plopp - en skånetjej i göteborg

jag kan inte riktigt komma över dethär
med att det finns folk som tycker att lars winnerbäck är dålig
inte bara det
att de tycker att han är sådär
inget de väljer i första hand
men verkligen att de tycker att han är dålig
vilka perfekta liv de människorna måste ha haft
liv utan törnar och mörka gränder
liv där allting går som de vill
hela tiden
för jag tror
att de som någon gång haft de svårt
tvivlat på någonting
på sig själv
någon gång känt sig utanför
orolig
eller rädd
de har ett speciellt band till winnerbäck
vår kung av de vacklandes armé

igår kände jag igenom honom igen
när han stod där med sina smala ben
uppkavlade byxor
och sitt långa hår
det var den winnerbäck jag lärde känna
den winnerbäck som introducerade en helt ny värld för mig

för mig är det så
att allting i mitt liv
är knutet till musik'
var period har sin trubadur
varje händelse sin låt
och winnerbäck
han är en röst som funnits med i många år nu
och många av mina minnen
har honom som soundtrack

jag har legat i parken och lyssnat på tvivel
suttit vid kanalen i mörkret och hört dunkla rum
gått genom ett nattsvart malmö till hjärter dams sista sång
dansat full till solen i ögonen
suttit vid stranden framför elden med vänner och sjungit kom
sakta men säkert hittat tillbaka till mig själv med kom ihåg mig
hatat världen till du gamla fria nord
gråtit och skakat till varning för ras
älskat mig blodig till kom änglar
drömt om kärleken till timglas
känt smärtan i bröstet med tidvis
känt mig överlägsen till idiot
drömt mig bort med hugger i sten
rannsakat mig själv till elegi
känt kärlekens första berusning till jag vill gå hem med dig
lärt känna mig själv med där elden falnar med fortfarande glöder
sprungit runt glädjeberusad till pollenchock och stjärnfall
funderat över livet till att fånga en fjäril
drömt om kärlek så som den ska vara med för dig

det finns så många mer minnen
och nya skapas varje dag
han är min lilla huspoet
den som förstår hur det känns inuti
och så har det varit alltid

ibland undrar jag
om jag och miguel hade klarat den där vintern
utan winnerbäck
eller om vi hade fortsatt vara två vilsna själar
som till sist hade gått under

de som tycker att winnerbäck kan jämföras med tomas ledin
har aldrig någonsin känt hur det är att känna på riktigt
winnerbäck är inte breda ben i läderbrallor och låtar om dansbandskärlek
winnerbäck är en resa i sig själv
med sig själv
till alla de där rummen
som man inte alltid vet om man vill besöka
men som han guidar en igenom
och står där på andra sidan
och kramar om en
och konserten igår
lovely
det går nog inte
att säga mer än så