plopp - en skånetjej i göteborg

ibland kan jag inte låta bli att undra:
vad är det egentligen som gör
att tjejer har så mycket större tendens till osäkerhet?
vad är det som gör
att det är så otroligt mycket enklare
att tro på det dåliga
än på det bra?
why the fuck
are we so screwed up?

jag undrar
är det ärr från gamla förhållanden som spökar?
är det egen osäkerhet som är boven?
varför är man oftast som tjej
så otroligt irrationell
när det kommer till kärlek och känslor?

det räcker
med att han sitter med en blick
som säger att han är långt borta i tankar
och så BOOM sätter jag igång i mitt huvud
"undrar vad han tänker...
älskar han mig fortfarande?
är det det han tänker på, att han kanske har tröttnat?
jag borde inte gå runt i mysbrallor så ofta
det är säkert det som gör det...
fan oxå!
och hur ser jag ut i håret egentligen?
han hatar säkert mitt hår...
damn it!"
etcetcetcetc
och så går det två sekunder
och han säger något i stil med
"du, jag tänkte att vi kanske skulle sortera recepten i morgon, vad säger du?"
och jag inser
hur otroligt korkad jag är
korkad
och självcentrerad!
varför är det så
att tjejer i allmänhet
ofta tror att allting en kille tänker på
är oss tjejer?
damn
screwed up AND fucking ego

jag förstår bara inte var alla tankarna kommer ifrån
föds vi såhär
vi tjejer?
föds vi
(well, inte alla, men många)
med en konstant osäkerhet?
en rädsla
som hela tiden pyr
om att vi kanske inte är goda nog
inte tillräckliga?
jag skulle göra vad som helst
för att få den att försvinna
jag skulle göra vad som helst
för att aldrig någonsin ifrågasätta mattias när han säger att han älskar mig
jag tror på det nu
men jag vet
att det är så lite som krävs
för att jag ska börja tvivla på mig själv
på om jag är värd honom
på om jag verkligen är så som jag borde

jag skulle så gärna vilja ha en killes hjärna
och alltid tycka
att jag är fucking great
för det är ju ändå så
att om någon som mattias älskar mig
och har varit tillsammans med mig i ett år nu
well
I must be queen of everything