plopp - en skånetjej i göteborg

denhär veckan
efter inledningen på arbetsförmedlingen
har jag verkligen tvingats att försöka se det positiva runt omkring mig
varje dag
har jag gått runt och funderat
på vad jag har
som är bra
för om jag inte hade gjort det
så hade jag nog gått under

jag vet att det inte är någon vidare attraktiv egenskap
men jag är så som person
att när jag kommer till en motgång
då slår den hårt
otroligt hårt
och jag faller
om möjligt ännu hårdare

mitt självförtroende låg i botten i måndags
eller
sorry
det låg nog under botten
jag har nog aldrig känt mig så hjälplös
så ensam
så...
vad ska man säga
utanför?
det kändes som att det fanns en hel värld av hjälp
men att jag inte fick vara med
att jag på något sätt inte kvalificerade mig
inte var lika duktig
eller så är det som mattias och leif sa
att jag var FÖR duktig
och att man måste vara knarkare för att få hjälp i det här landet
well
ibland känns det faktiskt så
som att dom har rätt
när dom säger sådär

men ja
resten av veckan
har gått åt till att försöka boosta självförtroendet
och onsdagen när jag fick jobba
var till stor hjälp
dock var det en stor down igår
när jag var tvungen att tacka nej till jobb
men ja
fortfarande bättre
än i måndags

sedan har jag tänkt på annat också
på att jag blir 26 i år
26 är ändå relativt gammalt
och jag är fortfarande arbetslös
det skrämmer mig en aning
för det är inte riktigt så jag vill ha det
men
å andra sidan
så har jag "den andra sidan"
jag har hittat min prins
min happy-ever-after
mitt lyckliga slut
han som jag vill gå med nerför altargången
han vars bebisar jag vill ha i min mage
allt sånt
och well...
det ger mig mycket
för om någon som han är med mig
well
då måste arbetsförmedlingen ha fel
då kan jag inte vara så otroligt misslyckad

det krävs bara mycket ibland
att kravla sig upp
när man faller så långt långt ner