plopp - en skånetjej i göteborg

jag ifrågasätter folk vanligtvis
men idag
så ifrågasätter jag folk exeptionellt mycket
varför tenderar så många människor att leva en lögn?

jag satt på waynes för att försöka plugga lite
och försöka blev rätt ord
bredvid mig kommer sedan en man och en kvinna
ålder 35-40
och slår sig ner
de tar varandras händer
ser varandra djupt i ögonen
än så länge --> all is well
men sedan säger hon
"lyckades du komma iväg utan misstankar?"
och från den kommentaren
så utveklar sig en hel diskussion
rörande deras otrohet
deras "äffär"
deras snuskerier
whatever you may call it
själv väljer jag nog "horeri"

de sitter där och har en rationell konversation
om hur de ska gå tillväga
sitter där och går igenom varenda liten detalj
om deras gemensamma lögn
och jag undrar
hur kan de sitta där
och argumentera för något
som skadar så många andra?
hur kan det finnas folk
som är så otroligt egoistiska?
tänkte de någonsin på makarna där hemma
tänkte han på sin fru
på hur han en gång sa att hon var den vackraste i världen
på hur han en gång friade till henne
lovade henne evig TROHET?
tänkte hon på sin man
på hur hon en gång lovat honom att finnas där
i nöd och lust?
tänkte de någonsin på barnen (som kanske finns, I mean, de hade åldern inne)
tänkte de
på att när de gör det där valet de nu gjort
så inleds inte en romans
det som startar
är en känslomässigt fördärv
det är inte en ny kärlek de skapar
det är två krossade liv
två förstörda människor
som de två är ansvariga för

jag undrar
hur kan man göra så
mot en annan människa?
hur kan man överhuvudtaget vara otrogen?
skada någon så,
medvetet?
och speciellt...
hur kan man göra så
och diskutera sig fram till det
utifrån vad man själv anser vara en rationell tankegång?
jag förstår inte
hur man kan rättfärdiga för sig själv
att förstöra en annans liv så brutalt

jag kommer nog aldrig förstå mig på människor i allmänhet
men
generellt sett
så vil jag säga att vi är varelser av godo
jag vill säga
att vi vill varandras bästa
så hur kan det bli så fel?
hur kan det finnas folk
som utvecklas i så totalt fel riktning?
hur kan det finnas folk
som är otrogna
och rättfärdigar det?
de inte bara "råkar"
de fullt och fast menar det
vill det
tycker att det är en bra idé
idioter

it's times like this
when I'm exeptionally happy
that it's not me
att ikväll
så kommer det hem en kille till mig
vars rationella tanke
vars vilja
är att vara med mig
och inte sitta på cefé och planera vår kärleks definitiva slut med en annan

but I wonder
hans fru
hennes man
vad tänker de?
sitter de där hemma och skattar sig lyckliga över vad de har?
vet dom?
känner dom det på sig?
eller finns det folk
som är så rakt igenom hemska
att de kan manipulera vem som helst att tro vad som helst?

I wonder
när började "i nöd och lust"
betyda "tills jag inte känner för det längre"?