arbetsintrvjun från hell

...och helt plötsligt när jag sitter där
så inser jag att jag är den enda som dricker av teet
dom slog upp till sig också
men jag är den enda som dricker
ingen vet vart jag är
det enda mattias vet
är vad han heter
den märklige mannen som jag föreställde mig som liten och tunn
men som öppnar dörren
stor
hårig
och med dunväst på sig inomhus
lägenheten har i princip inga möbler
allting känns väldigt skumt
dom presenterar mig för sin medarbetare
han pratar inte ett ord svenska
bara polska
och jag har ingen aning om vad han sa till mig
kanske försökte han varna mig?
det är i alla fall vad jag tänker nu
när jag sitter här med min tekopp nästan tom
och deras är orört
tänk så har dom drogat mig?
ser jag inte lite flimrigt?
jag känner mig nog tung i huvudet...
snart faller jag nog ihop
jag kommer kanske att dö här
med dehär märkliga människorna
och ingen har någon som helst aning om vart jag är
fanfanfan

det var vad jag tänkte igårkväll
men
well
det gick bra
och jag kom hem
men
jag kommer aldrig aldrig aldrig att gå på en arbetsintervju hemma hos någon igen
klockan 20.30 på kvällen
jag svepte ett glas vin när jag kom hem
för att lugna nerverna

men ja
de var säkert jättefina människor
på sitt sätt
men det var märkligt
märkligt så in i helvete
och nej
jag kommer inte att ta det jobbet

Kommentarer
Postat av: Lotta

När tom du Lena (som annars vandrar runt ensam om kvällarna/nätterna i Malmö orädd) blir lite olustig till mods. Då kan jag tänka mig att det kändes läskigt!! ;o)

2010-01-22 @ 13:06:56
Postat av: sofie

fyy vad läskigt!

2010-01-22 @ 14:25:32
URL: http://a-dustland-fairytale.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0