plopp - en skånetjej i göteborg

när jag satt där i lördags kväll
i mörkret i teaterstolen
så förvånades jag
över hur något som har berört mig så oerhört innan
nu kan lämna mig fullständigt blank

jag minns första gången jag såg jesus christ superstar
det var jag, peter, mamma och pappa
stefan var hemma med mormor och morfar
han var för liten för att se
vi var i London
och det var den där första gången jag förälskade mig i staden
i lukterna
folket
atmosfären
allt
och jag kommer ihåg att jag grät mig genom första akten
och grät mig genom den andra
för allt var så stort
känslorna bara sprutade ut
jag förstod inte allt då
det var innan min konfirmationsläsning
men det jag förstod
var att det finns en kärlek
som kan lysa genom allt hat i världen
och den känslan
fick jag inte i lördags

jag satt där och funderade på vad som saknades
och jag tror
att det som inte fanns där
var tron
tron på vad de sjöng
på vad de skulle förmedla
tron på något som är större än oss
tron
på gud

...för hur kan man spela judas
om man inte förstår hans kval?
hur kan man spela maria magdalena
om man inte känner hennes lidelse?
de kan bara sjunga sångerna med rösten
och inte med hjärtat

för mig är tro ett mysterium
det finns så mycket man inte kan förklara med tro
det är något som antingen finns där
eller saknas
det finns så mycket som hänt i mitt liv
att det är omöjligt för mig att inte tro
och den där tron
har tagit mig genom många svåra nätter
och kramat om mig varje gång
jag känt mig ensam

för att kunna föra fram mänsklighetens kanske allra största berättelse
den största kärlekshistorien
det största sveket
den högsta lidelsen
den ultimata uppoffringen
så krävs det
att man har mer än sångröst
att man har mer än aktörsskicklighet
det krävs
att man har tro
på något som är större än oss
på något som älskar
när man tror att det inte går
tron
på mirakel
som finns överallt
och det hade inte rollistan över malmös jesus christ superstar
inte ens i närheten
och jag undrar
hur de varje kväll
kan sätta upp en föreställning om kärlek
och varje kväll missa miraklet och stanna vid paljetterna?