plopp - en skånetjej i göteborg

igårkväll såg vi en fantastiskt dålig film
men jag kan dock inte låta bli att reflektera
accidental husband hette den
och man tänker
ååå
en mysig film om kärlek
men nope
nix
nada
det kan vara den mest cyniska film jag någonsin sett
"the lovedoctor"
som uma thurman kallade sig i denna film
var den största kärleks-party-pooper jag någonsin varit med om
tydligen
så finns det ingenting som heter
kärlek vid första ögonkastet
passion
gnista
brinnande längtan
fjärilar i magen
enligt henne
så är kärlek ett rationellt beslut
well
I don't think so

tänk att spendera ditt liv
med någon som "det verkar logiskt" med
tänk att aldrig någonsin vara knäsvag
tänk att sitta där mitt emot och känna
"dethär var ju trevligt"
men inget mer än så
seriously
så kan väl ingen leva sitt liv?
så bör ingen leva sitt liv!

tänk att aldrig ha de där första svindlande underbara kärleksfulla stunderna tillsammans
tänk att varje dejt
skulle kunna vara en trevlig jobbintervju
awful
seriously awful

jag kommer aldrig glömma när jag satt på tåget
3 timmar
till göteborg
för allra första gången
jag kommer aldrig glömma hur många gånger jag gick och kissade under den tågresan
kommer aldrig glömma hur sjukt nervös jag var
när jag satte mig på spårvagnen
jag kommer aldrig glömma mitt telefonsamtal med sara
när jag gick runt och letade efter mattias hus
och pratade med henne upp till tredje våningen
där jag sedan hör mattias grannar inifrån deras lägenhet
och jag får panik och utbrister
"CRAP! här är lyhört! han har hört mig! FAN nu hörde han det också!"
och fjärilarna som sedan dansade salsa när jag ringde på dörren
och hur allt sedan blev fluffigt och rosa när dörren öppnades
och jag fick en bamsekram
tänk att aldrig ha det
att aldrig sitta under en hel middag
och undra hur det är att dra med fingrarna genom hans hår
att sitta och stirra besatt på hans läppar
för allt du vill göra är att kyssa dem

det finns
allt det där
och att säga något annat
är att välja bort sin egen lycka