plopp - en skånetjej i göteborg

ibland undrar jag
om jag någonsin kommer att sluta sakna malmö

jag förstår inte riktigt hur det går ihop
att man älskar sitt liv
sin lägenhet
och den staden man bor i
men änså saknar den staden
där man kommer ifrån?
varje gång vi åker ifrån malmö
så gråter jag
varje gång
och varje gång
så varar ledsenheten i kroppen lite längre
göteborg är fantastiskt
men det har inte
mamma o pappa
mina brödrar och deras kvinnor
min häst
men framför allt
mina små brorsbarn

senaste gången
nu
när vi åkte tillbaka till göteborg
så grep en tanke tag om mig
som jag inte har kunnat släppa
det är en ny bebis på väg nu
ett nytt brorsbarn till mig
jag ska bli faster
igen
men den här gången
så kommer jag inte att finnas där lika ofta
och den känslan äter verkligen upp mig
jag kommer inte att lära känna denna lilla bebisen på samma sätt som wille och linnea
jag kommer inte få känna den nära mig varje vecka
kanske inte ens varje månad?
jag kommer inte att veta vad bebisen tycker om och inte tycker om
kommer inte att känna till alla små karaktäristiska drag
jag sitter här uppe
långt ifrån min familj som jag älskar
och som bara blir större och större
och jag är på något sätt
utanför

jag känner mig lite som att jag slits itu på mitten
mellan den man jag älskar och det liv vi har
och den familj jag älskar och det liv jag delar med dem
and it sucks