plopp - en skånetjej i göteborg

det där med sagor har alltid fascinerat mig
"det var en gång.."
och sedan är allting magiskt och vackert
även det hemska är magiskt
förtrollat
och även om det blir någon slags kamp
så blir det alltid bra i slutändan
det goda vinner
det onda besegras
"och så levde de lyckliga i alla sina dagar"
jag menar
hur kan man inte tycka om det?

igårkväll såg vi "bedtime stories"
och den drog fram en massa minnen
de låg och försökte göra bilder av stjärnorna
precis så
som jag brukade ligga med morfar
och göra bilder av molnen
små historier
om vilka molnen egentligen är
det måste vara ett av mina finaste minnen av honom
så ska jag göra med wille och linnea sen
och med mina egna bebisar när den dagen kommer
och stefans små bebisar den dagen det är aktuellt
jag undrar om morfar visste hur mycket de små stunderna skulle betyda för mig
om han visste
att jag skulle komma ihåg dem fortfarande
nu
när han inte finns längre
och det har gått snart 20 år
sedan första gången

pappa brukade också berätta saga för mig
min egen saga
sagan om prinsessan lena
och hennes prinsbröder peter och stefan
(är det någon som ser vart fantasin har sin grund?)
och jag vet inte
men hela den grejen
har på något sätt satt sig i mig
prinsessgrejen
att det är så det ska vara
så man ska känna sig
och jag är helt övertygad om att det var därför jag gick runt med tiara på huvudet
när jag hade det som svårast
för att på något sätt påminna mig själv
om vad jag egentligen vill vara
eller ja
vart jag egentligen kommer ifrån
och att drömmar alltid måste vara vid liv

jag tänkte på det igår
denhär prinsessgrejen
the "happily ever after"
när jag satt där på köksgolvet
och min älskling stod och gjorde pannkaksfrukost till mig
för enligt mig
så är det ett lyckligt slut
efter år av strävanden
av dumma pojkar och sårade känslor
så sitter jag här
lycklig
med en kille som gör pannkakor till mig
han är min sagoprins
for real
for life