världens rikaste
jag är alldeles pirrig i kroppen
det var så otroligt längesedan nu
för en tjej
som är van att krama sin mamma varje dag
är fyra veckor en hel evighet
så att få komma hem idag
krama mams och paps
lukta af-gatan lukten
well
det ska bli helt lovely
jag har längtat mig halvt förstörd
jag undrar om det är så
som alla vi skånetjejer har sagt
i olika omgångar
i olika år
att:
man kan ta tjejen från skåne
men man kan aldrig ta skåne från tjejen
för även om det är hemma på Ernst Torulfsgatan 25 A
även om det är hemma med mattias
så kommer det alltid att vara hemma i malmö
hemma när man känner tången svepa in under våren
havsvindarna smeka ansiktet
hemma när man kommer längs kanalen upp mot biblioteket
hemma på lilla torg med vin och nachos
hemma när man ser andreaskyrkan
man kan ta mig från malmö
men man kan nog aldrig ta malmö från mig
vår kärlekshistoria har varit alldeles för lång för det
men samtidigt undrar jag
visst är det väl så det ska vara?
för
även om det gör ont att sakna malmö
att sakna min familj
bebis
vännerna
allt
så hade det gjort ännu mer ont
om jag inte hade saknat det alls
tänk att flytta från sin uppväxt
och vara fullkomligt lycklig?
inte sakna det alls?
tänk vad hemskt
om den första delen av ens liv
inte hade varit så underbar
att den är värd att sakna?
så ja
när tårarna trillar i saknad ibland
så skattar jag mig ändå lycklig
för det är nog inte många som kan säga
att deras liv är så rikt som mitt
att jag saknar något så mycket att det gör ont
men att jag samtidigt inte vill lämna det jag har här
för att det är minst lika underbart
så trots min arbetslöshet
och pengarna som bara rinner ut i sanden
så finns det nog ingen
som är rikare än vad jag är
som har så mycket kärlek
från så många olika håll
I wouldn't trade it for the world
ingen har en bättre familj än vad jag har
ingen har en bättre pojkvän
sambo
älskling
än vad jag har
ingen har finare vänner
brorsbarn
häst
liv
än vad jag har
så fastän jag gråter ibland
så undrar jag
är jag kanske den lyckligast lottade människan
i hela vida världen?
det var så otroligt längesedan nu
för en tjej
som är van att krama sin mamma varje dag
är fyra veckor en hel evighet
så att få komma hem idag
krama mams och paps
lukta af-gatan lukten
well
det ska bli helt lovely
jag har längtat mig halvt förstörd
jag undrar om det är så
som alla vi skånetjejer har sagt
i olika omgångar
i olika år
att:
man kan ta tjejen från skåne
men man kan aldrig ta skåne från tjejen
för även om det är hemma på Ernst Torulfsgatan 25 A
även om det är hemma med mattias
så kommer det alltid att vara hemma i malmö
hemma när man känner tången svepa in under våren
havsvindarna smeka ansiktet
hemma när man kommer längs kanalen upp mot biblioteket
hemma på lilla torg med vin och nachos
hemma när man ser andreaskyrkan
man kan ta mig från malmö
men man kan nog aldrig ta malmö från mig
vår kärlekshistoria har varit alldeles för lång för det
men samtidigt undrar jag
visst är det väl så det ska vara?
för
även om det gör ont att sakna malmö
att sakna min familj
bebis
vännerna
allt
så hade det gjort ännu mer ont
om jag inte hade saknat det alls
tänk att flytta från sin uppväxt
och vara fullkomligt lycklig?
inte sakna det alls?
tänk vad hemskt
om den första delen av ens liv
inte hade varit så underbar
att den är värd att sakna?
så ja
när tårarna trillar i saknad ibland
så skattar jag mig ändå lycklig
för det är nog inte många som kan säga
att deras liv är så rikt som mitt
att jag saknar något så mycket att det gör ont
men att jag samtidigt inte vill lämna det jag har här
för att det är minst lika underbart
så trots min arbetslöshet
och pengarna som bara rinner ut i sanden
så finns det nog ingen
som är rikare än vad jag är
som har så mycket kärlek
från så många olika håll
I wouldn't trade it for the world
ingen har en bättre familj än vad jag har
ingen har en bättre pojkvän
sambo
älskling
än vad jag har
ingen har finare vänner
brorsbarn
häst
liv
än vad jag har
så fastän jag gråter ibland
så undrar jag
är jag kanske den lyckligast lottade människan
i hela vida världen?
Kommentarer
Trackback
