plopp - en skånetjej i göteborg

ibland kan jag undra
hur mycket av ens rädsla som egentligen är projicerad
och hur mycket som är verkligt?

natten till igår kunde jag inte sova
jag var övertygad om att det skulle komma in en demon i lägenheten
välta saker
få lamporna att skaka
krypa in under täcket
andas på min hals
så jag drog täcker i princip över huvudet
för jag var övertygad om att
"om jag inte skulle känna att han andas på min hals
ja
då finns han ju inte
stupid demon
1-0 till lena!
muahahaha

men ja
sen igår
när jag slocknade som ett barn efter julklappsutdelningen
så var mattias vaken
och började tänka på detta "dilemma" med demoner
och som dom säger i paranormal activity
"prata inte med den, då bjuder du in den till "fortsatt umgänge""
och helt plötsligt började han höra saker i lägenheten som han inte hört annars
och
wait for it.....
wait for it.....
tvättstället välte!
tvättstället har aldrig någonsin vält
men igårkväll
(eller natt? jag var trött...)
så välte det
betyder det att vi har bjudit in en demon nu??

men ja
det hela är lite som efter mams och paps sett "när lammen tystnar" på bio
dom var unga och kära
no kids
och efter bion så vågade dom inte gå till parkeringsplatsen
för dom var övertygade om att det skulle komma en scary man in a van och plocka upp dom
och slänga ner dom i sitt källarhål
tvinga dom att smörja in sig med lotion
och sedan flå dom
vilket gjorde att dom såg mystiska gestalter överallt
hörde ljud dom aldrig tidigare hört
och i princip skitsprang till bilen

so I wonder
hur mycket av det vi är rädda för
finns på riktigt?
och hur mycket av det som skrämmer oss
har vi hittat på själva
i vår paranoida lilla hjärna??