vad jag bryr mig om nu
"Vad jag bryr mig om nu
är att från samma säng
lyssna till samma regn"
vetskapen
av att rodlinsjobbet med stor sannolikhet
är klart idag
och att julen är vår
och när vi kommer hem igen
och efter nyår
så kan vi somna tillsammans på kvällarna igen
varje kväll
ligga och mysa igen
få vara tillsammans
på riktigt
igen
och efter en höst av mycket ensamhet...
...så får jag äntligen tillbaka min prins igen
är att från samma säng
lyssna till samma regn"
vetskapen
av att rodlinsjobbet med stor sannolikhet
är klart idag
och att julen är vår
och när vi kommer hem igen
och efter nyår
så kan vi somna tillsammans på kvällarna igen
varje kväll
ligga och mysa igen
få vara tillsammans
på riktigt
igen
och efter en höst av mycket ensamhet...
...så får jag äntligen tillbaka min prins igen
som en schlager
det var på samma gång en flashback och deja vu
samtidigt som det var att komma hem
falla på plats
hitta tillbaka
det var som att vara 17 igen
samtidigt som det var som om det alltid varit så
att gå hemifrån af-gatan
öppna dörren mot ku
gå ner för trappan
in i källaren
i det där rummet som vi målade tillsammans för en herrans massa år sedan
det luktade likadant
kändes likadant
och i hopen av nya ansikten
fanns samtidigt de gamla välbekanta kvar
och tittade tillbaka mot en
och det kändes som att jag aldrig varit borta därifrån
som om jag aldrig lämnat malmö
aldrig lämnat min kyrka
mitt ku
det var som att komma hem
en gång till
och flera gånger under kvällen
fick jag svälja gråten som översvallade mig
för det var så fint på något sätt
att det fanns kvar
trots allt som ändrats
så fanns det kvar
perfekt och oförstörbart
det var fantastiskt att få krama om tommy igen
få prata med honom igen
lilla extra-pappa
fina söta rara tommyleinen
så mycket han har gjort för mig genom åren
hjälpt mig genom åren
kanske framförallt den där kvällen
kvällen som senare blev käns som:
"kvällen då jag berättade för mamma och pappa om allt skit som hände på latin"
kvällen där allting sattes i rullning
om att få mig bort därifrån
till något annat
något bättre
såhär sa tommy sa till mig då
när jag kom till honom och berättade:
"hjärtat mitt
egentligen behöver du inte fråga mig vad jag tycker
du vet vad jag tycker
att ingen ska någonsin få lov att trycka ner dig
eller få dig att känna dig mindre värd
ingen ska någonsin få ta din livsglädje
ditt leende
du ska aldrig behöva känna tyngd i hjärtat
du är värd bättre än så
du är mitt barn
och mina barn ska inte känna så som du berättar
eller behöva utså det du talar om
om du ens behöver fråga om du bör ta dig därifrån
då vet du redan från början
att du borde varit därifrån för länge sedan"
min älskade tommy
jag undrar
var hade jag varit någonstans i livet
om jag inte haft dig under min ungdom?
hade jag ens haft den styrkan inom mig
som jag har idag
om inte du hade fått mig att se värdet i mig själv?
igår sa han såhär:
"jag är en väldigt lyckligt lottad man
ingen har så många barn som jag har
för även om jag inte har några biologiska
så har jag alltid haft er allihop
och för mig
så kommer ni alltid att vara mina barn
från den stunden ni satte foten här
så kommer ni alltid att finnas i mitt hjärta
och jag tänker på er varje dag
och oroar mig för er
precis som föräldrar gör
och ber för er
och ert liv
och att ni ska finna lycka varje dag"
andreaskyrkan mister sin allra finaste man nu 2009
mister en del av själen som slottsstadens församling är
för jag tror inte att det finns någon i hela världen
som har rört vid så många hjärtan
som tommy olofsson har
och jag känner mig så lyckligt lottad
som har fått lära känna honom
och har honom i mitt liv
och världen är en lite bättre plats
så länge han vandrar på denna jord
alla minnen jag har med honom
well
dom kommer för alltid ha de ljusaste av platser i mitt hjärta
och jag hoppas
att det blir många fler under åren som kommer
per hagman sa en gång
att: "att komma hem ska vara en schlager"
and yes
it was
happy
bright
and loving
samtidigt som det var att komma hem
falla på plats
hitta tillbaka
det var som att vara 17 igen
samtidigt som det var som om det alltid varit så
att gå hemifrån af-gatan
öppna dörren mot ku
gå ner för trappan
in i källaren
i det där rummet som vi målade tillsammans för en herrans massa år sedan
det luktade likadant
kändes likadant
och i hopen av nya ansikten
fanns samtidigt de gamla välbekanta kvar
och tittade tillbaka mot en
och det kändes som att jag aldrig varit borta därifrån
som om jag aldrig lämnat malmö
aldrig lämnat min kyrka
mitt ku
det var som att komma hem
en gång till
och flera gånger under kvällen
fick jag svälja gråten som översvallade mig
för det var så fint på något sätt
att det fanns kvar
trots allt som ändrats
så fanns det kvar
perfekt och oförstörbart
det var fantastiskt att få krama om tommy igen
få prata med honom igen
lilla extra-pappa
fina söta rara tommyleinen
så mycket han har gjort för mig genom åren
hjälpt mig genom åren
kanske framförallt den där kvällen
kvällen som senare blev käns som:
"kvällen då jag berättade för mamma och pappa om allt skit som hände på latin"
kvällen där allting sattes i rullning
om att få mig bort därifrån
till något annat
något bättre
såhär sa tommy sa till mig då
när jag kom till honom och berättade:
"hjärtat mitt
egentligen behöver du inte fråga mig vad jag tycker
du vet vad jag tycker
att ingen ska någonsin få lov att trycka ner dig
eller få dig att känna dig mindre värd
ingen ska någonsin få ta din livsglädje
ditt leende
du ska aldrig behöva känna tyngd i hjärtat
du är värd bättre än så
du är mitt barn
och mina barn ska inte känna så som du berättar
eller behöva utså det du talar om
om du ens behöver fråga om du bör ta dig därifrån
då vet du redan från början
att du borde varit därifrån för länge sedan"
min älskade tommy
jag undrar
var hade jag varit någonstans i livet
om jag inte haft dig under min ungdom?
hade jag ens haft den styrkan inom mig
som jag har idag
om inte du hade fått mig att se värdet i mig själv?
igår sa han såhär:
"jag är en väldigt lyckligt lottad man
ingen har så många barn som jag har
för även om jag inte har några biologiska
så har jag alltid haft er allihop
och för mig
så kommer ni alltid att vara mina barn
från den stunden ni satte foten här
så kommer ni alltid att finnas i mitt hjärta
och jag tänker på er varje dag
och oroar mig för er
precis som föräldrar gör
och ber för er
och ert liv
och att ni ska finna lycka varje dag"
andreaskyrkan mister sin allra finaste man nu 2009
mister en del av själen som slottsstadens församling är
för jag tror inte att det finns någon i hela världen
som har rört vid så många hjärtan
som tommy olofsson har
och jag känner mig så lyckligt lottad
som har fått lära känna honom
och har honom i mitt liv
och världen är en lite bättre plats
så länge han vandrar på denna jord
alla minnen jag har med honom
well
dom kommer för alltid ha de ljusaste av platser i mitt hjärta
och jag hoppas
att det blir många fler under åren som kommer
per hagman sa en gång
att: "att komma hem ska vara en schlager"
and yes
it was
happy
bright
and loving
ett sista farväl
det är något särskilt med begravningar
det är det absolut värsta som finns
men samtidigt
efteråt
är det en befrielse
farmor finns inte mer
inte hos oss
men hon finns
någon annanstans
nånstans däruppe
hos pappa gud
och hos farfar
och hur mycket man än tänker det
så känns det aldrig så tydligt
som det gör
i kyrkan
det finns knappt någon värre känsla
än när man går in i kyrkan
och ser kistan
det är så slutgiltigt på något sätt
för mig i alla fall
för det är aldrig förrän just då
som det verkligen känns i hela kroppen
att det är slut
som man verkligen inser
att det finns någon man älskar
som man aldrig kommer att få se igen i detta livet
det är därför jag inte kan ta på kistan
så som alla andra gör
när man tar avsked
för kistan är på något vis en mur mellan mig själv och den jag vill träffa
ett hinder
något helt annat
än den jag egentligen vill röra vid
därför tänker jag alltid samma tanke där framme
att någon gång
kommer vi att ses igen
utan kistan
utan sorg
utan mörka kläder och brännande ögon
och då
då ska vi röra vid varandra igen
och känna värme
istället för kallt trä
men det var fint
det var det
för mig i alla fall
maria gjorde det så fint
så som hon alltid gör
med allt hon tar sig för
jag älskar hennes ärlighet
att hon inte lindar in saker i något det inte är
för att få det att låta bättre
hon sa
"idag sitter vi här och saknar britt
för hon finns inte hos oss längre
hon är död"
det är få människor som säger så
som verkligen säger som det är
död
alla går runt just det ordet
men för mig är det en befrielse att höra det
det behövs att höra det
för att inse
men samtidigt veta
att där hon är nu
där har hon det bättre
ingen sjukdom
ingen smärta
ingenting
förutom kärlek
och värme
det är därför jag älskar att sjunga psalmerna
för som jag känner det
så är det sådana små saker
som psalmer
som får oss nära varandra
vi som finns här på jorden
och de som redan har gått vidare till nästa nivå
det är på något sätt något som binder oss samman
jordelivet
och efterlivet
något vi har gemensamt
en tro på något större än oss själva
en tro på armar som håller om oss i alla lägen
en famn vi alltid vaggas i
ett skratt som alltid skrattar med oss
och tårar som faller när våra egna väter våra kinder
det var så fint att han som spelade
hade valt just den låten
som tog mig igenom så mycket
de där åren
när allting vände fel
och det enda jag hade
som var mitt
och som var oförstört
var min kyrka
min tro
och de vänner som fanns där
och plåstrade om de sår som hela tiden växte
denhär låten
kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta
jag sjöng den när wille var liten och jag passade honom på stora nygatan
jag sjöng den när linnea var liten och jag höll henne när hon var ledsen
och en dag
så ska jag sjunga den för nästa bebis
lilla pojkbebisen i magen
och sedan
när tiden kommer
så ska jag sjunga den för mina barn
i hopp
om att den kan vara samma sak för dom
som den har varit för mig
en känsla av någonting större
som finns där och vakar över en
även när man tror
att man är den ensammaste människan som finns:
det var det avslut vi alla behövde
i onsdags
en sista chans att få säga det till farmor
som vi vill att hon ska ha med sig
från oss
nu
när hon äntligen får vara med farfar igen
det är det absolut värsta som finns
men samtidigt
efteråt
är det en befrielse
farmor finns inte mer
inte hos oss
men hon finns
någon annanstans
nånstans däruppe
hos pappa gud
och hos farfar
och hur mycket man än tänker det
så känns det aldrig så tydligt
som det gör
i kyrkan
det finns knappt någon värre känsla
än när man går in i kyrkan
och ser kistan
det är så slutgiltigt på något sätt
för mig i alla fall
för det är aldrig förrän just då
som det verkligen känns i hela kroppen
att det är slut
som man verkligen inser
att det finns någon man älskar
som man aldrig kommer att få se igen i detta livet
det är därför jag inte kan ta på kistan
så som alla andra gör
när man tar avsked
för kistan är på något vis en mur mellan mig själv och den jag vill träffa
ett hinder
något helt annat
än den jag egentligen vill röra vid
därför tänker jag alltid samma tanke där framme
att någon gång
kommer vi att ses igen
utan kistan
utan sorg
utan mörka kläder och brännande ögon
och då
då ska vi röra vid varandra igen
och känna värme
istället för kallt trä
men det var fint
det var det
för mig i alla fall
maria gjorde det så fint
så som hon alltid gör
med allt hon tar sig för
jag älskar hennes ärlighet
att hon inte lindar in saker i något det inte är
för att få det att låta bättre
hon sa
"idag sitter vi här och saknar britt
för hon finns inte hos oss längre
hon är död"
det är få människor som säger så
som verkligen säger som det är
död
alla går runt just det ordet
men för mig är det en befrielse att höra det
det behövs att höra det
för att inse
men samtidigt veta
att där hon är nu
där har hon det bättre
ingen sjukdom
ingen smärta
ingenting
förutom kärlek
och värme
det är därför jag älskar att sjunga psalmerna
för som jag känner det
så är det sådana små saker
som psalmer
som får oss nära varandra
vi som finns här på jorden
och de som redan har gått vidare till nästa nivå
det är på något sätt något som binder oss samman
jordelivet
och efterlivet
något vi har gemensamt
en tro på något större än oss själva
en tro på armar som håller om oss i alla lägen
en famn vi alltid vaggas i
ett skratt som alltid skrattar med oss
och tårar som faller när våra egna väter våra kinder
det var så fint att han som spelade
hade valt just den låten
som tog mig igenom så mycket
de där åren
när allting vände fel
och det enda jag hade
som var mitt
och som var oförstört
var min kyrka
min tro
och de vänner som fanns där
och plåstrade om de sår som hela tiden växte
denhär låten
kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta
jag sjöng den när wille var liten och jag passade honom på stora nygatan
jag sjöng den när linnea var liten och jag höll henne när hon var ledsen
och en dag
så ska jag sjunga den för nästa bebis
lilla pojkbebisen i magen
och sedan
när tiden kommer
så ska jag sjunga den för mina barn
i hopp
om att den kan vara samma sak för dom
som den har varit för mig
en känsla av någonting större
som finns där och vakar över en
även när man tror
att man är den ensammaste människan som finns:
Jag tror på en Gud, som är helig och varm,
som ger kampglöd och identitet,
en helande Gud som gör trasigt till helt,
som stärker till medvetenhet
som stärker till medvetenhet
som stärker till medvetenhet.
Jag tror på en Gud, som gråter med mig,
när jag gråter så allting är gråt,
en tröstande Gud som kan trösta likt den,
som väntar tills gråten gått åt
som väntar tills gråten gått åt
som väntar tills gråten gått åt.
Jag tror på en Gud, som bor inom mig
och som bor i allt utanför,
en skrattande Gud som vill skratta med mig,
som lever med mig när jag dör
som lever med mig när jag dör
som lever med mig när jag dör.
det var det avslut vi alla behövde
i onsdags
en sista chans att få säga det till farmor
som vi vill att hon ska ha med sig
från oss
nu
när hon äntligen får vara med farfar igen
tagen med storm
seriöst
jag får rysningar bara jag tänker på den...
vill läsa boken nu
vill se filmen nu
villvillvill
förklaring?
natten till igår
när jag inte kunde sova
så såg jag på tv
zappade lite
muttrade för mig själv vad mycket skit det är på tv vid fyra-tiden på morgonen
men så till sist
en intervju
alltid trevligt
och tjejen var helt fantastisk
ursäkta vad jag nu kommer säga
(om ni känner behovet över att vara extremt politiskt korrekta, men det gör inte jag)
hon var sådär underbart sprudlande
som bara tjocka människor är
det är någon speciell extra happy-gen dom har
och hon smittade av sig något otroligt
jag blev lite kär i henne
denna no-name skådespelerska
som gjort entré i usa nu
med en film baserad på Sapphires bok "Push"
jag blev intrigued
hon var så underbar
så glad
men så hör man att filmen ska vara sorlig
hemsk
fruktansvärd
ska handla om en tonårstjej
som blir våldtagen av sin pappa
föder hans barn
blir misshandlad av sin mamma gång på gång
och mobbad i skolan
det ska handla om en stackars flicka som kallas Precious
och vid dethär laget
så börjar gåshuden
det låter så starkt
och sedan kom filmklippet, trailern, and here it is:
boken är beställd
och filmen har premiär på bio i januari
men seriöst
ge tjejen en oscar bara baserat på trailern
o-m-g
jag får rysningar bara jag tänker på den...
vill läsa boken nu
vill se filmen nu
villvillvill
förklaring?
natten till igår
när jag inte kunde sova
så såg jag på tv
zappade lite
muttrade för mig själv vad mycket skit det är på tv vid fyra-tiden på morgonen
men så till sist
en intervju
alltid trevligt
och tjejen var helt fantastisk
ursäkta vad jag nu kommer säga
(om ni känner behovet över att vara extremt politiskt korrekta, men det gör inte jag)
hon var sådär underbart sprudlande
som bara tjocka människor är
det är någon speciell extra happy-gen dom har
och hon smittade av sig något otroligt
jag blev lite kär i henne
denna no-name skådespelerska
som gjort entré i usa nu
med en film baserad på Sapphires bok "Push"
jag blev intrigued
hon var så underbar
så glad
men så hör man att filmen ska vara sorlig
hemsk
fruktansvärd
ska handla om en tonårstjej
som blir våldtagen av sin pappa
föder hans barn
blir misshandlad av sin mamma gång på gång
och mobbad i skolan
det ska handla om en stackars flicka som kallas Precious
och vid dethär laget
så börjar gåshuden
det låter så starkt
och sedan kom filmklippet, trailern, and here it is:
boken är beställd
och filmen har premiär på bio i januari
men seriöst
ge tjejen en oscar bara baserat på trailern
o-m-g
lägenhetskärlek
när jag flyttade in i min första lägenhet
stora nygatan 63
så älskade jag det
älskade varenda sekund
älskade allt
men när det gått ett tag
när några månader passerat
då
då kunde jag sakna saker med huset hemma
lukten
känslan
allt
likadant när jag sedan flyttade till lägenhet 2
krutmeijersgatan 5
det var fantastiskt
allt var underbart
loving it all the way
men sedan
när det gått ett tag
kunde jag sakna sena kvällar vid brasan på stora nygatan
kunde sakna lukten där
sakna känslan när man gick i i trapphuset
allt
varför tänker jag på detta nu?
well
såg how I met your mother nu
och de hade flyttångesten arne
jag hade aldrig det
ej heller när jag flyttade hit
till göteborg
jag packade lådorna med glädje
kände inte en enda dust av sorg
men nu
när det gått ett år
så kan jag få riktiga stygn av saknad efter min gamla lägenhet ibland
speciellt nu
när julen har börjat göra intrång
jag kan sakna lukten där
känslan där
när jag tassade ut mitt i natten
och satte mig med mitt duntäcke på balkongen
och tittade på åskan ibland
för man såg alltid åskan från min balkong
och fastän jag är rädd
så kände jag mig alltid trygg där
jag antar att det kommer vara likadant den dagen jag och mattias flyttar ifrån denna lägenheten
nej
jag vet att det kommer vara det
inte precis då
när man flyttar
men sedan
när man bott in sig på sitt nya ställe
så saknar man de små sakerna
i sitt gamla bo
som det nya saknar
det är så
och på ett sätt
så antar jag att man ska vara glad för det
för det betyder
att vart man än har bott
så har man älskat det där
och skapat minnen
for life
Topp 5 sakna-lista
1. Brasan på stora nygatan - jag och kisarna som låg i en hög i skenet från elden alldeles varma på fårfällen en sen kväll lyssnandes på håkan
2. Känslan av att vakna upp i mitt gamla rum på af-gatan av att höra mamma och pappa försöka tassa försiktigt ner för trappan men misslyckas brutalt - det var något särskilt med att vakna på det sättet
3. Kvällarna på balkongen på krutmeijersgatan när sommarreget föll utanför men jag ändå satt under tak med mitt glas rosé och unge werthers lidande
4. Den lilla stunden av äckligt sump-kaffe och akward diskussion på engelska jag hade med ägaren på det libanesiska stället när jag sena kvällar på stora nygatan ibland inte orkade laga mat. Både min lägenhet och hans restaurang ägs av någon annan nu... men det var tider det - och att sedan sitta i pyjamas i soffan och äta tapas och bli rörd av att se att han skickat med efterrätt.
5. Kvällarna med sara på krutmeijersgatan - våra mys- och sunkkvällar... det är sånt vi kommer säga till varandra när vi är 80 "kommer du ihåg kvällarna på krutmeijersgatan?" "oh yeah baby, oh yeah" och så kommer vi skåla i våra mediciner
stora nygatan 63
så älskade jag det
älskade varenda sekund
älskade allt
men när det gått ett tag
när några månader passerat
då
då kunde jag sakna saker med huset hemma
lukten
känslan
allt
likadant när jag sedan flyttade till lägenhet 2
krutmeijersgatan 5
det var fantastiskt
allt var underbart
loving it all the way
men sedan
när det gått ett tag
kunde jag sakna sena kvällar vid brasan på stora nygatan
kunde sakna lukten där
sakna känslan när man gick i i trapphuset
allt
varför tänker jag på detta nu?
well
såg how I met your mother nu
och de hade flyttångesten arne
jag hade aldrig det
ej heller när jag flyttade hit
till göteborg
jag packade lådorna med glädje
kände inte en enda dust av sorg
men nu
när det gått ett år
så kan jag få riktiga stygn av saknad efter min gamla lägenhet ibland
speciellt nu
när julen har börjat göra intrång
jag kan sakna lukten där
känslan där
när jag tassade ut mitt i natten
och satte mig med mitt duntäcke på balkongen
och tittade på åskan ibland
för man såg alltid åskan från min balkong
och fastän jag är rädd
så kände jag mig alltid trygg där
jag antar att det kommer vara likadant den dagen jag och mattias flyttar ifrån denna lägenheten
nej
jag vet att det kommer vara det
inte precis då
när man flyttar
men sedan
när man bott in sig på sitt nya ställe
så saknar man de små sakerna
i sitt gamla bo
som det nya saknar
det är så
och på ett sätt
så antar jag att man ska vara glad för det
för det betyder
att vart man än har bott
så har man älskat det där
och skapat minnen
for life
Topp 5 sakna-lista
1. Brasan på stora nygatan - jag och kisarna som låg i en hög i skenet från elden alldeles varma på fårfällen en sen kväll lyssnandes på håkan
2. Känslan av att vakna upp i mitt gamla rum på af-gatan av att höra mamma och pappa försöka tassa försiktigt ner för trappan men misslyckas brutalt - det var något särskilt med att vakna på det sättet
3. Kvällarna på balkongen på krutmeijersgatan när sommarreget föll utanför men jag ändå satt under tak med mitt glas rosé och unge werthers lidande
4. Den lilla stunden av äckligt sump-kaffe och akward diskussion på engelska jag hade med ägaren på det libanesiska stället när jag sena kvällar på stora nygatan ibland inte orkade laga mat. Både min lägenhet och hans restaurang ägs av någon annan nu... men det var tider det - och att sedan sitta i pyjamas i soffan och äta tapas och bli rörd av att se att han skickat med efterrätt.
5. Kvällarna med sara på krutmeijersgatan - våra mys- och sunkkvällar... det är sånt vi kommer säga till varandra när vi är 80 "kommer du ihåg kvällarna på krutmeijersgatan?" "oh yeah baby, oh yeah" och så kommer vi skåla i våra mediciner
