frieri och giftermål
har suttit och tittat på ringar och klänningar med sara precis
well
inte face to face
men next best thing
över msn
skickat bilder
myst i drömmar
planerat lite bröllop
det är så fantastiskt underbart!
för det första att veta att hon är så lycklig
att hon har hittat sin one and only
för det andra att få lov att vara delaktig
planera lite
diskutera olika lösningar
fundera över klänning
(som vi kanske bestämt nu! hihi)
jag älskar att hon ska gifta sig
och jag vill med glädje se henne gå längs med altargången
avlägga löften med fredrik
och sedan skåla i sockerdricka
it's lovely
och hon kommer vara den finaste någonsin
i sin klänning
vilken det nu än blir
det är så underbart att prata med henne
ibland saknar jag henne
och alla andra
så att det gör alldeles ont i mig
lite som pillan sa härom dagen
"jag vill bara krypa upp i soffan med dig, dricka te och bara prata prata prata"
det vill jag också
med henne
och med alla andra
det tar tid dethär
att vänja sig
vid att inte kunna träffa de man älskar
men ja
ibland får man nöja sig
tillvidare i alla fall
och idag nöjde jag mig med min och saras msn-planering
och det var alldeles fantastiskt
jag längtar så otroligt mycket efter deras bröllop
fast ja
mest diskussioner
hade vi kring våra fantastiska idéer kring frieri
jag tror vi vinner alla tävlingar där
lätt
exempelvis:
dressera sjukt många delefiner
som hoppar upp i luften på samma gång
och bildar frågan
vill du gifta dig med mig?
alternativt
dressera en flock pingviner
så dom tullar omkring och bildar samma fråga
och efteråt kan man få mysa med dom små snuttarna
och asmycket sill
det kanske inte var de mest seriösa förslagen som presenterades här
men absolut de roligaste
jag hoppas verkligen
att sara och fredrik hittar sina ringar på älgamark
för de vikingaringarna kändes så otroligt de två
mer perfekt än så kan det nog inte bli
framförallt är det kul
att sara gått och blivit prinsessig
och kan fantisera om lyckliga slut med mig
så som jag själv gjort sen jag var typ tio
(jepp
jag tror att vår generation är lite sagoförstörd)
jag har redan börjat tänka på vad jag vill säga i mitt tal till henne
min bästaste vän
och redan nu
så vet jag
att det inte finns en chans att jag kan hålla mig från att gråta
min lilla flicka
all grown up
about to marry...
med händerna på ratten
-"om du känner att du tappar kontrollen
eller blir för nervös
om du får panik
så släpp ratten så tar jag tag i den
så kör vi in till kanten och andas lite lugnt"
-"släppa ratten är inga problem, det är precis det jag gör när jag låser mig"
-"perfekt!"
i två körskolor
så har lärarna skällt på mig
och blivit fullkomligt vansinniga
för att jag släpper ratten när jag får panik
så kommer jag hit
och oliver säger till mig att det är precis det jag ska göra
att det viktigaste är att jag känner mig trygg
och om det blir fel
och jag inte vet vad jag ska göra
så löser han det
jag klarade av att starta och bromsa
att växla upp och växla ner
att vända bilen på en liten parkering utan att behöva backa
köra över fartgupp utan att bilen hoppade
och bara ett endaste motorstopp
tidigare
på de gamla körskolorna
så klarade jag att starta bilen max en gång
fick en miljon motorstopp
dom bara skrek
och jag bara grät
och fick panik
och släppte ratten
den här lektionen
så skrattade vi
tog det lugnt
och jag höll i ratten hela lektionen
är det någon mer än jag som märker någon skillnad?
eller blir för nervös
om du får panik
så släpp ratten så tar jag tag i den
så kör vi in till kanten och andas lite lugnt"
-"släppa ratten är inga problem, det är precis det jag gör när jag låser mig"
-"perfekt!"
i två körskolor
så har lärarna skällt på mig
och blivit fullkomligt vansinniga
för att jag släpper ratten när jag får panik
så kommer jag hit
och oliver säger till mig att det är precis det jag ska göra
att det viktigaste är att jag känner mig trygg
och om det blir fel
och jag inte vet vad jag ska göra
så löser han det
jag klarade av att starta och bromsa
att växla upp och växla ner
att vända bilen på en liten parkering utan att behöva backa
köra över fartgupp utan att bilen hoppade
och bara ett endaste motorstopp
tidigare
på de gamla körskolorna
så klarade jag att starta bilen max en gång
fick en miljon motorstopp
dom bara skrek
och jag bara grät
och fick panik
och släppte ratten
den här lektionen
så skrattade vi
tog det lugnt
och jag höll i ratten hela lektionen
är det någon mer än jag som märker någon skillnad?
rädd och nervös
jag säger nog som mamma:
--> jag förstår inte vad dom har gjort med mig!
hur två körskolor kan ha förstört mig så totalt
fått mig att tro att jag aldrig kan lära mig
att tro att jag är helt värdelös
jag menar...
när jag tågade in på min första körskola
ville jag inget hellre än att köra bil
men någon gång på vägen
tappade jag motivationen
och mig själv
i ett enda stort körkaos
och nu är det som ett gigantiskt hinder
en sinnessjuk mur
som jag inte alls vet hur jag ska kunna ta mig över
en del säger tredje gången gillt
själv säger jag
fan vad jag har ont i magen!!!
mitt hopp sitter hos en man vid namn oliver
is he the one
som ska kunna ta mig förbi min rädsla
och mot ett körkort?
we will seee
usch
jag vill kräkas litegrann...
men ja
mest fascinerande av allt detta
är att jag ville köra bil innan
men att körskolorna
dom som ska lära en
är dom som sugit musten ur mig
och fått mig att vara rädd
hur sinnessjukt är det?
usch
allting snurrar framför ögonen
och jag är lite rädd
att jag kommer svimma framför ratten
--> jag förstår inte vad dom har gjort med mig!
hur två körskolor kan ha förstört mig så totalt
fått mig att tro att jag aldrig kan lära mig
att tro att jag är helt värdelös
jag menar...
när jag tågade in på min första körskola
ville jag inget hellre än att köra bil
men någon gång på vägen
tappade jag motivationen
och mig själv
i ett enda stort körkaos
och nu är det som ett gigantiskt hinder
en sinnessjuk mur
som jag inte alls vet hur jag ska kunna ta mig över
en del säger tredje gången gillt
själv säger jag
fan vad jag har ont i magen!!!
mitt hopp sitter hos en man vid namn oliver
is he the one
som ska kunna ta mig förbi min rädsla
och mot ett körkort?
we will seee
usch
jag vill kräkas litegrann...
men ja
mest fascinerande av allt detta
är att jag ville köra bil innan
men att körskolorna
dom som ska lära en
är dom som sugit musten ur mig
och fått mig att vara rädd
hur sinnessjukt är det?
usch
allting snurrar framför ögonen
och jag är lite rädd
att jag kommer svimma framför ratten
blöh
växer man någonsin ur sin tonårsosäkerhet?
eller
kommer det alltid att finnas dagar
när man känner sig
tjock
ful
äcklig
och misslyckad?
blöh
eller
kommer det alltid att finnas dagar
när man känner sig
tjock
ful
äcklig
och misslyckad?
blöh
mord i sinne
vissa dagar
så vill jag mörda mattias mobil när den ringer
ignorera den totalt
dra honom tätt intill mig
och låtsas
som att det inte finns några måsten
och vi kan ligga i varandras armar
hela dagen
så vill jag mörda mattias mobil när den ringer
ignorera den totalt
dra honom tätt intill mig
och låtsas
som att det inte finns några måsten
och vi kan ligga i varandras armar
hela dagen
jobb
gah!
jag vill sepegärna har jobbet i stora lundby församling
jobba med barn i kyrkan igen
som jag har saknat det!
det hade varit så mysigt
och även om det är långt till augusti
så hade jag iaf vetat
att jag har något att göra
när augusti kommer
please please please
det hade varit så mysigt
så roligt
så
dreamy
is there such a thing as hoping too much?
wanting something
too much?
för jag vill ha dethär jobbet med hela mig
och jag vet
att det gör
att det hela är bäddat för besvikelse
för så fort jag vill något riktigt riktigt mycket
så brukar det gå åt helvete
stupid finanskris
go away
jag vill sepegärna har jobbet i stora lundby församling
jobba med barn i kyrkan igen
som jag har saknat det!
det hade varit så mysigt
och även om det är långt till augusti
så hade jag iaf vetat
att jag har något att göra
när augusti kommer
please please please
det hade varit så mysigt
så roligt
så
dreamy
is there such a thing as hoping too much?
wanting something
too much?
för jag vill ha dethär jobbet med hela mig
och jag vet
att det gör
att det hela är bäddat för besvikelse
för så fort jag vill något riktigt riktigt mycket
så brukar det gå åt helvete
stupid finanskris
go away
i natt jag drömde... något som jag en gång var förut?
i natt drömde jag
att jag var i en tid för länge länge sedan
jag hade på min en såndär klänning
som dom har i filmerna
dom riktigt gamla
en såndär balklänning á la stolthet och fördom
(åååh, måste läsa den boken snart igen... måste bara köpa den denna gången)
i alla fall
jag gick omkring där
i min gröna fina klänning
smaragdgrön sammet
och så gick jag ner för en lång trappa
långsamt
och drog med handen längs med ledstången
nästan smekandes
som om jag var osäker
och så gick jag runt i huset
well
mansionet
från rum till rum
och hela tiden smekte jag med handen längs med väggarna
som om jag var blind
fastän jag kunde se
och det var något jag letade efter
vad var det egentligen?
för jag hittade det aldrig
det är sådana drömmar
som litegrann får mig att tro
på alla de som säger att man kan drömma om forna liv
för jag menar
vart kom det annars ifrån?
det är ingen film jag sett
ingen bok jag läst
ingen diskussion jag haft
helt plötsligt är jag bara där
i en smaragdgrön sammetsklänning
och håret i en lång fläta
jag undrar...
har det en gång varit jag?
att jag var i en tid för länge länge sedan
jag hade på min en såndär klänning
som dom har i filmerna
dom riktigt gamla
en såndär balklänning á la stolthet och fördom
(åååh, måste läsa den boken snart igen... måste bara köpa den denna gången)
i alla fall
jag gick omkring där
i min gröna fina klänning
smaragdgrön sammet
och så gick jag ner för en lång trappa
långsamt
och drog med handen längs med ledstången
nästan smekandes
som om jag var osäker
och så gick jag runt i huset
well
mansionet
från rum till rum
och hela tiden smekte jag med handen längs med väggarna
som om jag var blind
fastän jag kunde se
och det var något jag letade efter
vad var det egentligen?
för jag hittade det aldrig
det är sådana drömmar
som litegrann får mig att tro
på alla de som säger att man kan drömma om forna liv
för jag menar
vart kom det annars ifrån?
det är ingen film jag sett
ingen bok jag läst
ingen diskussion jag haft
helt plötsligt är jag bara där
i en smaragdgrön sammetsklänning
och håret i en lång fläta
jag undrar...
har det en gång varit jag?
plötsligt händer det
när solen skiner in genom fönstret som den gör idag
och ger löfte om våren
då spritter det i hela min kropp
och det känns
som att allting är möjligt
jobb till mig
kärlek till mina vänner som suktar efter den
well
det är väl klart att det är denna veckan det händer?
(hoppas hoppas hoppas hoppas)
och ger löfte om våren
då spritter det i hela min kropp
och det känns
som att allting är möjligt
jobb till mig
kärlek till mina vänner som suktar efter den
well
det är väl klart att det är denna veckan det händer?
(hoppas hoppas hoppas hoppas)
lustigheter
sagt till mig idag:
"du har den absolut finaste hyn jag har sett! alldeles slät och perfekt"
- kvinna i kassan på åhléns
---> hur reagerar man på det? :)
åh!
idag på väg hem från stan
så såg jag två gående poliser
jag ville instinktivt kasta mig av spårvagnen
och springa fram och krama om dem
för det kändes så otroligt malmö
jag har aldrig sett en gående polis i göteborg innan
men jag vet inte...
it's the little things
that makes it feel like home
en malmöpoäng till gbg!
"du har den absolut finaste hyn jag har sett! alldeles slät och perfekt"
- kvinna i kassan på åhléns
---> hur reagerar man på det? :)
åh!
idag på väg hem från stan
så såg jag två gående poliser
jag ville instinktivt kasta mig av spårvagnen
och springa fram och krama om dem
för det kändes så otroligt malmö
jag har aldrig sett en gående polis i göteborg innan
men jag vet inte...
it's the little things
that makes it feel like home
en malmöpoäng till gbg!
behövd
idag är en sådan dag
då jag verkligen önskar
att jag hade haft ett jobb att gå till
eller en häst att åka ut till
något att göra
där jag känner mig behövd
då jag verkligen önskar
att jag hade haft ett jobb att gå till
eller en häst att åka ut till
något att göra
där jag känner mig behövd
the good life - topp 5
- känslan när mattias kysser mig
- när wille och linnea kommer springandes mot mig för en kram
- när frank puffar med sitt lilla pälsbeklädda huvud mot min kind när jag ligger i badkaret
- den stundande vårsolen som lyser utanför fönstret och lovar ljusa dagar
- choklad (man kan onekligen göra en topplista utan att ha med denna ljuva produkt)
man ska aldrig "nöja sig" i kärlek
kärlek är väl i högsta grad individuell
men ja
en sak
--> det borde inte vara svårt
jag förvånas så oerhört
över hur det fortfarande finns människor därute
som anser att förhållanden är värda att kämpa för
även när det är dåligt i början
why?
jag kommer ihåg hur det var för mig i början
med mattias
kanske mest
för att det fortfarande är som i början
fastän det gått över ett år nu
men det var aldrig svårt
aldrig jobbigt
inga bråk
inga tårar
förhållandet gick inte från kris till kris
utan från rosenstund till rosenstund
så jag undrar
varför finns det folk
som nöjer sig med något annat?
jag har tänkt mycket på dethär med både the hills och the city
främst the city
för jag fullkomligt avgudar whit
men seriöst
hur kan man (som hon)
vilja fortsätta ett förhållande
där man redan i början
inte kan lita på sin partner?
jag förstår inte...
att kunna lita på någon är det absolut viktigaste som finns
den viktigaste featuren i ett förhållande
den man bygger allt på
tänker jag tillbaka
så var det där mitt och martins förhållande dog
efter 7 månader
när jag för första gången insåg
att jag inte kunde lita på honom
men jag var 19
man får lov att göra misstag då
men jag undrar
borde man inte ha lärt sig mer
när man är 24?
jag vet att jag har
början av ett förhållande ska vara som en resa
med nya fantastiska utflykter varje dag
nya hörn att utforska
upptäcka
tillsammans
det ska vara så som det är med mattias
och så som jag vet
att andra vänner också har det
så som alla förtjänar
när det kommer till kärlek
så ska man aldrig nöja sig
man ska aldrig säga "jag förtjänar inte mer än såhär"
för alla förtjänar någon
som gör dom knäsvaga
som totalt tar dom med storm
och som aldrig någonsin
gör nånting
för att göra en ledsen
please whit
ta dig bort från din bad boy
när du fortfarande kan
men ja
en sak
--> det borde inte vara svårt
jag förvånas så oerhört
över hur det fortfarande finns människor därute
som anser att förhållanden är värda att kämpa för
även när det är dåligt i början
why?
jag kommer ihåg hur det var för mig i början
med mattias
kanske mest
för att det fortfarande är som i början
fastän det gått över ett år nu
men det var aldrig svårt
aldrig jobbigt
inga bråk
inga tårar
förhållandet gick inte från kris till kris
utan från rosenstund till rosenstund
så jag undrar
varför finns det folk
som nöjer sig med något annat?
jag har tänkt mycket på dethär med både the hills och the city
främst the city
för jag fullkomligt avgudar whit
men seriöst
hur kan man (som hon)
vilja fortsätta ett förhållande
där man redan i början
inte kan lita på sin partner?
jag förstår inte...
att kunna lita på någon är det absolut viktigaste som finns
den viktigaste featuren i ett förhållande
den man bygger allt på
tänker jag tillbaka
så var det där mitt och martins förhållande dog
efter 7 månader
när jag för första gången insåg
att jag inte kunde lita på honom
men jag var 19
man får lov att göra misstag då
men jag undrar
borde man inte ha lärt sig mer
när man är 24?
jag vet att jag har
början av ett förhållande ska vara som en resa
med nya fantastiska utflykter varje dag
nya hörn att utforska
upptäcka
tillsammans
det ska vara så som det är med mattias
och så som jag vet
att andra vänner också har det
så som alla förtjänar
när det kommer till kärlek
så ska man aldrig nöja sig
man ska aldrig säga "jag förtjänar inte mer än såhär"
för alla förtjänar någon
som gör dom knäsvaga
som totalt tar dom med storm
och som aldrig någonsin
gör nånting
för att göra en ledsen
please whit
ta dig bort från din bad boy
när du fortfarande kan
en mirakellös christ
när jag satt där i lördags kväll
i mörkret i teaterstolen
så förvånades jag
över hur något som har berört mig så oerhört innan
nu kan lämna mig fullständigt blank
jag minns första gången jag såg jesus christ superstar
det var jag, peter, mamma och pappa
stefan var hemma med mormor och morfar
han var för liten för att se
vi var i London
och det var den där första gången jag förälskade mig i staden
i lukterna
folket
atmosfären
allt
och jag kommer ihåg att jag grät mig genom första akten
och grät mig genom den andra
för allt var så stort
känslorna bara sprutade ut
jag förstod inte allt då
det var innan min konfirmationsläsning
men det jag förstod
var att det finns en kärlek
som kan lysa genom allt hat i världen
och den känslan
fick jag inte i lördags
jag satt där och funderade på vad som saknades
och jag tror
att det som inte fanns där
var tron
tron på vad de sjöng
på vad de skulle förmedla
tron på något som är större än oss
tron
på gud
...för hur kan man spela judas
om man inte förstår hans kval?
hur kan man spela maria magdalena
om man inte känner hennes lidelse?
de kan bara sjunga sångerna med rösten
och inte med hjärtat
för mig är tro ett mysterium
det finns så mycket man inte kan förklara med tro
det är något som antingen finns där
eller saknas
det finns så mycket som hänt i mitt liv
att det är omöjligt för mig att inte tro
och den där tron
har tagit mig genom många svåra nätter
och kramat om mig varje gång
jag känt mig ensam
för att kunna föra fram mänsklighetens kanske allra största berättelse
den största kärlekshistorien
det största sveket
den högsta lidelsen
den ultimata uppoffringen
så krävs det
att man har mer än sångröst
att man har mer än aktörsskicklighet
det krävs
att man har tro
på något som är större än oss
på något som älskar
när man tror att det inte går
tron
på mirakel
som finns överallt
och det hade inte rollistan över malmös jesus christ superstar
inte ens i närheten
och jag undrar
hur de varje kväll
kan sätta upp en föreställning om kärlek
och varje kväll missa miraklet och stanna vid paljetterna?
i mörkret i teaterstolen
så förvånades jag
över hur något som har berört mig så oerhört innan
nu kan lämna mig fullständigt blank
jag minns första gången jag såg jesus christ superstar
det var jag, peter, mamma och pappa
stefan var hemma med mormor och morfar
han var för liten för att se
vi var i London
och det var den där första gången jag förälskade mig i staden
i lukterna
folket
atmosfären
allt
och jag kommer ihåg att jag grät mig genom första akten
och grät mig genom den andra
för allt var så stort
känslorna bara sprutade ut
jag förstod inte allt då
det var innan min konfirmationsläsning
men det jag förstod
var att det finns en kärlek
som kan lysa genom allt hat i världen
och den känslan
fick jag inte i lördags
jag satt där och funderade på vad som saknades
och jag tror
att det som inte fanns där
var tron
tron på vad de sjöng
på vad de skulle förmedla
tron på något som är större än oss
tron
på gud
...för hur kan man spela judas
om man inte förstår hans kval?
hur kan man spela maria magdalena
om man inte känner hennes lidelse?
de kan bara sjunga sångerna med rösten
och inte med hjärtat
för mig är tro ett mysterium
det finns så mycket man inte kan förklara med tro
det är något som antingen finns där
eller saknas
det finns så mycket som hänt i mitt liv
att det är omöjligt för mig att inte tro
och den där tron
har tagit mig genom många svåra nätter
och kramat om mig varje gång
jag känt mig ensam
för att kunna föra fram mänsklighetens kanske allra största berättelse
den största kärlekshistorien
det största sveket
den högsta lidelsen
den ultimata uppoffringen
så krävs det
att man har mer än sångröst
att man har mer än aktörsskicklighet
det krävs
att man har tro
på något som är större än oss
på något som älskar
när man tror att det inte går
tron
på mirakel
som finns överallt
och det hade inte rollistan över malmös jesus christ superstar
inte ens i närheten
och jag undrar
hur de varje kväll
kan sätta upp en föreställning om kärlek
och varje kväll missa miraklet och stanna vid paljetterna?
