besvikelsernas besvikelse
jag är en såndär
som fullkomligt h-a-t-a-r sience fiction
jag tycker inte att det är roligt med aliens
tänder inte alls på rymdskepp
och vill kräkas vid synen av intergalaktiska vapen
it has been done
det är old news
och seriöst
är det ens underhållning?
det är därför jag får panik av star wars
vill klösa sönder mig själv av star trek
inte alls fann världarnas krig som något nöje
och nu
känner ett starkt behov
av att läxa upp nicholas cage
han har varit min homeboy länge nu
älskar hans filmer
älskar hans talang
och igår
satte jag mig i soffan
med otroliga förväntningar
över "knowing"
och den var bra
absolut
fram tills det hade gått en och en halv timme in i filmen
och allt det mystiska spännande
helt plötsligt förklaras av ett rymdskepp
aliens
som vill skapa liv på en ny planet
p-a-n-i-k
DÅLIGT
wtf?
vad hände där liksom?
tog idéerna slut?
blev det helt plötsligt mass-inkompetens på filmbolaget?
dog manusförfattaren och dom satte en daggmask på att avsluta manuset?
jag vill ha mina hyrfilmspengar tillbaka
den står som action/thriller
då förväntar jag mig en action/thriller
och inte en damn science fiction movie
sedan är jag ingen fin-films människa
jag älskar mina zombiemassakrar
men
när det kommer till rymdskepp
och läskigt vita människor med vitt akrylhår och konstiga ögon
då vill jag hugga mig själv i benet med en gaffel
för seriöst
var är inovationen?
det är ungefär lika orginellt
som att avsluta ett förhållande med
"det är inte dig det är fel på, det är mig"
man är värd mycket mer än så
som fullkomligt h-a-t-a-r sience fiction
jag tycker inte att det är roligt med aliens
tänder inte alls på rymdskepp
och vill kräkas vid synen av intergalaktiska vapen
it has been done
det är old news
och seriöst
är det ens underhållning?
det är därför jag får panik av star wars
vill klösa sönder mig själv av star trek
inte alls fann världarnas krig som något nöje
och nu
känner ett starkt behov
av att läxa upp nicholas cage
han har varit min homeboy länge nu
älskar hans filmer
älskar hans talang
och igår
satte jag mig i soffan
med otroliga förväntningar
över "knowing"
och den var bra
absolut
fram tills det hade gått en och en halv timme in i filmen
och allt det mystiska spännande
helt plötsligt förklaras av ett rymdskepp
aliens
som vill skapa liv på en ny planet
p-a-n-i-k
DÅLIGT
wtf?
vad hände där liksom?
tog idéerna slut?
blev det helt plötsligt mass-inkompetens på filmbolaget?
dog manusförfattaren och dom satte en daggmask på att avsluta manuset?
jag vill ha mina hyrfilmspengar tillbaka
den står som action/thriller
då förväntar jag mig en action/thriller
och inte en damn science fiction movie
sedan är jag ingen fin-films människa
jag älskar mina zombiemassakrar
men
när det kommer till rymdskepp
och läskigt vita människor med vitt akrylhår och konstiga ögon
då vill jag hugga mig själv i benet med en gaffel
för seriöst
var är inovationen?
det är ungefär lika orginellt
som att avsluta ett förhållande med
"det är inte dig det är fel på, det är mig"
man är värd mycket mer än så
en tanke
idag tänker jag på stefan
det där med begravningar
kan vara det värsta som finns
på riktigt
vad kan vara värre
än att begrava någon man älskar?
jag tror aldrig att jag kommer kunna se en kista
och på något sätt kunna "hålla minen"
för mig brister det alltid där
vid synen av kistan
det är så slutgiltigt
no turning back
och allt man vill
är att kasta sig i famnen på den personen
en sista gång
men man vet
att det inte går
man vet
att man aldrig någonsin kommer att göra det igen
kvar finns bara en kista
och den står där framme vid altaret
och på något sätt hånler åt en
så känns det
för mig
jag hoppas att han har det bra
efter omständigheterna
min vän
och att det blir en fin ceremoni
där han kan säga hejdå till sin mormor
själv har jag inte kunnat säga hejdå till morfar än
det har gått 7 år nu
men jag kan fortfarande börja gråta
när jag hör en låt
som påminner om honom
fortfarande leta efter honom i stallet
fortfarande höra hans röst när jag rider
hur han coachar mig från läktaren
fastän han inte visste någonting om ridning alls
jag kan fortfarande se honom framför mig
när han står där
med världens smutsigaste glasögon
kan fortfarande sakna lukten av honom när man la huvudet mot hans axel
usch
jag undrar
kommer jag någonsin kunna säga hejdå?
dödsfall sliter en isär
och blir till sår
som inte ens tiden läker
man kan lära sig att hantera det
på en daglig bas
men för mig
så läker inte såren
inte dem efter morfar iaf
det där med begravningar
kan vara det värsta som finns
på riktigt
vad kan vara värre
än att begrava någon man älskar?
jag tror aldrig att jag kommer kunna se en kista
och på något sätt kunna "hålla minen"
för mig brister det alltid där
vid synen av kistan
det är så slutgiltigt
no turning back
och allt man vill
är att kasta sig i famnen på den personen
en sista gång
men man vet
att det inte går
man vet
att man aldrig någonsin kommer att göra det igen
kvar finns bara en kista
och den står där framme vid altaret
och på något sätt hånler åt en
så känns det
för mig
jag hoppas att han har det bra
efter omständigheterna
min vän
och att det blir en fin ceremoni
där han kan säga hejdå till sin mormor
själv har jag inte kunnat säga hejdå till morfar än
det har gått 7 år nu
men jag kan fortfarande börja gråta
när jag hör en låt
som påminner om honom
fortfarande leta efter honom i stallet
fortfarande höra hans röst när jag rider
hur han coachar mig från läktaren
fastän han inte visste någonting om ridning alls
jag kan fortfarande se honom framför mig
när han står där
med världens smutsigaste glasögon
kan fortfarande sakna lukten av honom när man la huvudet mot hans axel
usch
jag undrar
kommer jag någonsin kunna säga hejdå?
dödsfall sliter en isär
och blir till sår
som inte ens tiden läker
man kan lära sig att hantera det
på en daglig bas
men för mig
så läker inte såren
inte dem efter morfar iaf
frustrerad
...ibland förundras jag
över hur lite folk är villiga att ställa upp för varandra
in case of need
hur svårt kan det vara att dra sitt strå till stacken?
över hur lite folk är villiga att ställa upp för varandra
in case of need
hur svårt kan det vara att dra sitt strå till stacken?
skäms på dom istället!
jag är en sån där människa som skäms till vissa saker
dvs sådana där människor på stan
sådana som vill sälja något
vill att man ska gå med i deras organisation
etcetcetc
dom älskar mig
för dom behöver bara visa en bild på någon som ser ledsen ut
människa eller djur
och säga
"är det såhär du vill ha det?"
"vill du verkligen inte göra något åt det här?"
och så har jag skrivit upp mig på deras lista
för
jag mår dåligt
och jag känner mig som en dålig människa om jag inte hjälper till
men
till sist blir det ohållbart
och jag inser
att jag kan inte vara med i 10 organisationer
och skänka en 100-lapp till varje organisation
varje månad
när jag är arbetslös
så jag har fått avsluta vissa
frysa vissa
och just nu har jag "bara" läkare utan gränser
och även detta gör att jag mår dåligt
varför hjälper jag inte till mer?
hur väljer man vilka man ska stoppa?
det är en sjuklig och ond cirkel
och jag önskar att jag kunde stoppa DEN
men
now to the issue
för allt ovan
är egentligen old news
men
vart jag än går i göteborg
så står där en faktumförsäljare
utanför ica
systemet
apoteket
överallt inne i stan
och ibland går dom bara omkring och försöker sälja sin tidning
och jag mår dåligt av det
jag köper en ibland
men det kan vara den mest värdelösa tidningen ever
och därför vill jag inte köpa den
för
det är ju inte så att alla pengar går till de hemlösa
det är inte ens hälften
mestadalen av pengarna
går ju ändå till att göra den satans tidningen
men ja
jag köper den ibland ändå
för att det känns bra i själen efteråt
att för en gångs skull säga "ja tack, jag vill ha en faktum"
men seriöst
detta är få tillfällen
det kommer väl ut en eller två per månad
och även om man köpt en
så får man frågan VARJE dag
och säger man
"nej tack, jag har redan köpt den"
så tittar dom lömskt på en
och muttrar
"jaja, eller hur"
och tror att jag är en sån som hittar på en ursäkt
och oavsett om det är så
eller man bara säger nej för att man inte vill lägga pengarna på det just då
så går man därifrån
och känner sig som en dålig människa
eller
jag gör det iaf
jag tycker att det är fruktansvärt
varför kan det inte finnas en prenumeration
eller att dom säljer faktum inne på pressbyrån?
så kan folk välja själva
på riktigt
utan att skämmas till det
för som det är nu
så mår man dåligt oavsett
och jag hatar
att få samma fråga flera gånger om dagen
både av samma kille
och av olika
och det är inte ens så att dom kommer ihåg mig sen
när jag väl har köpt
för den delen av hjärnan har dom t-röd-supit bort
sorry if I'm harsh
men seriously
jag får sepe-spel
på att alla överallt
spelar på ens samvete
så skäms på dom!
blöh
dvs sådana där människor på stan
sådana som vill sälja något
vill att man ska gå med i deras organisation
etcetcetc
dom älskar mig
för dom behöver bara visa en bild på någon som ser ledsen ut
människa eller djur
och säga
"är det såhär du vill ha det?"
"vill du verkligen inte göra något åt det här?"
och så har jag skrivit upp mig på deras lista
för
jag mår dåligt
och jag känner mig som en dålig människa om jag inte hjälper till
men
till sist blir det ohållbart
och jag inser
att jag kan inte vara med i 10 organisationer
och skänka en 100-lapp till varje organisation
varje månad
när jag är arbetslös
så jag har fått avsluta vissa
frysa vissa
och just nu har jag "bara" läkare utan gränser
och även detta gör att jag mår dåligt
varför hjälper jag inte till mer?
hur väljer man vilka man ska stoppa?
det är en sjuklig och ond cirkel
och jag önskar att jag kunde stoppa DEN
men
now to the issue
för allt ovan
är egentligen old news
men
vart jag än går i göteborg
så står där en faktumförsäljare
utanför ica
systemet
apoteket
överallt inne i stan
och ibland går dom bara omkring och försöker sälja sin tidning
och jag mår dåligt av det
jag köper en ibland
men det kan vara den mest värdelösa tidningen ever
och därför vill jag inte köpa den
för
det är ju inte så att alla pengar går till de hemlösa
det är inte ens hälften
mestadalen av pengarna
går ju ändå till att göra den satans tidningen
men ja
jag köper den ibland ändå
för att det känns bra i själen efteråt
att för en gångs skull säga "ja tack, jag vill ha en faktum"
men seriöst
detta är få tillfällen
det kommer väl ut en eller två per månad
och även om man köpt en
så får man frågan VARJE dag
och säger man
"nej tack, jag har redan köpt den"
så tittar dom lömskt på en
och muttrar
"jaja, eller hur"
och tror att jag är en sån som hittar på en ursäkt
och oavsett om det är så
eller man bara säger nej för att man inte vill lägga pengarna på det just då
så går man därifrån
och känner sig som en dålig människa
eller
jag gör det iaf
jag tycker att det är fruktansvärt
varför kan det inte finnas en prenumeration
eller att dom säljer faktum inne på pressbyrån?
så kan folk välja själva
på riktigt
utan att skämmas till det
för som det är nu
så mår man dåligt oavsett
och jag hatar
att få samma fråga flera gånger om dagen
både av samma kille
och av olika
och det är inte ens så att dom kommer ihåg mig sen
när jag väl har köpt
för den delen av hjärnan har dom t-röd-supit bort
sorry if I'm harsh
men seriously
jag får sepe-spel
på att alla överallt
spelar på ens samvete
så skäms på dom!
blöh
sandlådenivå
jag förundras ständigt över samma sak
fast i olika situationer
det här
med att folk tror sig veta bättre
om andras liv
att de vet hur andra ska få ut mest av sina liv
göra rätt
leva korrekt
well
jag tror inte att det finns en mall som passar alla
jag tror
att ibland
så är det här med att göra rätt
leva korrekt
lite mer flytande begrepp än så
som i alex schulmans blogg
där folk ständigt hoppar på honom
för de tycker att han och amanda skadar sitt barn
barnet får se på tv
titta sig själv i spegeln
och dricka bröstmjölksersättning
tydligen är detta recept på katastrof
ehhh
what?
jag köper inte det här med att tv skulle vara en dålig sak
varken för barn eller vuxna
visst
man ska inte over-do it
men lite tv då och då
what is the harm
seriously?
jag tror inte
som de som kommenterar alex blogg
att barn får hjärnskador och koncentrationssvårigheter
bara för att de har sett på tv under sin uppväxt
sådana människor skrämmer mig lite
de som tror sånt
jag menar
vart är helt vanlig common sense i deras liv?
visst ska barn inte se på tv 24 timmar om dygnet
men hello!
en timme här
eller en timme där
det är fina färger
lustiga ljud
saker som händer
det är spännande för ett barn
skulle jag säga
och
sedan är det ju såhär
att alla uppfostrar sina barn som de vill
och så länge man inte menar att vara elak mot barnet
så har jag svårt att se att man skulle förstöra för det
I mean
det är ju inte så att de slår ungen
då hade jag förstått de starka reaktionerna
äh
fuck it
folk som lägger sig i andras liv för mycket
seriously
get a grip
man kan alltid ge råd
alltid spekulera
men dethär med att dömma ut
att vara elak
s-a-n-d-l-å-d-e-n-i-v-å
fast i olika situationer
det här
med att folk tror sig veta bättre
om andras liv
att de vet hur andra ska få ut mest av sina liv
göra rätt
leva korrekt
well
jag tror inte att det finns en mall som passar alla
jag tror
att ibland
så är det här med att göra rätt
leva korrekt
lite mer flytande begrepp än så
som i alex schulmans blogg
där folk ständigt hoppar på honom
för de tycker att han och amanda skadar sitt barn
barnet får se på tv
titta sig själv i spegeln
och dricka bröstmjölksersättning
tydligen är detta recept på katastrof
ehhh
what?
jag köper inte det här med att tv skulle vara en dålig sak
varken för barn eller vuxna
visst
man ska inte over-do it
men lite tv då och då
what is the harm
seriously?
jag tror inte
som de som kommenterar alex blogg
att barn får hjärnskador och koncentrationssvårigheter
bara för att de har sett på tv under sin uppväxt
sådana människor skrämmer mig lite
de som tror sånt
jag menar
vart är helt vanlig common sense i deras liv?
visst ska barn inte se på tv 24 timmar om dygnet
men hello!
en timme här
eller en timme där
det är fina färger
lustiga ljud
saker som händer
det är spännande för ett barn
skulle jag säga
och
sedan är det ju såhär
att alla uppfostrar sina barn som de vill
och så länge man inte menar att vara elak mot barnet
så har jag svårt att se att man skulle förstöra för det
I mean
det är ju inte så att de slår ungen
då hade jag förstått de starka reaktionerna
äh
fuck it
folk som lägger sig i andras liv för mycket
seriously
get a grip
man kan alltid ge råd
alltid spekulera
men dethär med att dömma ut
att vara elak
s-a-n-d-l-å-d-e-n-i-v-å
einar - the jympainstructor from pornoville
har ni någonsin känt känslan
av att man kanske borde säga ifrån
men det är så overkligt
att man bara fortsätter med att göra vad man blir tillsagd?
idag var en sådan dag
kajsa
(den vanliga kvinnan som har jympapasset jag brukar gå på)
var sjuk idag
and
enters einar
lönnfet gubbe i sina ljuva 50-60 år
glad som få
och någon form av dansk-tysk kombination
men så börjar jympapasset
och han har någon form av uppvärmning till en massa showtunes
som han har gjort en liten dans till
det är mycket vicka på rumpan
mycket jazz-hands
och hela tiden skriker einar på sin dansk-tyska
"jaaaa, kom igen nuuu, micket braaa"
och
"kom igen nu, visa vad ni har"
hmm...
här börjar det kännas lite sådär
WTF?
vadå visa vad ni har?
och sedan sätter pussycat dolls igång
don't you wish your girlfriend was hot like me
och vi ligger på golvet
vi 40 pers
flickor och pojkar
tanter och gubbar
och juckar
seriöst
JUCKAR
ála call on me videon
alltmedan einar skriker
"vi tränar ruuumpan, olala, rumpan, hehe"
och här börjar jag se på mig själv utifrån
och skratta
jag hör någon bredvid mig säga
"vad fan är det här?"
och en av tanterna sätter sig på bänken
but still
oh so funny
sedan forsätter passet
det kommer fler showtunes
fler dansmoves som einar har kommit på själv
(och vid detta laget är det en pöl av svett i mitten, det fullkomligt rinner av honom)
och sedan kommer det en countrylåt
tror det är den jessica simpson sjunger i dukes of hazzard
och vi börjar rulla på höfterna
och boxas
alltmedan einar skriker
"kom igen nu, visa vem som bestämmer!"
och allt känns som en 70tals porrfilm som gått fel
ack så fel
efter 55 minuter av vad som kan vara känt som historiens märkligaste jympapass
så går jag ut genom dörrarna
och jag vet inte riktigt om jag ska känna mig skändad
glad
tränad
utnyttjad
eller bara full i skratt
för seriöst
kan man göra annat än att skratta?
av att man kanske borde säga ifrån
men det är så overkligt
att man bara fortsätter med att göra vad man blir tillsagd?
idag var en sådan dag
kajsa
(den vanliga kvinnan som har jympapasset jag brukar gå på)
var sjuk idag
and
enters einar
lönnfet gubbe i sina ljuva 50-60 år
glad som få
och någon form av dansk-tysk kombination
men så börjar jympapasset
och han har någon form av uppvärmning till en massa showtunes
som han har gjort en liten dans till
det är mycket vicka på rumpan
mycket jazz-hands
och hela tiden skriker einar på sin dansk-tyska
"jaaaa, kom igen nuuu, micket braaa"
och
"kom igen nu, visa vad ni har"
hmm...
här börjar det kännas lite sådär
WTF?
vadå visa vad ni har?
och sedan sätter pussycat dolls igång
don't you wish your girlfriend was hot like me
och vi ligger på golvet
vi 40 pers
flickor och pojkar
tanter och gubbar
och juckar
seriöst
JUCKAR
ála call on me videon
alltmedan einar skriker
"vi tränar ruuumpan, olala, rumpan, hehe"
och här börjar jag se på mig själv utifrån
och skratta
jag hör någon bredvid mig säga
"vad fan är det här?"
och en av tanterna sätter sig på bänken
but still
oh so funny
sedan forsätter passet
det kommer fler showtunes
fler dansmoves som einar har kommit på själv
(och vid detta laget är det en pöl av svett i mitten, det fullkomligt rinner av honom)
och sedan kommer det en countrylåt
tror det är den jessica simpson sjunger i dukes of hazzard
och vi börjar rulla på höfterna
och boxas
alltmedan einar skriker
"kom igen nu, visa vem som bestämmer!"
och allt känns som en 70tals porrfilm som gått fel
ack så fel
efter 55 minuter av vad som kan vara känt som historiens märkligaste jympapass
så går jag ut genom dörrarna
och jag vet inte riktigt om jag ska känna mig skändad
glad
tränad
utnyttjad
eller bara full i skratt
för seriöst
kan man göra annat än att skratta?
elaka kommentarer
jag tycker det är så spännande det här
med elaka anonyma kommentarer
bloggvärlden är en slags offentlig dagbok
folk bloggar för att ventilera
kända personer bloggar om kända personer
och vi okända
vanliga människor
vi bloggar om våra liv
och om dom som på något sätt påverkar det
min header är:
"my blog is my therapy"
jag ventilerar
för att jag inte ska bli galen
för
när man väl skriver
och sedan läser vad man skrivit
så är det enklare att komma vidare i sin tankegång
istället för att vara fast i samma bana
kanske är det anna själv som kommenterat,
vad vet jag?
det enda jag vet
är att det jag skrev om
var något som gjorde mig ledsen
som gjorde att jag inte mådde bra
och därför var jag tvungen att skriva av mig
jag står för vad jag skrivit
man ser vem jag är
vet vem jag är
och det jag finner så intressant
är att det finns folk som känner behovet att kommentera mitt liv
vad jag skriver om
vad jag känner
utan att stå för sin egen identitet
hur ska man kunna debattera
när den ena sidan väljer att gömma sig under täcket?
well
elaka kommentarer
med tiden
så har jag lärt mig
att skaka dom av mig
för i slutändan
så är det mina känslor
mitt liv
och jag kan inte rå för vad som får mig att bli ledsen
och för tillfället
så är jag ledsen
över att min älsklings ex fortfarande blandar sig i min älsklings klick
jag är inte den första som mår dåligt över en sådan sak
och sannerligen inte den sista
hur skulle det annars se ut för chick-litten?
marian keyes och hennes likar
skulle inte ha något att skriva om längre
men kanske det mest intressanta
rörande den elaka kommentaren om mitt förra inlägg
är att jag är patetisk för att jag hänger ut denna tjej jag skrivit om
to that
I say this:
1. jag har skrivit förnamn, och det finns 120 000 anna i sverige, att någon tycker att jag h'ngt ut denna personen betyder att det är någon som är insatt i mitt liv, pinsamt att inte skriva namn då
2. jag har skrivit att jag känner att hon är mer omtyckt än jag - hur är det att vara elak mot någon när man skriver att hon är omtyckt och man själv inte känner att man får samma gillande? ooooh, jag skrev att hon är populär, gud vad hemskt, verkligen. dumma mig.
3. skaffa mig en självkänsla? well, det är väl det jag skriver om att jag försöker göra, och vem är du att komma och säga att jag borde ha det redan, vad vet du om vad jag har varit med om i mitt liv, och vad jag har tvingats att stå ut med?
well
intressant är det iaf
bloggar handlar om våra liv
och människorna i det
det är det som är meningen
att klaga på det
är som att klaga på att det finns glass i gb 3-smak
it is kind of the point
med elaka anonyma kommentarer
bloggvärlden är en slags offentlig dagbok
folk bloggar för att ventilera
kända personer bloggar om kända personer
och vi okända
vanliga människor
vi bloggar om våra liv
och om dom som på något sätt påverkar det
min header är:
"my blog is my therapy"
jag ventilerar
för att jag inte ska bli galen
för
när man väl skriver
och sedan läser vad man skrivit
så är det enklare att komma vidare i sin tankegång
istället för att vara fast i samma bana
kanske är det anna själv som kommenterat,
vad vet jag?
det enda jag vet
är att det jag skrev om
var något som gjorde mig ledsen
som gjorde att jag inte mådde bra
och därför var jag tvungen att skriva av mig
jag står för vad jag skrivit
man ser vem jag är
vet vem jag är
och det jag finner så intressant
är att det finns folk som känner behovet att kommentera mitt liv
vad jag skriver om
vad jag känner
utan att stå för sin egen identitet
hur ska man kunna debattera
när den ena sidan väljer att gömma sig under täcket?
well
elaka kommentarer
med tiden
så har jag lärt mig
att skaka dom av mig
för i slutändan
så är det mina känslor
mitt liv
och jag kan inte rå för vad som får mig att bli ledsen
och för tillfället
så är jag ledsen
över att min älsklings ex fortfarande blandar sig i min älsklings klick
jag är inte den första som mår dåligt över en sådan sak
och sannerligen inte den sista
hur skulle det annars se ut för chick-litten?
marian keyes och hennes likar
skulle inte ha något att skriva om längre
men kanske det mest intressanta
rörande den elaka kommentaren om mitt förra inlägg
är att jag är patetisk för att jag hänger ut denna tjej jag skrivit om
to that
I say this:
1. jag har skrivit förnamn, och det finns 120 000 anna i sverige, att någon tycker att jag h'ngt ut denna personen betyder att det är någon som är insatt i mitt liv, pinsamt att inte skriva namn då
2. jag har skrivit att jag känner att hon är mer omtyckt än jag - hur är det att vara elak mot någon när man skriver att hon är omtyckt och man själv inte känner att man får samma gillande? ooooh, jag skrev att hon är populär, gud vad hemskt, verkligen. dumma mig.
3. skaffa mig en självkänsla? well, det är väl det jag skriver om att jag försöker göra, och vem är du att komma och säga att jag borde ha det redan, vad vet du om vad jag har varit med om i mitt liv, och vad jag har tvingats att stå ut med?
well
intressant är det iaf
bloggar handlar om våra liv
och människorna i det
det är det som är meningen
att klaga på det
är som att klaga på att det finns glass i gb 3-smak
it is kind of the point
hjärta vs hjärna
vad söta ni är
ni som har kommenterat
och förstår vad jag menar
ibland känner man sig bara helt fucked up
och undrar om man är den enda som ser saker på ett visst sätt
well
apparently not
tack tack
mina pärlor
det är skönt att veta
att man har uppbackning
idag är väl en bättre dag
jo
det är det
jag försöker hela tiden intala mig
att det inte betyder något
att anna fortfarande är med i bilden
det är ju inte mattias som drar med henne
och det är väl det som får betyda något
jag antar
att det kanske tar lite längre tid än jag trodde
att vinna över alla hans vänner
och få dem att tycka
att sand-strand är världens bästa idé
och inse
att det är ganska märkligt
att ha med någons ex
när det forna paret inte umgås längre
som sagt
hade anna varit vänner med mattias vänner innan de blev tillsammans
och om anna och mattias hade skilts åt
som vänner
som några som ändå umgås ibland
well
då hade jag varit tvungen att tänka annorlunda
för
då hade jag sett det på ett annat sätt
det finns liksom ex man har
som man aldrig kommer att se som ex
men jag tror
att när förhållandet varit i över fyra år
well
då kommer det alltid att vara ett ex
and nothing else
för mig är det så iaf
och uppenbarligen för mattias med
I just wish
att jag också kunde fängsla alla hans vänner
så som anna verkar ha gjort
som gör att hon är kvar i bilden
snart två år efter the break-up
men ja
jag måste väl jobba på det
jobba på att höja självkänslan
jobba på att förstå
att det faktiskt bara är mig mattias vill ha
som sagt
det är ju inte han som har gjort något
inte han som fått mig att tvivla
han kommer hem till mig varje dag
myser med mig varje kväll
pussar mig godnatt och god morgon
skickar söta sms till mig då och då
har gjort om lägenheten tillsammans med mig
(något han aldrig gjorde med anna)
har designat smycken till mig
med vår kärlek som bas
well
vad har jag egentligen att oroa mig över?
jag tror lotta har rätt
har anna inga egna vänner
så är det väl hon som är patetisk
henne det är synd om
I guess
tänk bara
om det vore lika lätt för hjärtat att tänka rationellt
känna rationellt
som det är för huvudet att göra det?
someday
someday
ni som har kommenterat
och förstår vad jag menar
ibland känner man sig bara helt fucked up
och undrar om man är den enda som ser saker på ett visst sätt
well
apparently not
tack tack
mina pärlor
det är skönt att veta
att man har uppbackning
idag är väl en bättre dag
jo
det är det
jag försöker hela tiden intala mig
att det inte betyder något
att anna fortfarande är med i bilden
det är ju inte mattias som drar med henne
och det är väl det som får betyda något
jag antar
att det kanske tar lite längre tid än jag trodde
att vinna över alla hans vänner
och få dem att tycka
att sand-strand är världens bästa idé
och inse
att det är ganska märkligt
att ha med någons ex
när det forna paret inte umgås längre
som sagt
hade anna varit vänner med mattias vänner innan de blev tillsammans
och om anna och mattias hade skilts åt
som vänner
som några som ändå umgås ibland
well
då hade jag varit tvungen att tänka annorlunda
för
då hade jag sett det på ett annat sätt
det finns liksom ex man har
som man aldrig kommer att se som ex
men jag tror
att när förhållandet varit i över fyra år
well
då kommer det alltid att vara ett ex
and nothing else
för mig är det så iaf
och uppenbarligen för mattias med
I just wish
att jag också kunde fängsla alla hans vänner
så som anna verkar ha gjort
som gör att hon är kvar i bilden
snart två år efter the break-up
men ja
jag måste väl jobba på det
jobba på att höja självkänslan
jobba på att förstå
att det faktiskt bara är mig mattias vill ha
som sagt
det är ju inte han som har gjort något
inte han som fått mig att tvivla
han kommer hem till mig varje dag
myser med mig varje kväll
pussar mig godnatt och god morgon
skickar söta sms till mig då och då
har gjort om lägenheten tillsammans med mig
(något han aldrig gjorde med anna)
har designat smycken till mig
med vår kärlek som bas
well
vad har jag egentligen att oroa mig över?
jag tror lotta har rätt
har anna inga egna vänner
så är det väl hon som är patetisk
henne det är synd om
I guess
tänk bara
om det vore lika lätt för hjärtat att tänka rationellt
känna rationellt
som det är för huvudet att göra det?
someday
someday
the x-topic
jag kan inte riktigt hjälpa det
men det stör mig något oerhört
det där med att mattias vänner fortfarande har kontakt med hans ex
fortfarande bjuder henne på fest
fortfarande umgås med henne
att hon finns med i bilden på något sätt
fortfarande
fastän mattias själv inte har någon kontakt med henne
it hurts
det må vara tjejigt
irrationellt
och allting annat märkligt
men
jag kan inte hjälpa det
det känns som att jag inte är god nog
som att jag inte räcker till
som att hon var 1000 gånger bättre för honom än vad jag är
eftersom hon fortfarande finns kvar
och jag kan garantera
att hade mattias lämnat mig
så finns det ingen av dom som hade velat ha mig kvar i bilden
inte på samma sätt
det har jag svårt att tro
jag kommer från ett ställe där man på något sätt klipper banden när ett förhållande tar slut
man var tillsammans
man är det inte längre
tack och good bye
råkar man träffas nån gång
så är man civil
trevlig
men det är inte det att man umgås längre
man får vårdnasrätt över sina egna vänner
man går skilda vägar
hej då
see you never
det är väl kanske en annan sak om man var vänner först
innan man blev tillsammans
då kan jag förstå att man håller kvar i vänskapen
för då tar förhållandet oftast slut med
"vi var bättre som vänner"
då är det okej
på ett helt annat sätt
då kan jag förstå det
men när personerna som var tillsammans
inte har någon kontakt själva
då tycker jag att det är märkligt
att den enes vänner föser ihop the party again
det får vara tjejigt
men det känns såhär
"om vi fortsätter bjuda henne på fest
så kanske mattias till sist inser vilket misstag han gjorde som lämnade anna
och så lämnar han lena
och allt blir bra igen"
precis så känns det
och det gör så sjukt ont
ungefär som att någon hugger mig i hjärtat
varenda gång
det slutar med att jag inte vill gå
när det finns risk att hon kommer vara där
så då stannar jag hemma
och nojjar mig ännu mer
för att dom är där tillsammans
och jag är hemma
men samtidigt kan jag inte vara där
för allt jag ser
och allt jag tänker
är dom två tillsammans
det som kanske stör mig allra mest med det här
är att det skapar ett problem
mellan mig och mattias
att jag helt plötsligt känner mig
liten
orolig
rädd
ratad
och det är inte han som orsakar det
men det är han
som får plocka ihop spillrorna
han som får krama mig på natten när jag har drömt mardrömmar
han som får pussa på mig när jag blir orolig och rädd
och jag undrar
vet dom vad dom gör
när dom bjuder anna?
finns det någon som vet
hur jag känner det då?
är det någon som ens har tänkt på
att allt jag vill
är att gråta
och det känns litegrann
som att jag går sönder inuti?
för varje sådan gång
så känns det ännu en gång
som så många andra gånger under mitt liv
---> att jag inte är tillräckligt bra
allt jag kan göra nu
är att hoppas
att anna någon gång ska ta sitt förnuft till fånga
och sluta hänga i mattias klick
but
that won't happen
för jag har sett hennes blick
när hon tittar på mig
och jag har hört vad hon säger om mig
när hon tror att jag inte hör
"olaglig" hjälp
olagligt
just så känns det
jag vet inte riktigt varför
men idag ska det kännas så igen
why?
you might ask
well
det är egentligen inga andra konstigheter
än att jag ska köra bil själv
någon ska hämta leffe på flygplatsen
och denne någon blev jag
dvs
jag ska köra själv
till ett ställe jag inte har någon aning om vart det ligger
det känns så sjukt som att jag gör något jag inte får
precis som när jag körde till mattias jobb innan i veckan
oh my god!
olagligt
det känns verkligen så
som att någon när som helst kan stoppa mig
och säga
"men hörrödu lena
nu har du allt ställt till det
ut ur bilen!"
jag har mitt körkort i plånboken
jag kör i min bil (btw, helt overkligt att säga orden min bil fortfarande)
men ändå känns det olagligt
undrar när den känslan ska försvinna
men ja
oavsett
sjukt mysigt att köra själv iaf
även om det känns tomt utan oliver
så är det ändå lite
"HA!! In your face stupid malmö-bilskolor!"
det känns i alla fall bra
att för en gångs skull kunna hjälpa till
"kan du hämta leif på flygplatsen?"
ja, det kan jag
svårt
jag tycker det är svårt
det här
med att inte veta vad som händer
med mitt liv
jag söker jobb
efter jobb
efter jobb
men det händer inget
och jag vill inte börja plugga igen
varför?
för att jag är färdig
för att det inte finns något jag vill läsa
för att jag vill jobba
för
jag har redan pluggat på universitet i 3,5 år
så
what to do?
det är omöjligt att veta när det här släpper
det här med att inte ha jobb
så
vad ska jag göra för något vettigt med mitt liv?
jag har varit på paus alldeles för länge nu
men
jag kan inte mer än söka
söka
och sedan söka igen
de få jobb som finns
för
det finns inga jobb
this unemployement
is tearing me apart
men
vad kan jag göra?
det här
med att inte veta vad som händer
med mitt liv
jag söker jobb
efter jobb
efter jobb
men det händer inget
och jag vill inte börja plugga igen
varför?
för att jag är färdig
för att det inte finns något jag vill läsa
för att jag vill jobba
för
jag har redan pluggat på universitet i 3,5 år
så
what to do?
det är omöjligt att veta när det här släpper
det här med att inte ha jobb
så
vad ska jag göra för något vettigt med mitt liv?
jag har varit på paus alldeles för länge nu
men
jag kan inte mer än söka
söka
och sedan söka igen
de få jobb som finns
för
det finns inga jobb
this unemployement
is tearing me apart
men
vad kan jag göra?
landsförvisa petra mede
seriously
kan vi inte landsförvisa petra mede?
det kan nog vara sveriges absolut tråkigaste
och ELAKASTE
människa
varför är hon med i tv?
varför får hon betalt?
varför finns det folk som ens vill se henne?
jag menar ärligt talat
finns det någon som tycker att hon är bra
på riktigt?
hon är bara m-y-c-k-e-t
på ett inte okej sätt
missförstå mig inte
jag älskar bitter och cynisk humor
jag menar
magnus betnér är min homeboy
jag tycker han är fantastisk på alla sätt
men han är elak på ett okej sätt
plus
att han bjuder på sig själv samtidigt
nu senast i parlamentet tycker jag att petra mede dock går 100 steg för långt
"vilken söt bebis du har alex, vem är pappan?"
well det kan jag acceptera
men
"ja, du gör ju bara skit hela tiden, och så får du betalt för det!"
what?
det är inte okej
och
är det ens roligt?
"jaja, och sedan skrev du en bok om ett fyllo, och folk hyllar den utan anledning"
seriously
OVERSTEP OF BOUNDARIES
han skrev en bok om sin pappa
om sin döda pappa
och hur mycket hans pappa betydde för honom
det är INTE okej att säga en sådan sak om det
det är personangrepp
inte humor
det finns få roliga kvinnliga komiker
jag vet inte varför
men det ÄR så
det finns inte jättemånga jätteroliga kvinnor
det finns ett par
men petra mede
hon är inte en av dem
landsförvisa henne
pretty please
för snart kommer jag åka in för brutal misshandel av talanglös kvinna
det gör ont i varenda fiber av min kropp bara jag ser henne
kan vi inte landsförvisa petra mede?
det kan nog vara sveriges absolut tråkigaste
och ELAKASTE
människa
varför är hon med i tv?
varför får hon betalt?
varför finns det folk som ens vill se henne?
jag menar ärligt talat
finns det någon som tycker att hon är bra
på riktigt?
hon är bara m-y-c-k-e-t
på ett inte okej sätt
missförstå mig inte
jag älskar bitter och cynisk humor
jag menar
magnus betnér är min homeboy
jag tycker han är fantastisk på alla sätt
men han är elak på ett okej sätt
plus
att han bjuder på sig själv samtidigt
nu senast i parlamentet tycker jag att petra mede dock går 100 steg för långt
"vilken söt bebis du har alex, vem är pappan?"
well det kan jag acceptera
men
"ja, du gör ju bara skit hela tiden, och så får du betalt för det!"
what?
det är inte okej
och
är det ens roligt?
"jaja, och sedan skrev du en bok om ett fyllo, och folk hyllar den utan anledning"
seriously
OVERSTEP OF BOUNDARIES
han skrev en bok om sin pappa
om sin döda pappa
och hur mycket hans pappa betydde för honom
det är INTE okej att säga en sådan sak om det
det är personangrepp
inte humor
det finns få roliga kvinnliga komiker
jag vet inte varför
men det ÄR så
det finns inte jättemånga jätteroliga kvinnor
det finns ett par
men petra mede
hon är inte en av dem
landsförvisa henne
pretty please
för snart kommer jag åka in för brutal misshandel av talanglös kvinna
det gör ont i varenda fiber av min kropp bara jag ser henne
livet på en pinne
ibland är kärlek just exakt detta:
(btw, bakgrundshistorien är: jag var hungrig hela dagen igår. konstant. very weird)
kring 22.00
Jag: Jag är hungrig, IGEN
Mattias: Ska vi åka till Mc Donalds?
Jag: Seriöst?
Mattias: Varför inte?
Jag: Lets go
ibland är kärlek precis det
att min älskling känner mig så väl
att när jag är hungrig klockan 22
så vill jag inte ha en macka
vill inte ha middagsrester
jag vill ha donkens cheeseburgare
så när vi satt där
halv elva på kvällen
och tittade på how I met you mother
och jag hade en cheeseburgare i ena handen
en jordgubbsshake i andra
och en fantastisk sambo bredvid mig
well
sometimes life just doesn't get much better than that!
(btw, bakgrundshistorien är: jag var hungrig hela dagen igår. konstant. very weird)
kring 22.00
Jag: Jag är hungrig, IGEN
Mattias: Ska vi åka till Mc Donalds?
Jag: Seriöst?
Mattias: Varför inte?
Jag: Lets go
ibland är kärlek precis det
att min älskling känner mig så väl
att när jag är hungrig klockan 22
så vill jag inte ha en macka
vill inte ha middagsrester
jag vill ha donkens cheeseburgare
så när vi satt där
halv elva på kvällen
och tittade på how I met you mother
och jag hade en cheeseburgare i ena handen
en jordgubbsshake i andra
och en fantastisk sambo bredvid mig
well
sometimes life just doesn't get much better than that!
hur svårt kan det vara?
jag är lite såhär som människa:
--> no bullshit
jag tycker inte om att få saker inlindat
sugarcoated
jag vill ha det som det är
the truth
och inga vaga nästan-svar
därför
får jag sepe-spel på toyota
det sägs att de ska vara bäst på kundservice
men JAG har fått ringa varje dag denna veckan
han har inte ringt mig en enda gång
och då är bilen redan betalad!
varenda ¨gång får jag svar som
"jag vet inte riktigt"
"det kan ju ta tid för lacken på bakdeteljen att torka"
"dom tror att den kanske är klar snart"
seriously?
1. jag hoppas att folket som lackat bakdetaljen har lackat innan
alltså måste dom veta ungefär hur lång tid det tar
alltså måste han kunna ge mig en ungefärlig tid
2. vadå "jag vet inte"? ta reda på det då!
igår sa han
"jag vet inte riktigt om den hinner bli klar till idag"
varpå jag replikerade att vi ändå inte kan komma förrän i morgon (dvs idag)
för vi skulle ut igår
och han svarar "jaha, okej, då ska det inte vara några problem"
och när jag ringer idag
(jag ringer - igen)
så säger han
"ja, alltså, det kan ju ta tid det här med att lacken ska torka
man vet inte hur långt riktigt"
jag frågar
"är den klar idag?"
"ja alltså, det kan ju ta tid det här med torkningsprocessen"
jag pressade honom i fem minuter
och försökte få ett vettigt svar ut ur honom
något annat än
"jag vet inte"
seriously
detta kan inte vara den första bilen som lackats
dom måste veta om det blir idag
i morgon
eller nästa vecka
speciellt eftersom delen enligt honom varit lackad sen i tisdags
just nu känns det bara som att dom ljuger för mig
jag tror inte grejen är lackad
jag tror inte att dom har gjort nånting med bilen
har dom ens fyllt i stenskotten?
vem vet!
dom vet inte
stupid toyota
säljare ska jaga mig
jag ska inte behöva jaga dom
men OM jag ringer
så ska dom iaf ha ett svar till mig
jag börjar bli så sjukt trött på dethär
allt jag vill är att veta NÄR
om det sedan är nästa vecka
fine
jag vill bara ha ett enkelt svar på frågan
när?
hur svårt kan det vara?
--> no bullshit
jag tycker inte om att få saker inlindat
sugarcoated
jag vill ha det som det är
the truth
och inga vaga nästan-svar
därför
får jag sepe-spel på toyota
det sägs att de ska vara bäst på kundservice
men JAG har fått ringa varje dag denna veckan
han har inte ringt mig en enda gång
och då är bilen redan betalad!
varenda ¨gång får jag svar som
"jag vet inte riktigt"
"det kan ju ta tid för lacken på bakdeteljen att torka"
"dom tror att den kanske är klar snart"
seriously?
1. jag hoppas att folket som lackat bakdetaljen har lackat innan
alltså måste dom veta ungefär hur lång tid det tar
alltså måste han kunna ge mig en ungefärlig tid
2. vadå "jag vet inte"? ta reda på det då!
igår sa han
"jag vet inte riktigt om den hinner bli klar till idag"
varpå jag replikerade att vi ändå inte kan komma förrän i morgon (dvs idag)
för vi skulle ut igår
och han svarar "jaha, okej, då ska det inte vara några problem"
och när jag ringer idag
(jag ringer - igen)
så säger han
"ja, alltså, det kan ju ta tid det här med att lacken ska torka
man vet inte hur långt riktigt"
jag frågar
"är den klar idag?"
"ja alltså, det kan ju ta tid det här med torkningsprocessen"
jag pressade honom i fem minuter
och försökte få ett vettigt svar ut ur honom
något annat än
"jag vet inte"
seriously
detta kan inte vara den första bilen som lackats
dom måste veta om det blir idag
i morgon
eller nästa vecka
speciellt eftersom delen enligt honom varit lackad sen i tisdags
just nu känns det bara som att dom ljuger för mig
jag tror inte grejen är lackad
jag tror inte att dom har gjort nånting med bilen
har dom ens fyllt i stenskotten?
vem vet!
dom vet inte
stupid toyota
säljare ska jaga mig
jag ska inte behöva jaga dom
men OM jag ringer
så ska dom iaf ha ett svar till mig
jag börjar bli så sjukt trött på dethär
allt jag vill är att veta NÄR
om det sedan är nästa vecka
fine
jag vill bara ha ett enkelt svar på frågan
när?
hur svårt kan det vara?
