plopp - en skånetjej i göteborg

det är något speciellt
med de helger när mamma och pappa kommer hit
jag älskar de helgerna
det är något nästan lite magiskt över dem
att få lov att ha mamma och pappa här
i mitt hem
eller ja
vårt hem
sand-strand
få bjuda dem på middag
få gå ut och mysa med dem här
i göteborg
med allt vad denna staden har att erbjuda

idag blir det lunch på stan
sedan lite julshopping till hästtjejerna
ikväll blir det trerätters i lägenheten
i morgon på dagen blir det julmarknad
sedan blir det middag på soho på kvällen
och söndag
well
då blir det nog hotellfrukost ihop
innan mams och paps tar sig ner mot malmö igen

jag tycker om att ha dem här
tiden står still på något sätt
det är som att leva i en underbar bubbla
att få ha mina älskade föräldrar här
hos oss
med oss
nästan
som om vi bodde i samma stad

jag kom att tänka på denhär bilden idag:


jag tog den med mobilen min och mattias första sommar
i malmö
i min säng
på krutmeijersgatan
jag älskar den bilden
älskar känslan jag får när jag ser på den
samma känsla
som jag hade då när jag tog den
av hur det känns
som att jag har hittat hem

det är underligt det där
hur man kan få en känsla ibland
en känsla av att veta något
utan att man egentligen har någon aning
igår
när jag satt och sorterade pärlor och bönor på förskolan
(som barnen hade spillt ut över hela golvet)
så fick jag en känsla
av att det var något med farmor
fick en känsla av att hon nog inte fanns mer
jag vet inte varför
det var inte så att jag tänkt speciellt på det precis innan
jag hade pärlorna på golvet att fokusera på
men det slog mig bara
en känsla i magen
och när jag sedan ringde mamma
och det inte var ngt svar
men kommer upp i lägenheten
och ser att hon ringt
well
då visste jag
for sure

jag är bara så oerhört tacksam
att jag fick lov att säga hejdå
fick lov att hålla hennes hand de där sista två dagarna
se henne igen
se att hon var lugn
att hon hade det så bra hon kunde
se att dom tog väl hand om henne
vissa saker måste vara inplanerade från ovan
och vår malmöresa just denna helgen
måste ha varit en sådan sak

det känns däremot så overkligt på något sätt
farmor
hon som alltid har varit den starka
men som försvagats så de sista två åren
hon som var med i alla föreningar
åkte på massa utflykter
gick på små fester och andra sammankomster
och sedan bara låg i sängen och försvann
för hennes del är det väl bäst såhär
att äntligen få vila
för det livet hon levde den sista tiden
det var inget liv
inget riktigt
och nu
kan hon få vara med farfar igen

mitt kanske allra största minne av farmor
och kanske mina finaste
är dom eftermiddagarna jag spenderade där hemma hos henne
själv
på gymnasiet
jag skulle skriva en släktberättelse
och valde att skriva om farmor och hennes mor
vi satt där i uterummet
drack äckligt kaffe (för farmor var faktiskt sämst på kaffe, den underbara kvinnan)
åt mazariner
och tittade på en massa foton
och pratade om hennes liv
hon hade så mycket att berätta farmor
både om sitt eget liv
och om sin mammas
och om hur det var att leva i andra världskrigets tider
och hon älskade att berätta, lilla farmor
man kunde riktigt se hur det lyste i hennes ögon
när hon fick delge sin historia
och efter det
så ringde hon mig ibland
bara för att säga
att hon tyckte det var så roligt
dom där eftermiddagarna
när vi drack kaffe
åt mazariner
och pratade med varann

det känns så overkligt
att ännu en har försvunnit
ännu en plats kommer att stå tom när familjen Sand träffas
ännu en kommer att fattas

överkörd
det är väl ungefär så jag känner mig
för kroppen känns aldrig så märklig
så osammanhängande
som i sorgens tider

och pappa
jag kan inte sluta tänka på pappa
vi är allt han har nu
hela hans familj
båda hans föräldrar är borta nu
och den känslan
det kan vara den jag fasar för mest i hela livet

jag hoppas att farmor har det bra nu
att hon sitter uppe i himlen med farfar
och äter mazariner
och berättar för alla andra däruppe
att räkor, det kan hon minsann inte äta, för hon är allergisk

jag har en ny favoritsida på internet:
http://www.thestranger.com/seattle/SavageLove?archives=all

okla skickade den till mig igår
och jag kan inte sluta fascineras över den
framför allt
över hur lite kontroll folk verkar ha över sina egna sexliv
jag förstår inte
I seriously don't

gifta män och kvinnor skriver in
och outar sina sexuella önskemål inför främlingar
men sitter fast i att de inte vågar berätta för sin partner
och jag förstår det verkligen inte
varför kan man inte berätta det för sin parnter?
ska man inte kunna berätta allt för varandra?
men kanske framför allt:
vad är det som är så jäkla svårt?

jag kommer aldrig riktigt att förstå det
det där med att sex skulle vara något hysch hysch
det ska vara roligt att ligga
allting behöver inte vara så satans seriöst hela tiden
det är ju det som är så underbart med sex
att man kan få lov att släppa loss på något sätt
sättas fri från hämningar
göra det man känner för
utforska alla sina vrår
och skulle man komma in på något man upptäcker att man inte gillar
så är det väl bara att sluta med det
svårare än så är det inte

för mig är det inte svårare än att prova en ny outfit
kommer du på att den inte passar just dig
så får man väl rycka på axlarna och prova något nytt

jag tror att människor begränsar sig alldeles för mycket
och jag tror att det skadar dom i längden
det är en kvinna
som skriver in för att hon är lite bestört
över det faktum att hennes senaste dejt klatschade till henne lite på rumpan mid-hångel
hon undrar vad han menar
vill han fortsätta med lite light spanking
eller vill han gå all in for the ass och köra analt
oavsett var hon inte så sugen
och därmed var hon rädd
vad skulle hon göra?
ursäkta mig
men är det så svårt?
fråga honom!
varför pratar inte folk mer om sex?
det finns väl ingen annan människa i världen som kan veta vad han vill
mer än han själv
han kanske klatschade till henne
för han trodde att hon signalerade att hon ville det?
möjligheterna är många
men seriöst
om de inte ens kan prata med varandra om en sådan sak
hur ska de kunna ha ett förhållande då?

jag vet inte
men ibland känns det som att folk lägger sitt sexliv alldeles för mycket i andras händer
och jag förstår inte varför
varför tycker folk fortfarande att det är tabu?
varför kan inte folk ha roligare med varandra?

jag håller med okla litegrann
när han säger
"sex är ett nöje
ungefär som att kolla på tv eller spela tv-spel
fast mer kroppsligt"
det är ju så
så varför finns det folk som fortfarande inte kan slappna av i det läget?

jag har nog aldrig känt mig så vuxen
som jag gjorde igår
när jag tog min bil
och körde iväg för att jobba
och sedan går hem när det är mörkt
för att jag har fått jobba över tre timmar

all I can say is
jag hoppas att det blir fler sådana dagar
för att vara där
var helt fantastiskt
barnen var så otroligt fina hela högen
och mitt hjärta smälte flera gånger
kanske mest för hugo s
när han kommer fram till mig
drar lite i min jacka och säger
"får jag sitta i ditt knä, jag saknar min mamma"
och så satt han där
när vi var ute
och dom andra barnen lekte
och sedan somnade han där i min famn
och jag fick bära in honom
och bädda ner honom i soffan
och ringa efter hans pappa
eftersom det lilla livet nästan brann upp i feber

fast först smälte nog hjärtat för morris
som under sångstunden reser sig upp
och går genom ringen
och kramar mig
till "lilla singel kom till mig"
och sedan går tillbaka och sätter sig igen

sötnosar hela bunten!
jag hoppas jag får komma dit igen

just nu
så hade jag velat sitta på malmö högskola
imer-huset
blickandes ut över kanalen
och lyssnandes på en föreläsning av magnus

vissa dagar får jag sådana oerhörda cravings efter hans föreläsningar
det var sådana guld-timmar
att suga in hans visdom
diskutera med honom som ledare
se saker ur hans perspektiv
bli introducerad till nya rum inom litteraturen

hade han bara haft mer än de två kurser jag läste med honom
så hade jag nog aldrig slutat läsa på mah

jag vill läsa om litteratursociologi och diskutera hermeneutik
jag vill sitta i heta bokdebatter och slåss för min ståndpunkt
jag vill lära mig nya aspekter och vändningar
heck
jag hade till och med kunnat tänka mig en Baudelaire-diskussion

jag är så avundsjuk på de nya litteraturstudenterna
de som kommit en bit in på första terminen nu
och de som just nu sitter med grammatiken
språkstudenterna
som får diskutera lingvistik hela dagen lång
jag vill också sitta på magnus föreläsningar igen
det var en bra tid de
hans föreläsningar
jag hade velat ha en sån idag

och varför tänker jag på detta?
jo
för jag såg två av mina proffessorer på babel igår
när jag väntade att mattias skulle komma hem
åååååh
jag vill också litteraturdiskutera!

ibland är man bara arbetslös
och älsklingen är på sitt jobb
det är kallt och grått ute
och man önskar
att det kunde hända något
som får en att känna sig mer som en miljon kronor
och mindre ensam

jag kan inte riktigt komma över dethär
med att det finns folk som tycker att lars winnerbäck är dålig
inte bara det
att de tycker att han är sådär
inget de väljer i första hand
men verkligen att de tycker att han är dålig
vilka perfekta liv de människorna måste ha haft
liv utan törnar och mörka gränder
liv där allting går som de vill
hela tiden
för jag tror
att de som någon gång haft de svårt
tvivlat på någonting
på sig själv
någon gång känt sig utanför
orolig
eller rädd
de har ett speciellt band till winnerbäck
vår kung av de vacklandes armé

igår kände jag igenom honom igen
när han stod där med sina smala ben
uppkavlade byxor
och sitt långa hår
det var den winnerbäck jag lärde känna
den winnerbäck som introducerade en helt ny värld för mig

för mig är det så
att allting i mitt liv
är knutet till musik'
var period har sin trubadur
varje händelse sin låt
och winnerbäck
han är en röst som funnits med i många år nu
och många av mina minnen
har honom som soundtrack

jag har legat i parken och lyssnat på tvivel
suttit vid kanalen i mörkret och hört dunkla rum
gått genom ett nattsvart malmö till hjärter dams sista sång
dansat full till solen i ögonen
suttit vid stranden framför elden med vänner och sjungit kom
sakta men säkert hittat tillbaka till mig själv med kom ihåg mig
hatat världen till du gamla fria nord
gråtit och skakat till varning för ras
älskat mig blodig till kom änglar
drömt om kärleken till timglas
känt smärtan i bröstet med tidvis
känt mig överlägsen till idiot
drömt mig bort med hugger i sten
rannsakat mig själv till elegi
känt kärlekens första berusning till jag vill gå hem med dig
lärt känna mig själv med där elden falnar med fortfarande glöder
sprungit runt glädjeberusad till pollenchock och stjärnfall
funderat över livet till att fånga en fjäril
drömt om kärlek så som den ska vara med för dig

det finns så många mer minnen
och nya skapas varje dag
han är min lilla huspoet
den som förstår hur det känns inuti
och så har det varit alltid

ibland undrar jag
om jag och miguel hade klarat den där vintern
utan winnerbäck
eller om vi hade fortsatt vara två vilsna själar
som till sist hade gått under

de som tycker att winnerbäck kan jämföras med tomas ledin
har aldrig någonsin känt hur det är att känna på riktigt
winnerbäck är inte breda ben i läderbrallor och låtar om dansbandskärlek
winnerbäck är en resa i sig själv
med sig själv
till alla de där rummen
som man inte alltid vet om man vill besöka
men som han guidar en igenom
och står där på andra sidan
och kramar om en
och konserten igår
lovely
det går nog inte
att säga mer än så