plopp - en skånetjej i göteborg

folk frågar mig ibland
varför jag inte har jobb
och well
innan har jag svarat
"för att jag inte får något"
på den tiden
som jag sökte sisådär tre jobb om dagen
men nu
nu finns det inte ens jobb att söka
som på riktigt
det finns INGENTING för mig
man ska vara
hantverkare
ingenjör
eller kock
förskolelärare
eller sjuksköterska
då finns det jobb
men för mig
nada
noll
zipp
zero
och det tär så sjukt mycket på mig!

dethär förberedde dom aldrig en på när man var liten
det var hela tiden
"vad ska du bli när du blir stor?"
som att det var självklart att man skulle bli något
att man skulle få lov att bli något
att folk skulle tycka
att det man kan
är värt något
nu är jag bara ännu en i raden totalt värdelösa människor
som folk irriterar sig mer och mer på
för att jag tigger arbete överallt
och folk bara vill bli av med mig
som ett fattigt tiggande barn utomlands
suck
de lyckligt lottade människor som har jobb
vet nog inte vad de har egentligen
de som hela tiden klagar på hur jobbigt det är
hur drygt det är
well
prova på ett år och tre månaders arbetssökande
ett och och tre månaders "neh tack, vi vill inte ha dig"-mail, telefonsamtal och konversationer
det är inte så kul
man känner sig ungefär såhär stor --> .

jag vill bara
att allting ska lösa sig
jag vill inte känna mig
oduglig
bortslängd
och icke-behövd
inte nu
aldrig mer
inte längre
det kommer till ett stadie
där det räcker
och mitt stadie
kom för ungefär ett år sedan

fuck the finanskris
seriously