plopp - en skånetjej i göteborg

normalt sett på julafton
brukar mamma och jag ta en skrittur med kulan och bebis
tidigt på morgonen
när allt fortfarande är svart
detta är första julen utan det

normalt sett brukar pappa vara med på julafton
I mean
he is the pappa
detta är första julen utan det

den helt vanliga julen blir plötsligt ny och ovanlig
och känns lite mer som en repetition inför 2009 än som en riktig jul
eller är det så att familjens tiny tim (undertecknad själv)
kan få sitt julmirakel i år??
får man hoppas på det??
vågar man hoppas på det??

kanske är det julmirakeln nog
att pappa är okej
för att han mår bra
att han är okej
är huvudsaken
och om det betyder att han får fira jul med 185 år gamla paki-gandhi
må så vara
huvudsaken är inte att han kommer hem till jul
huvudsaken är att han kommer hem

hem
funny thing that is
själv ska jag bort till jul
bort till malmö
sure
hem till min familj
men för första gången på länge
så känns det
som att mitt hem är inte på af-gatan
det är här i göteborg
ernst torulfsgatan 25 A
högst upp till vänster
välkommen hem till sand-strand
ett mirakel
året om

en veckas countdown till julafton
och jag kan inte låta bli
att tänka på förra året vid den här tiden

hela förra hösten var som en enda lång dejtingsträcka
ju mer jag pratar med hanna nu
så påminns jag om den
hon går igenom nu
lite vad jag gjorde förra året
men vid den här tidpunkten
så hade dejtingsträckan avslutats
och all dejting jag hade
höll sig till msn och webcam med mattias
det var ganska galet egentligen
flera timmar varje kväll i telefon framför msn
bara för att få höra hans röst
och få se honom le sådär som jag redan då älskade
vid den här tidpunkten så hade han gjort slut med anna för ett par dagar sen
och nu var det fritt fram
jag fick heta lena i hans mobil istället för "hedström" (eller vad det nu var?)
och jag fick prata med honom varje kväll i flera timmar
mmm
it's the most wonderful time of the year

det känns nästan lite overkligt
att nu
ett år efter långa telefonsamtal varje kväll
så sitter jag här i göteborg
i vår lägenhet
jag har lämnat malmö och familjen
för kärleken i göteborg
who would have thought?
seriously?

förra året i hemlig julklapp
så önskade jag mig att tiden till den 9:e januari (när jag skulle träffa honom)
skulle gå fortare än fortast
och som extra deluxe julklapp
så önskade jag
att han skulle kyssa mig
well
i år
så önskar jag
att han aldrig nånsin ska sluta med de där kyssarna
dom
som är lika fantastiska fortfarande
som dom var den där allra första gången
och som dom var i drömmarna i juletid
för exakt ett år sedan idag

... och helt plötsligt känner jag mig lite gammal

posten kom precis
och däri låg ett litet brev till lena och mattias
ett tackkort
från malle och erik
och det slog mig
hmmm
jag har vänner som gift sig
jag har gemensamma vänner med min sambo... som har gift sig!
hur är det möjligt?
här latjar jag runt i mina hello kitty strumpor och är fortfarande ketchup-beroende
och så går mina vänner och gifter sig
jag var på ett bröllop
där brudparet till och med är yngre än jag själv
hur hände det?

jag kommer ihåg när brorstor och lotta gifte sig
(hmm... dom måste ha varit i min ålder??)
jag tyckte dom var "tillräckligt gamla" då
att det hela kändes logiskt
och själv sitter jag här och har tänkt "jag är ändå sambo väldigt tidigt, lucky me"
jag antar att dom stora sakerna i livet är olika stora för olika människor
en del gifter sig när dom är 22
andra blir lyckliga över två namn på samma dörr när man är 24

ibland önskar jag att man kunde fortsätta drömma
även när väckarklockan ringt
att man kunde stanna i den där fantastiska stunden man drömde om
och inte behöva säga hejdå till sin älskling som ska jobba

jag behöver en skolstart snart
eller ett jobb
something to do
som hindrar mig från att bli den klassiska amerikanska hemmafrun som kollar oprah varje dag
det känns lite för tidigt för det

nytt leverne calls for a ny blogg
...det är visst nån som är tillbaka...