plopp - en skånetjej i göteborg

har ni någonsin känt känslan
av att man kanske borde säga ifrån
men det är så overkligt
att man bara fortsätter med att göra vad man blir tillsagd?
idag var en sådan dag

kajsa
(den vanliga kvinnan som har jympapasset jag brukar gå på)
var sjuk idag
and
enters einar
lönnfet gubbe i sina ljuva 50-60 år
glad som få
och någon form av dansk-tysk kombination
men så börjar jympapasset
och han har någon form av uppvärmning till en massa showtunes
som han har gjort en liten dans till
det är mycket vicka på rumpan
mycket jazz-hands
och hela tiden skriker einar på sin dansk-tyska
"jaaaa, kom igen nuuu, micket braaa"
och
"kom igen nu, visa vad ni har"
hmm...
här börjar det kännas lite sådär
WTF?
vadå visa vad ni har?
och sedan sätter pussycat dolls igång
don't you wish your girlfriend was hot like me
och vi ligger på golvet
vi 40 pers
flickor och pojkar
tanter och gubbar
och juckar
seriöst
JUCKAR
ála call on me videon
alltmedan einar skriker
"vi tränar ruuumpan, olala, rumpan, hehe"
och här börjar jag se på mig själv utifrån
och skratta
jag hör någon bredvid mig säga
"vad fan är det här?"
och en av tanterna sätter sig på bänken
but still
oh so funny

sedan forsätter passet
det kommer fler showtunes
fler dansmoves som einar har kommit på själv
(och vid detta laget är det en pöl av svett i mitten, det fullkomligt rinner av honom)
och sedan kommer det en countrylåt
tror det är den jessica simpson sjunger i dukes of hazzard
och vi börjar rulla på höfterna
och boxas
alltmedan einar skriker
"kom igen nu, visa vem som bestämmer!"
och allt känns som en 70tals porrfilm som gått fel
ack så fel

efter 55 minuter av vad som kan vara känt som historiens märkligaste jympapass
så går jag ut genom dörrarna
och jag vet inte riktigt om jag ska känna mig skändad
glad
tränad
utnyttjad
eller bara full i skratt
för seriöst
kan man göra annat än att skratta?