plopp - en skånetjej i göteborg

I can't help but thinking...
kan det kanske vara så
att jag har en tillvaro i Göteborg
men ett liv i Malmö?

jag och cicci pratade lite när vi tog vår promenad
om den där magin som finns i malmö
när man kommer in med bil eller tåg
och åker längs med kanalen
när man ser parken växa framför biblioteket
och folket sätta sig längs med kanten på gustav
när man känner havsvindarna leka i håret
och andas in den där luften som inte finns någon annanstans
när allting bara känns i hela kroppen
"jag är i malmö"
det är en känsla som inte finns någon annanstans i världen

Göteborg är en romans
men Malmö är ett äktenskap
Göteborg är kul kompis
men Malmö är en livskamrat
and I wonder...
kommer det någonsin att ändras?
kommer Göteborg någonsin att kunna charma mig
så som Malmö alltid har gjort?
kommer jag någonsin gå på dejt med Göteborg
så som jag dejtat Malmö år efter år?

jag är kär i Göteborg
men jag älskar Malmö

det är jättefint här i Göteborg
här finns en massa roliga saker
rolig shopping
fantastiska restauranger
mysiga gångstråk
trevligt folk
men här kommer aldrig att finnas min strandpromenad
mitt gregers
mina platser i parken
biblioteket på natten
malmöhus som tornar upp sig i solnedgången
mitt älskade Malmö Högskola
jag kommer aldrig kunna ta en promenad här
på två timmar
som sträcker sig över centrum
stranden
två parker
och lite till
kommer aldrig kunna ta en promenad från stan och stanna till på lilla glassfabriken
aldrig sitta på lilla torg och snacka skit
för även om Linné är fantastiskt
och Vasa är jättefint
så är det inte ett litet pittoreskt torg

well
jag är nog relativt partisk
men min kärlekshistoria med Malmö sträcker sig över hela mitt liv
och ibland
så känner jag mig otrogen här

but I wonder
är det här jag kommer stanna i mitt liv
och förhoppningsvis
i sinom tid
bli trollbunden?
eller kommer jag än en gång
någon gång
bli smekt av malmös ljumma havsvindar
när jag sakta går genom staden
hem