plopp - en skånetjej i göteborg

har ni någonsin glömt hur allting egentligen är?
funnit er i en verklighet
som på något sätt inte är på riktigt
utan snarare en illusion?

att lämna malmö igår
var som att lämna malmö förra året
all over again
sommaren som spenderats mesta delen nere i malmö
har på något sätt gett mig malmökänslan tillbaka igen
det där att kunna träffa sin familj varje dag
träffa bebis varje dag
finnas där på familjemiddagarna
se barnen varje vecka
gå ut på stan
i min stad
och känna doften från havet som sprider sig i luften
att lämna malmö igår
var som att göra slut
igen

det är inte det att jag inte trivs i göteborg
jag älskar denhär staden
älskar mitt och mattias liv
men
oavsett hur fin staden är
och hur bra vi har det
så kan göteborg inte ge mig det
som jag saknar i malmö
göteborg ger mig inte wilhelm och linnea springandes mot min famn
inte bebis gnäggandes från sin box
inte mamma
min älskade mamma
inte havet
stranden
inte känslan av att allt är nära
och alla tar hand om varandra

det är svårt när man under 24 år skapat sig ett liv någonstans
slått ner sina rötter
och sedan slits från dem
och sedan en sommar
så kommer man tillbaka igen
tillbaka till rötterna
det välkända
det som fött en
skapat en
gjort en till den människa man är idag
och sedan
när sommaren tar sluts
så rivs de gamla såren upp igen

helt plötsligt har jag inte sara längre
inte cicci här
inte pilla och ulf
inte mams och paps
barnen
syskonen
bebis
malmö

de som säger att en stad bara är ett ställe man bor på
inser inte allt vad en stad kan erbjuda
malmö var min älskare under många år
och det känns så konstigt nu
när jag är tillbaka i göteborg
och den där kyssen på kinden börjar blekna
och malmös läppar befinner sig någon annanstans

men samtidigt
att åka munkebäcksgatan ner
se vårt hus torna upp sig
komma in i trappen
känna lukten
öppna dörren
till vårt liv
värmer i bröstet

I guess I'm just torn
between the old lover
and the new crush