plopp - en skånetjej i göteborg

rickard påpekade idag
att det är 090909
ett faktum han förde fram
klockan 09:09

eftersom man normalt sett får önska sig ngt
när man ser att klockan är samma höger som vänster
så borde detta vara boomblastdeluxeönskan
så här kommer min lista:

*jobb - med på alla listor -->alltid
*körkort - kanske inget man kan önska sig, men ändå
*att subway börjar med min sub igen - dvs den med krabba i
*att jag nångång ska hitta "vicke, jamarn och blötis i tjobbaleng" - på någon internetsajt eller loppis så jag kan ge den till mamma
*att lasses singel på nya skivan magiskt förändras och blir bättre - alternativt att det är den enda märkliga låten på nya skivan
*att det slår upp ett espressohouse precis bredvid vårt hus - så jag kan köpa sojachai varje dag
*och sedan fred på jorden och allt sånt hippiebjäbb som det alltid snackas om men som aldrig kommer ske

is it too much to ask?
is it?

det är något särskilt med ronnie sandahls krönika
alltid
varje vecka
det är som om han pratar till den delen av min generation
som är lika avvikande som jag
the voice of the nerds
vår egen anti-hjälte

för mig ska texter betyda något
spegla något
födas ur en känsla
och sedan rida på den genom hela förloppet
och veckans text om håkan
well
I needn't say more
egentligen
det är ronnie
som skriver om håkan
seriously
det hade inte kunnat plockas mer från min egen hjärna om jag så hade skrivit det själv:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/ronniesandahl/article5750743.ab

jag tror på något sätt
att det är likadant
för alla håkanfans
vi har alla ett minne till varje låt
en känsla för varje album
någonting inom oss
som är knutet
till varje textrad
vi har alla känt samma sak
det där
med att parkbänken aldrig är långt borta
one slip
and you fall
vi nördar som nu ligger kring 25-strecket
har alla gråtit
skrattat
dansat
supit
ramlat
till håkan
och varje gång vi har ramlat
så är det håkan som har plockat upp oss igen

jag och mattias träffades via håkan
det var håkan som fick mig att byta alias från plopp till popflicka
håkan som fick mattias att söka på tjejer med pop i namnet
håkan som var vår gemensamma nämnare som fick oss att börja prata
håkan som höll konversationen igång
år efter år
om inte annat
så varje gång det var en konsert
...och jag tänkte på den där göteborgaren vid namn spat varje gång
och undrade
vad han gjorde där
och då
när jag själv berusades till toner från min egen själ

jag tror hela mitt liv kan summeras i håkantexter
mitt eget soundtrack
olika år
olika känslor
samma hjärta
och samma poet som berättar om det

det är så musik ska vara
så text ska vara
någonting
som folk lever sig in i
och säger
"det där
det kunde varit jag"

...nu är det lika långt till stjärnorna
som stjärnorna till dig...

vissa dagar
så slår allt mig
att jag varit arbetslös i ett och ett halvt år
att jag inte ens får komma på intervjuer
att min familj bor så långt bort
att min bebis inte är här
och det behöver inte ens ha varit en dålig dag
oftast är det under de bra dagarna
som allting bara sådär "kommer"

som igårkväll
efter vi hade haft en jättemysig söndag
och så ligger man och tänker på hur lycklig man är
och då
plötsligt
kommer ångesten över allt annat krypandes

jag är så lycklig
som har någon som förstår mig
som ligger och kramar mig när jag är ledsen
som pratar igenom alla mina tankar med mig
som lyssnar och förstår
pussar och kramar
så som mattias gör

hur jag skulle klara denhär arbetssvackan utan honom?
well
it's beyond me

idag bär det av till annekärr
to the sambo-parents

det är något speciellt med att vara där
så otroligt avkopplande på något sätt
helt tyst
lugnt
stilla
och man sitter där i den goa gröna läsefåtöljen
tittar ut genom fönstret på träden
och drömmer sig bort till mystiska världar
I'm loving it

en sånhär hade jag velat ha just nu:




missing the bebis
a lot

jag vet att killar överlag får ta mycket skit
blir dragna över en kam
för att det finns vissa rötägg
det är inte så jag ska göra
men seriously
det finns idioter:

sitter på mtv's hemsida och tittar på "16 and pregnant"
paret har varit tillsammans kort tid
tjejen blir gravid
de bestämmer sig för att behålla barnet
killen friar
gulligt av honom
visar att han bryr sig
men ändå
16 år och gift?
well
dom kommer inte så långt
barnet föds innan bröllopet
killen tröttnar efter en vecka
skiter i barnet
stannar ute med vännerna istället
alltmedan tjejen som gått ut gymnasiet i princip samtidigt som födseln sitter hemma med barnet
och jobbar deltid för att dra in pengar
(medan hennes mamma tar hand om barnet,
fastän pappan till barnet är hemma på dagen då han jobbar natt)
det går en dryg månad
pappan flyttar ut pga av följande:
"jag jobbar på natten
och sedan vill jag inte komma hem
för jag vet att det är barnskrik hemma
och du vill att jag ska hålla i ungen
men jag jobbar ju
jag orkar inte det
orkar inte mata honom
orkar inte hålla i honom
jag vill inte
jag älskar inte dig längre
jag är bara med dig pga av ungen"

seriously?
SERIOUSLY?
skulle det vara lättare för henne
som går i skolan och jobbar?
det är inte så att hon bara är hemma
hon är också ute och jobbar
och är uppe på natten med amning och liknande
de gjorde ett gemensamt val
han friade
och sedan flyttar han ut?
16 år och gravid
well
det är ingen idealsituation
det smartaste hade säkert varit att göra abort
men
jag respekterar även de som väljer att behålla barnet
men då måste man på något sätt hålla sina löften

när man ser sådana saker
får en inblick i andras liv
i andras skit
så blir man på något sätt ännu lyckligare än vad man redan är
över en underbara situationen man är i

jag vill också ha barn någon gång
men jag är fantastiskt lycklig över att jag inte har en nioåring just nu
så otroligt lycklig
över att jag och mattias har tid tillsammans
jag tror att det är viktigt
att man är tillsammans
bildar ett team
en stark enad front
bygger en stabil grund att stå på
innan man drar in ett nytt liv

man måste bygga en stark grund på ett korthus
för staplar man bara våning på våning
så rasar hela skiten

nu har jag horat ut mig till diverse verksamheter
skrivit mail
skickat ansökningar
skrivit fler mail
spontanansökt till olika verksamheter
och seriöst
men känner sig som en såndär läskig funny-bunny-maskin

Lena Sand heter jag
ooo jag är så go och glad
stoppa fem kronor i mig
och jag ger dig en arbetssam tjej!

jag är så trött på ansökningar
jag vill ju bara jobba
tjäna pengar
bidra till något
göra något produktivt
pretty please
snart är jag yrrol-desperat
och ställer mig med ett plakat på stan

har ni någonsin glömt hur allting egentligen är?
funnit er i en verklighet
som på något sätt inte är på riktigt
utan snarare en illusion?

att lämna malmö igår
var som att lämna malmö förra året
all over again
sommaren som spenderats mesta delen nere i malmö
har på något sätt gett mig malmökänslan tillbaka igen
det där att kunna träffa sin familj varje dag
träffa bebis varje dag
finnas där på familjemiddagarna
se barnen varje vecka
gå ut på stan
i min stad
och känna doften från havet som sprider sig i luften
att lämna malmö igår
var som att göra slut
igen

det är inte det att jag inte trivs i göteborg
jag älskar denhär staden
älskar mitt och mattias liv
men
oavsett hur fin staden är
och hur bra vi har det
så kan göteborg inte ge mig det
som jag saknar i malmö
göteborg ger mig inte wilhelm och linnea springandes mot min famn
inte bebis gnäggandes från sin box
inte mamma
min älskade mamma
inte havet
stranden
inte känslan av att allt är nära
och alla tar hand om varandra

det är svårt när man under 24 år skapat sig ett liv någonstans
slått ner sina rötter
och sedan slits från dem
och sedan en sommar
så kommer man tillbaka igen
tillbaka till rötterna
det välkända
det som fött en
skapat en
gjort en till den människa man är idag
och sedan
när sommaren tar sluts
så rivs de gamla såren upp igen

helt plötsligt har jag inte sara längre
inte cicci här
inte pilla och ulf
inte mams och paps
barnen
syskonen
bebis
malmö

de som säger att en stad bara är ett ställe man bor på
inser inte allt vad en stad kan erbjuda
malmö var min älskare under många år
och det känns så konstigt nu
när jag är tillbaka i göteborg
och den där kyssen på kinden börjar blekna
och malmös läppar befinner sig någon annanstans

men samtidigt
att åka munkebäcksgatan ner
se vårt hus torna upp sig
komma in i trappen
känna lukten
öppna dörren
till vårt liv
värmer i bröstet

I guess I'm just torn
between the old lover
and the new crush

när man "hoppat över" det dödliga röda en månad (tack piller som gör det möjligt)
så glömmer man kvickt
hur drygt det är
och när det kommer krypandes igen
och ryggen värker
magen gör uppror
man känner sig tjock och äcklig
och bara blöh
så känns det bara
fanfanfan
helvetes jävla skit

jag kunde varit ute med älsklingen och göteborgarna ikväll
men här sitter jag
vid internet
( = nörd)
och tycker lite synd om mig själv (läs: MYCKET synd om mig själv)

well
all I say is
när det väl 'r dags
och hela denhär fertilitetsgrejen ska sättas på prov
så är det banne mig bäst att det funkar
för om man genomlider månad efter månad
år efter år
av sådana här dagar
och det sedan skulle visa sig
att man inte kan få några bebisar iaf
well
lets just say
someone is gonna get killed then

det finns få saker
som är så otroligt fint
som att sitta här och titta
på min älskling som ligger i sängen och sover

jag måste attackmysa med honom
typ nu

det där med sagor har alltid fascinerat mig
"det var en gång.."
och sedan är allting magiskt och vackert
även det hemska är magiskt
förtrollat
och även om det blir någon slags kamp
så blir det alltid bra i slutändan
det goda vinner
det onda besegras
"och så levde de lyckliga i alla sina dagar"
jag menar
hur kan man inte tycka om det?

igårkväll såg vi "bedtime stories"
och den drog fram en massa minnen
de låg och försökte göra bilder av stjärnorna
precis så
som jag brukade ligga med morfar
och göra bilder av molnen
små historier
om vilka molnen egentligen är
det måste vara ett av mina finaste minnen av honom
så ska jag göra med wille och linnea sen
och med mina egna bebisar när den dagen kommer
och stefans små bebisar den dagen det är aktuellt
jag undrar om morfar visste hur mycket de små stunderna skulle betyda för mig
om han visste
att jag skulle komma ihåg dem fortfarande
nu
när han inte finns längre
och det har gått snart 20 år
sedan första gången

pappa brukade också berätta saga för mig
min egen saga
sagan om prinsessan lena
och hennes prinsbröder peter och stefan
(är det någon som ser vart fantasin har sin grund?)
och jag vet inte
men hela den grejen
har på något sätt satt sig i mig
prinsessgrejen
att det är så det ska vara
så man ska känna sig
och jag är helt övertygad om att det var därför jag gick runt med tiara på huvudet
när jag hade det som svårast
för att på något sätt påminna mig själv
om vad jag egentligen vill vara
eller ja
vart jag egentligen kommer ifrån
och att drömmar alltid måste vara vid liv

jag tänkte på det igår
denhär prinsessgrejen
the "happily ever after"
när jag satt där på köksgolvet
och min älskling stod och gjorde pannkaksfrukost till mig
för enligt mig
så är det ett lyckligt slut
efter år av strävanden
av dumma pojkar och sårade känslor
så sitter jag här
lycklig
med en kille som gör pannkakor till mig
han är min sagoprins
for real
for life

det finns saker man önskar att man inte sett
saker man skulle göra vad som helst
för att få bort från sin näthinna
lite som idag
när jag kommer in i bastun efter att jag simmat
jag sätter mig ner på min handduk
och bara slappnar av
aahh
najs
skönt
men sedan
öppnas dörren
och fem medelålders turkiska kvinnor kommer in
(inte för att jag har något emot turkiska kvinnor
jag försöker bara förmedla en bild)

de för en väldigt hetsig konversation när de kommer in
allihopa nakna
allihopa med ett flertal lovehandles kring både midja och rumpa
allihopa med titsen vilandes på hängmagen
men oh well
det finns gott om plats tänker jag
och det hade det funnits
om de hade bettett sig som normala människor
och satt sig på sina handdukar
men
NEJ
två av dem oljar in sig med babyolja
och lägger sig ner på mage på två av bänkarna
och två andra börjar genast massera dem
och då menar jag inte lite snäll kompismassage
utan verkligen hardcore HELkroppsmassage
och där sitter jag i hörnet
lite smått rädd
och ser en kvinna knåda en annans tuschie
medan hennes egna tits slår mot magen
SERIOUSLY!
vart tittar man i det läget?
vad gör man?

jag satt kvar i mitt hörn
försökte ignorera det hela
inte för att jag har något emot nakenhet
jag satt själv i min födelsedagskostym
men det kändes som om att jag kommit in i en lesbisk bastu
där det var jag som var konstig
som bara satt och ville njuta av värmen
och inte ha små korviga oljiga händer över hela min kropp

behöver jag säg att mitt bastubesök inte blev så långt?

var inne en sväng på la maison francais idag
och jag vet inte
men jag blir sådär overkligt lycklig
av att mannen som jobbar där
säger allting med en fransk twist
"ooo ja! den eer syyypeeerb, mangific! aaah tres bien"
som att allting är helt fantastiskt
precis allting dom har där
jag menar
jag frågade om en burk marmelad
och han fick det att låta som om det var himmelriket på burk
jag älskar sånt
weirdos med en egen affär
i en källare
med massa lustigheter

jag vet inte
men är det bara jag
som nästan inte vill att någon annan ska känna till en sån affär?
när man liksom hittat något man verkligen älskar
så vill jag hålla det för mig själv nästan
det är precis som när jag får en favoritlåt
och så spelas den på radio sedan
jag HATAR det
då vet alla om den
så är den inte '"min" längre
utan allas
sjukt märklig egoism
I know

om ett par timmar sitter jag i köket på af-gatan igen
with the darling and the parents
jag älskar den känslan
när vi kommer på kvällen
sådär sent
och äter middags med mamsi och papsi
älskar att känna alla lukterna därhemma
it's something special there
och speciellt
när man är lite trött
och har åkt bil i jättelänge
och sedan bara får komma in i köket
och sätta sig ner
och bara inta malmö-mode
loving it

det där med toppless-solning har aldrig varit min grej
jag har aldrig förstått
varför en del tjejer vill flasha boobsen på allmän plats
aldrig förstått varför de ens tycker att det är okej
jag menar
vi tjejer spenderar hela vår uppväxt
hela våra liv
med att säga till killar att det INTE är okej
att bara checka in våra tits
de ska se oss som personer
och inte vandrande tuttar
men sedan finns det en del som ändå lägger dom on display
I don't get it

igår nådde det hela sin gräns
iaf för mig
på väg till körskolan passerar jag en stor kyrkogård
och utanför portarna står där en vithårig man
typ 65
som ser helt förfärad och ledsen ut
jag går fram till honom för att se att allt är okej
(japp, jag är en sån som gör sånt)
men han svarar "nej, det är inte okej"
han hade varit inne på kyrkogården
antagligen för att besöka en grav
I guess
jag ville inte fråga för mycket och göra honom obekväm
men iaf
där inne bland gravarna
på de små gräsplättarna
låg det tre tjejer
och solade
med tuttarna i vädret
mannen blev väldigt generad
och gick faktiskt fram och bad dom ta på sig mer
det är ju ändå en viloplats för de döda
och som han sa
"jag vill inte känna det som att jag gör intrång på allmän mark
för att jag vill besöka en grav
jag är en gammal man
det är generande för mig att unga tjejer ligger nakna sådär
det är ingenting jag vill vara med om"
nej
och det är ingenting han ska behöva vara med om
speciellt inte på en sådan plats

men ja
han hade snällt bett dom att ta på sig mer kläder
varpå de hade stirrat på honom
och snäst tillbaka
"sverige är ett fritt land
vi gör som vi vill"
EXCUSE ME!
kan man vara mer oförskämd än så?

"hade dethär varit usa hade dom arresterats för längesen"
ja du gamle man
det hade dom
så hade de kunnat sitta där i häktet
med bara tuttar
och kanske inse hur nakna de faktiskt är

topless är för nakenstränder
eller privata trädgårdar
det är inte okej i parken
som är en allmän plats
där alla sorters människor ska kunna vistas
utan att behöva komma så tätt inpå nakenhet
barnfamiljer som picknickar ska inte behöva se sånt
och det är inte okej på vanliga stränder
än en gång
det finns BARNfamiljer där
jag tycker inte att det är okej
likaså finns där pensionärer
och för dom är det otroligt genant
att behöva se sådant
för så var det inte på deras tid

och seriöst
så svårt är det inte
att ta en bikinitopp på sig
och är man inte kapabel till det
så har man egentligen ingenting ute bland folk att göra

men kyrkogårdar
seriöst
det är som att vanhelga de döda
det är aldrig okej

den där mannen får aldrig sin stund vid graven tillbaka
antagligen kommer han vara nervös för att gå dit igen
allt för att några idioter för panik över bikinilinjer
seriously brudar
get over it
nu har exhibitionismen gått för långt
där där med nakna kroppar
är faktiskt en privat sak

jag älskar att känna
hur solen riktigt bränner på kinderna
när jag sitter här vid datorn
vid fönstret
och allt jag egentligen vill
är att ta en filt
gå ut och lägga mig i gräset som luktar sommar
och läsa böcker
hela dagen
men
det blir inget med det
för det är körlektion
idag igen

jag är så satans trött på dethär körkortet
det är så fantastiskt tråkigt
smidigt - ja
men roligt - nej
jag menar
blöh!
kanske blir det kul sedan när man får köra själv
men nu
just nu
så är det helt otroligt drygt
och det ska bli så skönt sedan i juli
med lite sommarlov från körningen

jag längtar så mycket till wien
det ska bli så mysigt
bara jag och mattias
och en helt ny stad att utforska
min första semester med pojkvän
och den första semester som vi är på tillsammans
är det konstigt att jag längtar?
få strosa runt på nya gator
se nya saker
tillsammans med den
som jag älskar så mycket

jag vill ha en ledig sommar
jag vill inte ha dethär med körkort hängandes över mig
det är drygt
tråkigt
surt
blöh
dumma körkort
jag önskar jag vore seperik
så jag kunde ha en privat chaufför till my disposal
anytime
anywhere

jag gick och la mig själv igår
mattias behövde plugga till sent
och när jag låg där i sängen
och hörde regnet smattra på rutan utanför
som kom jag att tänka
på hur galet allt detta är
egentligen

jag menar
han var en av mina lunar-vänner
under kategorin "själsfrände"
för vi tyckte om samma musik
och tyckte väldigt lika angående det mesta
vi pratade på msn sådär typ två gånger per år eller ngt
(förutom sista halvåret då det var typ två gånger om dagen)
när jag var ledsen så lunarmailade han mig något fint
när jag hade varit på en håkankonsert så skrev jag alltid till honom
han sa en gång
precis där i början
att han visste vart håkan bodde
och vi lekte med tanken på att gå dit och dricka blandsaft
(en konversation som satt sig i mitt huvud)

jag trodde aldrig att jag skulle träffa honom
aldrig på riktigt
han var den där drömmen
som jag visste aldrig skulle slå in
göteborg - malmö kändes som en miljon mil

jag vet inte
men jag kände mig bara så lyckligt lottad där i sängen igår
eller kanske inte lottad
bara lycklig
att vi lät livet ha sin gång
men höll kvar i drömmen
som idag har slagit in

jag menar
vi träffades för att han sökte på tjejer med pop i namnet
och jag hette popflicka
what are the odds?

grejen är dock den
(som jag låg och tänkte på igår)
att jag kan inte tänka mig själv med någon annan
det känns så självklart för mig att det ska vara vi två
så rätt på alla möjliga sätt
och ändå
så känns det som en stor jäkla slump att vi "träffades"

dethär med öde liksom
på riktigt eller på låtsas?

när jag sedan somnade igår
så somnade jag med tanken
på denhär låten
som jag en gång satt och lyssnade på
med långt svart hår och tiara
och hoppades skulle bli verklighet
och som varit det i snart ett och ett halvt år nu:

I wake up in the morning
Put on my face
The one that's gonna get me
Through another day
Doesn't really matter
How I feel inside
'Cause life is like a game sometimes

But then you came around me
The walls just disappeared
Nothing to surround me
And keep me from my fears
I'm unprotected
See how I've opened up
Oh, you've made me trust

Because I've never felt like this before
I'm naked
Around you
Does it show?
You see right through me
And I can't hide
I'm naked
Around you
And it feels so right

I'm tyring to remember
Why I was afraid
To be myself and let the
Covers fall away
I guess I never had someone like you
To help me, to help me fit
In my skin

I never felt like this before
I'm naked
Around you
Does it show?
You see right through me
And I can't hide
I'm naked
Around you
And it feels so right

jag är en sådan som samlar på kommentarer
små meningar
som verkligen betyder något för mig

som när stefan sa
"jag är så otroligt glad att jag fått lära känna dig"
under en av våra fikor

som när wille sätter sig i mitt knä och säger
"älskar dig Lena"

och igår
så kom det en ny
en kommentar som ingen någonsin sagt till mig
"jag vill ha barn med dig"
inte nu
nejnej
men någon gång
på riktigt liksom
och det är en av de mattias-kommentarerna som kommer stanna i mig
det kan mycket väl vara så
att det är det absolut vackraste
som någon någonsin sagt till mig
jag menar
kan bekräftelsen bli större än så?
att någon älskar en så mycket
att de en dag
när tiden är rätt
vill skapa ett liv ihop med en?

efter mycket skit jag har stått ut med
som expojkvänner/dejter
sagt och gjort
så är det så underbart
att få vara där jag är nu
med den jag är med nu

lite som stefan sa:
"det är så underbart
att se någon som gått igenom det du gjort
vara så lycklig nu
att veta
att de som förtjänar kärlek
verkligen får det"

well
jag kommer aldrig vara säkrare på någonting
än vad jag är på min älskade mattias
och kommentarer som den igår
gör sjunde himlen om möjligt lite fluffigare
för det betyder
att det inte bara är jag
som drömmer om vår framtid
utan att vi är där
i dagdrömmarna
tillsammans

loving it