plopp - en skånetjej i göteborg

vad vore jag egentligen utan min älskling
som plockar ihop mig
när jag faller isär?

de senaste veckorna har varit kantade av en rejäl hemlängtan
jag saknar malmö
saknar min familj
saknar bebis
vännerna
det betyder inte att jag inte älskar mitt liv här
bara att det är otroligt svårt
att vara ifrån alla dem
som alltid funnits där

det känns jobbigt att veta
att de sitter där
allihopa
på af-gatan
och så är jag inte där
och inte en gång
inte två
utan aldrig
jag kan inte ut och gå på kvällen
och bara svänga inom mamma och pappa längre
jag kan inte ut och fika/luncha med lotta och  barnen bara sådär
kan inte åka ut till bebis varje dag
eller träffa pilla och ulf på lilla torg
kan inte ha myssunkfilmkväll med sara
eller tjejkväll med mamsen
det är svårt
att vänja sig av vid allt det
som jag är van vid
och älskar

är det dethär som är att växa upp?
att offra lite av sig själv
för att få det man vill ha in the long run?

mattias är så snäll och förstående
som ligger och kramar om mig när jag gråter
tar hand om mig
när jag längtar efter dom där hemma
vad skulle jag göra utan honom egentligen?

emellanåt saknar jag barnen så att det river i hela kroppen
det känns som att jag missar så otroligt mycket
och jag saknar att iaf en gång i veckan
få känna hur de kommer springande mot mig
och sluter sig i min famn
dom kommer alltid vara mina små änglar
och jag har svårt att se
hur det är möjligt att älska två barn
mer än jag älskar dom
svårt att se
att jag ens skulle kunna älska mina egna barn
mer än dom
dom är som små bitar av mitt hjärta
och när jag är utan dom
så känns det hela tiden

jag antar att det är svårt
för att jag har världens bästa familj
jag menar
vem vill egentligen vara utan de fantastiska människor
som jag är välsignad att kalla mina nära och kära?

men å andra sidan
jag skulle inte vilja ha det tvärtom heller
skulle inte vilja sitta i malmö
utan mitt livs kärlek
för det är han
mattias
allt jag någonsin drömt om
och så otroligt mycket mer
och varje dag med honom
så känner jag
att han och jag
är helt rätt

men ja
det gör det ju inte lättare
när den sambo man älskar
och den familj man älskar
sliter en
åt två olika håll
och det hela slutar med
att kroppen hamnar nånstans i halmstad