera det
på en daglig bas
men för mig
så läker inte såren
inte dem efter morfar iaf
det där med begravningar
kan vara det värsta som finns
på riktigt
vad kan vara värre
än att begrava någon man älskar?
jag tror aldrig att jag kommer kunna se en kista
och på något sätt kunna "hålla minen"
för mig brister det alltid där
vid synen av kistan
det är så slutgiltigt
no turning back
och allt man vill
är att kasta sig i famnen på den personen
en sista gång
men man vet
att det inte går
man vet
att man aldrig någonsin kommer att göra det igen
kvar finns bara en kista
och den står där framme vid altaret
och på något sätt hånler åt en
så känns det
för mig
jag hoppas att han har det bra
efter omständigheterna
min vän
och att det blir en fin ceremoni
där han kan säga hejdå till sin mormor
själv har jag inte kunnat säga hejdå till morfar än
det har gått 7 år nu
men jag kan fortfarande börja gråta
när jag hör en låt
som påminner om honom
fortfarande leta efter honom i stallet
fortfarande höra hans röst när jag rider
hur han coachar mig från läktaren
fastän han inte visste någonting om ridning alls
jag kan fortfarande se honom framför mig
när han står där
med världens smutsigaste glasögon
kan fortfarande sakna lukten av honom när man la huvudet mot hans axel
usch
jag undrar
kommer jag någonsin kunna säga hejdå?
dödsfall sliter en isär
och blir till sår
som inte ens tiden läker
man kan lära sig att hantera det
på en daglig bas
men för mig
så läker inte såren
inte dem efter morfar iaf
frustrerad
...ibland förundras jag
över hur lite folk är villiga att ställa upp för varandra
in case of need
hur svårt kan det vara att dra sitt strå till stacken?
över hur lite folk är villiga att ställa upp för varandra
in case of need
hur svårt kan det vara att dra sitt strå till stacken?
skäms på dom istället!
jag är en sån där människa som skäms till vissa saker
dvs sådana där människor på stan
sådana som vill sälja något
vill att man ska gå med i deras organisation
etcetcetc
dom älskar mig
för dom behöver bara visa en bild på någon som ser ledsen ut
människa eller djur
och säga
"är det såhär du vill ha det?"
"vill du verkligen inte göra något åt det här?"
och så har jag skrivit upp mig på deras lista
för
jag mår dåligt
och jag känner mig som en dålig människa om jag inte hjälper till
men
till sist blir det ohållbart
och jag inser
att jag kan inte vara med i 10 organisationer
och skänka en 100-lapp till varje organisation
varje månad
när jag är arbetslös
så jag har fått avsluta vissa
frysa vissa
och just nu har jag "bara" läkare utan gränser
och även detta gör att jag mår dåligt
varför hjälper jag inte till mer?
hur väljer man vilka man ska stoppa?
det är en sjuklig och ond cirkel
och jag önskar att jag kunde stoppa DEN
men
now to the issue
för allt ovan
är egentligen old news
men
vart jag än går i göteborg
så står där en faktumförsäljare
utanför ica
systemet
apoteket
överallt inne i stan
och ibland går dom bara omkring och försöker sälja sin tidning
och jag mår dåligt av det
jag köper en ibland
men det kan vara den mest värdelösa tidningen ever
och därför vill jag inte köpa den
för
det är ju inte så att alla pengar går till de hemlösa
det är inte ens hälften
mestadalen av pengarna
går ju ändå till att göra den satans tidningen
men ja
jag köper den ibland ändå
för att det känns bra i själen efteråt
att för en gångs skull säga "ja tack, jag vill ha en faktum"
men seriöst
detta är få tillfällen
det kommer väl ut en eller två per månad
och även om man köpt en
så får man frågan VARJE dag
och säger man
"nej tack, jag har redan köpt den"
så tittar dom lömskt på en
och muttrar
"jaja, eller hur"
och tror att jag är en sån som hittar på en ursäkt
och oavsett om det är så
eller man bara säger nej för att man inte vill lägga pengarna på det just då
så går man därifrån
och känner sig som en dålig människa
eller
jag gör det iaf
jag tycker att det är fruktansvärt
varför kan det inte finnas en prenumeration
eller att dom säljer faktum inne på pressbyrån?
så kan folk välja själva
på riktigt
utan att skämmas till det
för som det är nu
så mår man dåligt oavsett
och jag hatar
att få samma fråga flera gånger om dagen
både av samma kille
och av olika
och det är inte ens så att dom kommer ihåg mig sen
när jag väl har köpt
för den delen av hjärnan har dom t-röd-supit bort
sorry if I'm harsh
men seriously
jag får sepe-spel
på att alla överallt
spelar på ens samvete
så skäms på dom!
blöh
dvs sådana där människor på stan
sådana som vill sälja något
vill att man ska gå med i deras organisation
etcetcetc
dom älskar mig
för dom behöver bara visa en bild på någon som ser ledsen ut
människa eller djur
och säga
"är det såhär du vill ha det?"
"vill du verkligen inte göra något åt det här?"
och så har jag skrivit upp mig på deras lista
för
jag mår dåligt
och jag känner mig som en dålig människa om jag inte hjälper till
men
till sist blir det ohållbart
och jag inser
att jag kan inte vara med i 10 organisationer
och skänka en 100-lapp till varje organisation
varje månad
när jag är arbetslös
så jag har fått avsluta vissa
frysa vissa
och just nu har jag "bara" läkare utan gränser
och även detta gör att jag mår dåligt
varför hjälper jag inte till mer?
hur väljer man vilka man ska stoppa?
det är en sjuklig och ond cirkel
och jag önskar att jag kunde stoppa DEN
men
now to the issue
för allt ovan
är egentligen old news
men
vart jag än går i göteborg
så står där en faktumförsäljare
utanför ica
systemet
apoteket
överallt inne i stan
och ibland går dom bara omkring och försöker sälja sin tidning
och jag mår dåligt av det
jag köper en ibland
men det kan vara den mest värdelösa tidningen ever
och därför vill jag inte köpa den
för
det är ju inte så att alla pengar går till de hemlösa
det är inte ens hälften
mestadalen av pengarna
går ju ändå till att göra den satans tidningen
men ja
jag köper den ibland ändå
för att det känns bra i själen efteråt
att för en gångs skull säga "ja tack, jag vill ha en faktum"
men seriöst
detta är få tillfällen
det kommer väl ut en eller två per månad
och även om man köpt en
så får man frågan VARJE dag
och säger man
"nej tack, jag har redan köpt den"
så tittar dom lömskt på en
och muttrar
"jaja, eller hur"
och tror att jag är en sån som hittar på en ursäkt
och oavsett om det är så
eller man bara säger nej för att man inte vill lägga pengarna på det just då
så går man därifrån
och känner sig som en dålig människa
eller
jag gör det iaf
jag tycker att det är fruktansvärt
varför kan det inte finnas en prenumeration
eller att dom säljer faktum inne på pressbyrån?
så kan folk välja själva
på riktigt
utan att skämmas till det
för som det är nu
så mår man dåligt oavsett
och jag hatar
att få samma fråga flera gånger om dagen
både av samma kille
och av olika
och det är inte ens så att dom kommer ihåg mig sen
när jag väl har köpt
för den delen av hjärnan har dom t-röd-supit bort
sorry if I'm harsh
men seriously
jag får sepe-spel
på att alla överallt
spelar på ens samvete
så skäms på dom!
blöh
sandlådenivå
jag förundras ständigt över samma sak
fast i olika situationer
det här
med att folk tror sig veta bättre
om andras liv
att de vet hur andra ska få ut mest av sina liv
göra rätt
leva korrekt
well
jag tror inte att det finns en mall som passar alla
jag tror
att ibland
så är det här med att göra rätt
leva korrekt
lite mer flytande begrepp än så
som i alex schulmans blogg
där folk ständigt hoppar på honom
för de tycker att han och amanda skadar sitt barn
barnet får se på tv
titta sig själv i spegeln
och dricka bröstmjölksersättning
tydligen är detta recept på katastrof
ehhh
what?
jag köper inte det här med att tv skulle vara en dålig sak
varken för barn eller vuxna
visst
man ska inte over-do it
men lite tv då och då
what is the harm
seriously?
jag tror inte
som de som kommenterar alex blogg
att barn får hjärnskador och koncentrationssvårigheter
bara för att de har sett på tv under sin uppväxt
sådana människor skrämmer mig lite
de som tror sånt
jag menar
vart är helt vanlig common sense i deras liv?
visst ska barn inte se på tv 24 timmar om dygnet
men hello!
en timme här
eller en timme där
det är fina färger
lustiga ljud
saker som händer
det är spännande för ett barn
skulle jag säga
och
sedan är det ju såhär
att alla uppfostrar sina barn som de vill
och så länge man inte menar att vara elak mot barnet
så har jag svårt att se att man skulle förstöra för det
I mean
det är ju inte så att de slår ungen
då hade jag förstått de starka reaktionerna
äh
fuck it
folk som lägger sig i andras liv för mycket
seriously
get a grip
man kan alltid ge råd
alltid spekulera
men dethär med att dömma ut
att vara elak
s-a-n-d-l-å-d-e-n-i-v-å
fast i olika situationer
det här
med att folk tror sig veta bättre
om andras liv
att de vet hur andra ska få ut mest av sina liv
göra rätt
leva korrekt
well
jag tror inte att det finns en mall som passar alla
jag tror
att ibland
så är det här med att göra rätt
leva korrekt
lite mer flytande begrepp än så
som i alex schulmans blogg
där folk ständigt hoppar på honom
för de tycker att han och amanda skadar sitt barn
barnet får se på tv
titta sig själv i spegeln
och dricka bröstmjölksersättning
tydligen är detta recept på katastrof
ehhh
what?
jag köper inte det här med att tv skulle vara en dålig sak
varken för barn eller vuxna
visst
man ska inte over-do it
men lite tv då och då
what is the harm
seriously?
jag tror inte
som de som kommenterar alex blogg
att barn får hjärnskador och koncentrationssvårigheter
bara för att de har sett på tv under sin uppväxt
sådana människor skrämmer mig lite
de som tror sånt
jag menar
vart är helt vanlig common sense i deras liv?
visst ska barn inte se på tv 24 timmar om dygnet
men hello!
en timme här
eller en timme där
det är fina färger
lustiga ljud
saker som händer
det är spännande för ett barn
skulle jag säga
och
sedan är det ju såhär
att alla uppfostrar sina barn som de vill
och så länge man inte menar att vara elak mot barnet
så har jag svårt att se att man skulle förstöra för det
I mean
det är ju inte så att de slår ungen
då hade jag förstått de starka reaktionerna
äh
fuck it
folk som lägger sig i andras liv för mycket
seriously
get a grip
man kan alltid ge råd
alltid spekulera
men dethär med att dömma ut
att vara elak
s-a-n-d-l-å-d-e-n-i-v-å
einar - the jympainstructor from pornoville
har ni någonsin känt känslan
av att man kanske borde säga ifrån
men det är så overkligt
att man bara fortsätter med att göra vad man blir tillsagd?
idag var en sådan dag
kajsa
(den vanliga kvinnan som har jympapasset jag brukar gå på)
var sjuk idag
and
enters einar
lönnfet gubbe i sina ljuva 50-60 år
glad som få
och någon form av dansk-tysk kombination
men så börjar jympapasset
och han har någon form av uppvärmning till en massa showtunes
som han har gjort en liten dans till
det är mycket vicka på rumpan
mycket jazz-hands
och hela tiden skriker einar på sin dansk-tyska
"jaaaa, kom igen nuuu, micket braaa"
och
"kom igen nu, visa vad ni har"
hmm...
här börjar det kännas lite sådär
WTF?
vadå visa vad ni har?
och sedan sätter pussycat dolls igång
don't you wish your girlfriend was hot like me
och vi ligger på golvet
vi 40 pers
flickor och pojkar
tanter och gubbar
och juckar
seriöst
JUCKAR
ála call on me videon
alltmedan einar skriker
"vi tränar ruuumpan, olala, rumpan, hehe"
och här börjar jag se på mig själv utifrån
och skratta
jag hör någon bredvid mig säga
"vad fan är det här?"
och en av tanterna sätter sig på bänken
but still
oh so funny
sedan forsätter passet
det kommer fler showtunes
fler dansmoves som einar har kommit på själv
(och vid detta laget är det en pöl av svett i mitten, det fullkomligt rinner av honom)
och sedan kommer det en countrylåt
tror det är den jessica simpson sjunger i dukes of hazzard
och vi börjar rulla på höfterna
och boxas
alltmedan einar skriker
"kom igen nu, visa vem som bestämmer!"
och allt känns som en 70tals porrfilm som gått fel
ack så fel
efter 55 minuter av vad som kan vara känt som historiens märkligaste jympapass
så går jag ut genom dörrarna
och jag vet inte riktigt om jag ska känna mig skändad
glad
tränad
utnyttjad
eller bara full i skratt
för seriöst
kan man göra annat än att skratta?
av att man kanske borde säga ifrån
men det är så overkligt
att man bara fortsätter med att göra vad man blir tillsagd?
idag var en sådan dag
kajsa
(den vanliga kvinnan som har jympapasset jag brukar gå på)
var sjuk idag
and
enters einar
lönnfet gubbe i sina ljuva 50-60 år
glad som få
och någon form av dansk-tysk kombination
men så börjar jympapasset
och han har någon form av uppvärmning till en massa showtunes
som han har gjort en liten dans till
det är mycket vicka på rumpan
mycket jazz-hands
och hela tiden skriker einar på sin dansk-tyska
"jaaaa, kom igen nuuu, micket braaa"
och
"kom igen nu, visa vad ni har"
hmm...
här börjar det kännas lite sådär
WTF?
vadå visa vad ni har?
och sedan sätter pussycat dolls igång
don't you wish your girlfriend was hot like me
och vi ligger på golvet
vi 40 pers
flickor och pojkar
tanter och gubbar
och juckar
seriöst
JUCKAR
ála call on me videon
alltmedan einar skriker
"vi tränar ruuumpan, olala, rumpan, hehe"
och här börjar jag se på mig själv utifrån
och skratta
jag hör någon bredvid mig säga
"vad fan är det här?"
och en av tanterna sätter sig på bänken
but still
oh so funny
sedan forsätter passet
det kommer fler showtunes
fler dansmoves som einar har kommit på själv
(och vid detta laget är det en pöl av svett i mitten, det fullkomligt rinner av honom)
och sedan kommer det en countrylåt
tror det är den jessica simpson sjunger i dukes of hazzard
och vi börjar rulla på höfterna
och boxas
alltmedan einar skriker
"kom igen nu, visa vem som bestämmer!"
och allt känns som en 70tals porrfilm som gått fel
ack så fel
efter 55 minuter av vad som kan vara känt som historiens märkligaste jympapass
så går jag ut genom dörrarna
och jag vet inte riktigt om jag ska känna mig skändad
glad
tränad
utnyttjad
eller bara full i skratt
för seriöst
kan man göra annat än att skratta?
elaka kommentarer
jag tycker det är så spännande det här
med elaka anonyma kommentarer
bloggvärlden är en slags offentlig dagbok
folk bloggar för att ventilera
kända personer bloggar om kända personer
och vi okända
vanliga människor
vi bloggar om våra liv
och om dom som på något sätt påverkar det
min header är:
"my blog is my therapy"
jag ventilerar
för att jag inte ska bli galen
för
när man väl skriver
och sedan läser vad man skrivit
så är det enklare att komma vidare i sin tankegång
istället för att vara fast i samma bana
kanske är det anna själv som kommenterat,
vad vet jag?
det enda jag vet
är att det jag skrev om
var något som gjorde mig ledsen
som gjorde att jag inte mådde bra
och därför var jag tvungen att skriva av mig
jag står för vad jag skrivit
man ser vem jag är
vet vem jag är
och det jag finner så intressant
är att det finns folk som känner behovet att kommentera mitt liv
vad jag skriver om
vad jag känner
utan att stå för sin egen identitet
hur ska man kunna debattera
när den ena sidan väljer att gömma sig under täcket?
well
elaka kommentarer
med tiden
så har jag lärt mig
att skaka dom av mig
för i slutändan
så är det mina känslor
mitt liv
och jag kan inte rå för vad som får mig att bli ledsen
och för tillfället
så är jag ledsen
över att min älsklings ex fortfarande blandar sig i min älsklings klick
jag är inte den första som mår dåligt över en sådan sak
och sannerligen inte den sista
hur skulle det annars se ut för chick-litten?
marian keyes och hennes likar
skulle inte ha något att skriva om längre
men kanske det mest intressanta
rörande den elaka kommentaren om mitt förra inlägg
är att jag är patetisk för att jag hänger ut denna tjej jag skrivit om
to that
I say this:
1. jag har skrivit förnamn, och det finns 120 000 anna i sverige, att någon tycker att jag h'ngt ut denna personen betyder att det är någon som är insatt i mitt liv, pinsamt att inte skriva namn då
2. jag har skrivit att jag känner att hon är mer omtyckt än jag - hur är det att vara elak mot någon när man skriver att hon är omtyckt och man själv inte känner att man får samma gillande? ooooh, jag skrev att hon är populär, gud vad hemskt, verkligen. dumma mig.
3. skaffa mig en självkänsla? well, det är väl det jag skriver om att jag försöker göra, och vem är du att komma och säga att jag borde ha det redan, vad vet du om vad jag har varit med om i mitt liv, och vad jag har tvingats att stå ut med?
well
intressant är det iaf
bloggar handlar om våra liv
och människorna i det
det är det som är meningen
att klaga på det
är som att klaga på att det finns glass i gb 3-smak
it is kind of the point
med elaka anonyma kommentarer
bloggvärlden är en slags offentlig dagbok
folk bloggar för att ventilera
kända personer bloggar om kända personer
och vi okända
vanliga människor
vi bloggar om våra liv
och om dom som på något sätt påverkar det
min header är:
"my blog is my therapy"
jag ventilerar
för att jag inte ska bli galen
för
när man väl skriver
och sedan läser vad man skrivit
så är det enklare att komma vidare i sin tankegång
istället för att vara fast i samma bana
kanske är det anna själv som kommenterat,
vad vet jag?
det enda jag vet
är att det jag skrev om
var något som gjorde mig ledsen
som gjorde att jag inte mådde bra
och därför var jag tvungen att skriva av mig
jag står för vad jag skrivit
man ser vem jag är
vet vem jag är
och det jag finner så intressant
är att det finns folk som känner behovet att kommentera mitt liv
vad jag skriver om
vad jag känner
utan att stå för sin egen identitet
hur ska man kunna debattera
när den ena sidan väljer att gömma sig under täcket?
well
elaka kommentarer
med tiden
så har jag lärt mig
att skaka dom av mig
för i slutändan
så är det mina känslor
mitt liv
och jag kan inte rå för vad som får mig att bli ledsen
och för tillfället
så är jag ledsen
över att min älsklings ex fortfarande blandar sig i min älsklings klick
jag är inte den första som mår dåligt över en sådan sak
och sannerligen inte den sista
hur skulle det annars se ut för chick-litten?
marian keyes och hennes likar
skulle inte ha något att skriva om längre
men kanske det mest intressanta
rörande den elaka kommentaren om mitt förra inlägg
är att jag är patetisk för att jag hänger ut denna tjej jag skrivit om
to that
I say this:
1. jag har skrivit förnamn, och det finns 120 000 anna i sverige, att någon tycker att jag h'ngt ut denna personen betyder att det är någon som är insatt i mitt liv, pinsamt att inte skriva namn då
2. jag har skrivit att jag känner att hon är mer omtyckt än jag - hur är det att vara elak mot någon när man skriver att hon är omtyckt och man själv inte känner att man får samma gillande? ooooh, jag skrev att hon är populär, gud vad hemskt, verkligen. dumma mig.
3. skaffa mig en självkänsla? well, det är väl det jag skriver om att jag försöker göra, och vem är du att komma och säga att jag borde ha det redan, vad vet du om vad jag har varit med om i mitt liv, och vad jag har tvingats att stå ut med?
well
intressant är det iaf
bloggar handlar om våra liv
och människorna i det
det är det som är meningen
att klaga på det
är som att klaga på att det finns glass i gb 3-smak
it is kind of the point
hjärta vs hjärna
vad söta ni är
ni som har kommenterat
och förstår vad jag menar
ibland känner man sig bara helt fucked up
och undrar om man är den enda som ser saker på ett visst sätt
well
apparently not
tack tack
mina pärlor
det är skönt att veta
att man har uppbackning
idag är väl en bättre dag
jo
det är det
jag försöker hela tiden intala mig
att det inte betyder något
att anna fortfarande är med i bilden
det är ju inte mattias som drar med henne
och det är väl det som får betyda något
jag antar
att det kanske tar lite längre tid än jag trodde
att vinna över alla hans vänner
och få dem att tycka
att sand-strand är världens bästa idé
och inse
att det är ganska märkligt
att ha med någons ex
när det forna paret inte umgås längre
som sagt
hade anna varit vänner med mattias vänner innan de blev tillsammans
och om anna och mattias hade skilts åt
som vänner
som några som ändå umgås ibland
well
då hade jag varit tvungen att tänka annorlunda
för
då hade jag sett det på ett annat sätt
det finns liksom ex man har
som man aldrig kommer att se som ex
men jag tror
att när förhållandet varit i över fyra år
well
då kommer det alltid att vara ett ex
and nothing else
för mig är det så iaf
och uppenbarligen för mattias med
I just wish
att jag också kunde fängsla alla hans vänner
så som anna verkar ha gjort
som gör att hon är kvar i bilden
snart två år efter the break-up
men ja
jag måste väl jobba på det
jobba på att höja självkänslan
jobba på att förstå
att det faktiskt bara är mig mattias vill ha
som sagt
det är ju inte han som har gjort något
inte han som fått mig att tvivla
han kommer hem till mig varje dag
myser med mig varje kväll
pussar mig godnatt och god morgon
skickar söta sms till mig då och då
har gjort om lägenheten tillsammans med mig
(något han aldrig gjorde med anna)
har designat smycken till mig
med vår kärlek som bas
well
vad har jag egentligen att oroa mig över?
jag tror lotta har rätt
har anna inga egna vänner
så är det väl hon som är patetisk
henne det är synd om
I guess
tänk bara
om det vore lika lätt för hjärtat att tänka rationellt
känna rationellt
som det är för huvudet att göra det?
someday
someday
ni som har kommenterat
och förstår vad jag menar
ibland känner man sig bara helt fucked up
och undrar om man är den enda som ser saker på ett visst sätt
well
apparently not
tack tack
mina pärlor
det är skönt att veta
att man har uppbackning
idag är väl en bättre dag
jo
det är det
jag försöker hela tiden intala mig
att det inte betyder något
att anna fortfarande är med i bilden
det är ju inte mattias som drar med henne
och det är väl det som får betyda något
jag antar
att det kanske tar lite längre tid än jag trodde
att vinna över alla hans vänner
och få dem att tycka
att sand-strand är världens bästa idé
och inse
att det är ganska märkligt
att ha med någons ex
när det forna paret inte umgås längre
som sagt
hade anna varit vänner med mattias vänner innan de blev tillsammans
och om anna och mattias hade skilts åt
som vänner
som några som ändå umgås ibland
well
då hade jag varit tvungen att tänka annorlunda
för
då hade jag sett det på ett annat sätt
det finns liksom ex man har
som man aldrig kommer att se som ex
men jag tror
att när förhållandet varit i över fyra år
well
då kommer det alltid att vara ett ex
and nothing else
för mig är det så iaf
och uppenbarligen för mattias med
I just wish
att jag också kunde fängsla alla hans vänner
så som anna verkar ha gjort
som gör att hon är kvar i bilden
snart två år efter the break-up
men ja
jag måste väl jobba på det
jobba på att höja självkänslan
jobba på att förstå
att det faktiskt bara är mig mattias vill ha
som sagt
det är ju inte han som har gjort något
inte han som fått mig att tvivla
han kommer hem till mig varje dag
myser med mig varje kväll
pussar mig godnatt och god morgon
skickar söta sms till mig då och då
har gjort om lägenheten tillsammans med mig
(något han aldrig gjorde med anna)
har designat smycken till mig
med vår kärlek som bas
well
vad har jag egentligen att oroa mig över?
jag tror lotta har rätt
har anna inga egna vänner
så är det väl hon som är patetisk
henne det är synd om
I guess
tänk bara
om det vore lika lätt för hjärtat att tänka rationellt
känna rationellt
som det är för huvudet att göra det?
someday
someday
the x-topic
jag kan inte riktigt hjälpa det
men det stör mig något oerhört
det där med att mattias vänner fortfarande har kontakt med hans ex
fortfarande bjuder henne på fest
fortfarande umgås med henne
att hon finns med i bilden på något sätt
fortfarande
fastän mattias själv inte har någon kontakt med henne
it hurts
det må vara tjejigt
irrationellt
och allting annat märkligt
men
jag kan inte hjälpa det
det känns som att jag inte är god nog
som att jag inte räcker till
som att hon var 1000 gånger bättre för honom än vad jag är
eftersom hon fortfarande finns kvar
och jag kan garantera
att hade mattias lämnat mig
så finns det ingen av dom som hade velat ha mig kvar i bilden
inte på samma sätt
det har jag svårt att tro
jag kommer från ett ställe där man på något sätt klipper banden när ett förhållande tar slut
man var tillsammans
man är det inte längre
tack och good bye
råkar man träffas nån gång
så är man civil
trevlig
men det är inte det att man umgås längre
man får vårdnasrätt över sina egna vänner
man går skilda vägar
hej då
see you never
det är väl kanske en annan sak om man var vänner först
innan man blev tillsammans
då kan jag förstå att man håller kvar i vänskapen
för då tar förhållandet oftast slut med
"vi var bättre som vänner"
då är det okej
på ett helt annat sätt
då kan jag förstå det
men när personerna som var tillsammans
inte har någon kontakt själva
då tycker jag att det är märkligt
att den enes vänner föser ihop the party again
det får vara tjejigt
men det känns såhär
"om vi fortsätter bjuda henne på fest
så kanske mattias till sist inser vilket misstag han gjorde som lämnade anna
och så lämnar han lena
och allt blir bra igen"
precis så känns det
och det gör så sjukt ont
ungefär som att någon hugger mig i hjärtat
varenda gång
det slutar med att jag inte vill gå
när det finns risk att hon kommer vara där
så då stannar jag hemma
och nojjar mig ännu mer
för att dom är där tillsammans
och jag är hemma
men samtidigt kan jag inte vara där
för allt jag ser
och allt jag tänker
är dom två tillsammans
det som kanske stör mig allra mest med det här
är att det skapar ett problem
mellan mig och mattias
att jag helt plötsligt känner mig
liten
orolig
rädd
ratad
och det är inte han som orsakar det
men det är han
som får plocka ihop spillrorna
han som får krama mig på natten när jag har drömt mardrömmar
han som får pussa på mig när jag blir orolig och rädd
och jag undrar
vet dom vad dom gör
när dom bjuder anna?
finns det någon som vet
hur jag känner det då?
är det någon som ens har tänkt på
att allt jag vill
är att gråta
och det känns litegrann
som att jag går sönder inuti?
för varje sådan gång
så känns det ännu en gång
som så många andra gånger under mitt liv
---> att jag inte är tillräckligt bra
allt jag kan göra nu
är att hoppas
att anna någon gång ska ta sitt förnuft till fånga
och sluta hänga i mattias klick
but
that won't happen
för jag har sett hennes blick
när hon tittar på mig
och jag har hört vad hon säger om mig
när hon tror att jag inte hör
"olaglig" hjälp
olagligt
just så känns det
jag vet inte riktigt varför
men idag ska det kännas så igen
why?
you might ask
well
det är egentligen inga andra konstigheter
än att jag ska köra bil själv
någon ska hämta leffe på flygplatsen
och denne någon blev jag
dvs
jag ska köra själv
till ett ställe jag inte har någon aning om vart det ligger
det känns så sjukt som att jag gör något jag inte får
precis som när jag körde till mattias jobb innan i veckan
oh my god!
olagligt
det känns verkligen så
som att någon när som helst kan stoppa mig
och säga
"men hörrödu lena
nu har du allt ställt till det
ut ur bilen!"
jag har mitt körkort i plånboken
jag kör i min bil (btw, helt overkligt att säga orden min bil fortfarande)
men ändå känns det olagligt
undrar när den känslan ska försvinna
men ja
oavsett
sjukt mysigt att köra själv iaf
även om det känns tomt utan oliver
så är det ändå lite
"HA!! In your face stupid malmö-bilskolor!"
det känns i alla fall bra
att för en gångs skull kunna hjälpa till
"kan du hämta leif på flygplatsen?"
ja, det kan jag
